Himmel och pannkaka vilken lååång dag! Ibland undrar man vad det är för sport man håller på med egentligen :o) Lite blockflöjtsspel eller frimärkssamlande hade ju tagit sååå mycket mindre tid i anspråk - men NEJ jag skulle ALDRIG vilja byta. Som min kära mor frågade mig idag; skulle du vilja åka och tävla imorgon igen? JAAAAA!! Blev mitt svar, naturligtvis! Men nu, kära vänner - nu kommer dagens rapport! I detalj :) Håll till godo!

Morgonen började med utfodring av både folk och fä, därpå följde nerpackning av allahanda saker man ska kunna tänkas ha nytta och glädje av på tävlingsplatsen, Aramis knoppades och gjordes fin, oljade hovar, lindade ben m m. När allt var packat och Aramis såg startklar ut då lastade vi. Himlen var mulen och från skyn föll droppar. Lastning och transport gick fint och 10 minuter senare rullade vi in på tävlingsplatsen. Någon startanämlan behövde man inte göra? Konstigt - har jag aldrig varit med om. Inte ens visa vaccination eller något :-/ Nåja, jag studerade ett par ekipage innan jag vandrade bort till Aramis och började förbereda för urlastning. Var själv, men det löste vi kalas han och jag :) När transportskydd var av, sadel och ländtäcke på så vandrade vi in på framridningen (inomhus tack och lov). Skrittade fram, Aramis kändes inte riktigt lika mycket i gasen som vanligt. När travarbetet började fick jag inte igenom honom som jag ville i vänstersidan, red många öppnor för att få bukt på detta - men nej, han satt fast. Däremot tycker jag att han arbetade fint med ryggen. Pappa anlände med kavaj och agerade lindavtagare :) Sedan ropade de in mig i collectringen där jag mest skrittade, ett par galoppfattningar blev det också. Sedan kallades jag in på banan och starten gick av stapeln. Aramis kändes fin, men inte riktigt lika mycket på hugget som han brukar vara. Jag misstänkte att han var kissnödig, då brukar han gå och "knipa" och hålla igen (mycket riktigt, när vi kom hem igen kissade han läääänge). Hur som helst, programmet flöt på utan några missar och vi lade oss på en fjärdeplats. Tyvärr blev vi nerpetade och hamnade precis utanför placering... Vi blev 8:a (64%) av 23 ekipage - och med tanke på att han inte kändes riktigt riktigt lika fin som han brukar så var jag nöjd med det! Lastade Aramis och körde hem honom till mitt stall där han fick mumsa hö och vila lite. Jag passade på att äta en god lunch, byta schabrak, linda upp lindor och kolla igenom nästa program. När klockan var 14 lastade vi Aramis och körde iväg igen :) Samma procedur en gång till! På framridningen kändes Aramis som sig själv igen - en helt annan häst jämfört med förra programmet. Han svävade fram på framridningen med sin vanliga energi och många kom fram och berättade hur fin häst jag har :o) När Aramis går så fint på framridningen som han gjorde, då brukar jag nöja mig med det och sedan mest skritta runt och "underhålla" det fina jag hade. Vi kallades in på banan (LB:2 - otroligt trevligt program) och domaren sade "varsågod och rid". Om jag uttrycker mig milt; det var tryck under hovarna... Det är så roligt att tävla och rida Aramis, jag sitter mest och ler eftersom han har en så otroligt härlig framåtbjudning. Han hade kanske släppt något i ryggen, men gick riktigt bra! I ökningarna lade han i turboväxeln och jag fick nästan inte stopp på honom, ha ha. Ena mellantraven utmed långsidan kändes det som han svävade en halvmeter ovan mark. Jag satt och tänkte precis innan jag skulle rida in i mellantraven "okej, nu har jag väldigt mycket tryck i min häst, ger jag honom en halv centimeter av tyglarna så vet jag inte var vi hamnar :)". Jag log mot domaren och klappade nöjt om Aramis! Detta var en vinnarritt utan dess like! Eftersom jag var nästsist i startfältet skrittade jag av medan jag spänt väntade på poängen. Resultatlistan ropades ut i högtalarna och jag undrade när jag skulle ropas upp ha ha... Mitt namn ropades dock inte upp. Inte Aramis heller för den delen. Riktigt förvnånad var jag! Aramis som hade gått så braaaaa! Innan vi åkte hem kastade jag ett öga på resultatlistan; 10:a av 32 starter! I min värld helt ofattbart! Det är verkligen inte ofta som jag klagar på domare - men idag måste jag få göra det! USCH vilken orättvis bedömning. Nu spelar det ju ingen roll egentligen, Aramis gick ju lika bra ändå :) Men ibland blir man lite trött på bedömingssystemet. (Nu hade jag blivit varnad för denna domare redan innan så jag visste att hon skulle kunna sätta riktigt konstiga poäng). Hur som helst - när jag kom hem roade jag mig med att jämföra resultaten för LB:1, LB:2 och LA:3 - skrämmande! De som kommit både tvåa och trea i LA:3 (på 67 och 65 %) hade min domare satt på HÖR OCH HÄPNA 55 och 58 %! Usch och fy! Så - nu har jag fått ur mig min ilska :) Nu har jag redan kollat in ny tävling och den 24 oktober åker vi till Sydslättens och startar en LB:2. Sedan gör vi nog tävlingsuppehåll ett tag (men hur ska det gå - det är ju så kuuul att tävla!!!). Nattinatti mina vänner!