Oj vad vinterpälsarna frodas nu! Jag måste verkligen ta och klippa båda hästarna ganska snart, tänkte klippa Aramis på lördag och Rigoletto i nästa vecka. Från att ha haft tunn sommarskrud till för några dagar sedan ser de numera ut som två mammutar från tidig istid :o) Vi diskuterade saken i stallet idag, samtliga hästar har redan fått rejäl vinterpäls och vi spår därför en riktig vargavinter :-o Började med att ordna mat till båda hästar, sedan ställde jag upp Rigoletto i gången och förberedde honom för ett pass. När han var redo skrittade vi iväg ut på gräset som senare övergick till en stubbåker, här kortade jag tyglarna och Rigoletto började busa... Han fick syn på en annan häst i fjärran och började då med sina karaktäristiska hoppsasteg som påminner om en eldriven gunghäst som speedat iväg på högsta hastighet... Ja något i den stilen är det. Det ruskiga är att de där hoppsastegen blir högre och högre och högre om man nu inte försöker stoppa honom (vilket jag försökte, lyckades väl någorlunda med den bedriften). Hästen som han för övrigt spanat in var ett ekipage som jag stämt träff med där mitt ute på stubben. När vi nått varandra gav vi oss ut på en längre runda tillsammans. Rigoletto busade och spexade som sig bör. Jag berättade för tjejen som vi sällskapade med att Rigoletto kan bli sanslöst galen och extremt pigg, när vi så började trava undrade hon var den där piggheten blev av. Jag fick förklara för henne att jag satt på 1000 kg dynamit som riskerade att explodera när som helst. När Rigoletto blir så laddad och het - då kommer han ingenvart, han bara laddar och laddar... Om man då manar på - ja då exploderar han och far fram i någon katapultliknande rekyl, drar ner huvudet mellan benen, skjuter rygg och ja resten kan ni räkna ut själva, i det läget brukar jag rekommendera en stilla bön eller något annat stillsamt som för tankarna till lugnare platser på jorden. Nåväl, vi kom hem hela och glada :)

Näste häst till rakning; Aramis! Även Aramis skulle ut och lufta sig i friska vädret idag. När han var redo för tur, ja då hade klockan redan blivit mörk. Vi skrittade ut i skymningen och gav oss ut på stubben. Aramis kändes lika pigg och glad som alltid, han fick gå på lång tygel och ha det gott! När vi närmade oss fågelsjöarna tänkte jag att vi skulle klättra lite, men ack vad halt det var i marken, nej här ville jag inte att vi skulle dratta omkull och sträcka senor och annat. Vi vände därför och skrittade tillbaka över stubben, arbetade Aramis lite mjukgörande i sidorna - han kändes fin och otroligt mjuk - som gelé nästan. När vi kom tillbaka till stallet ville jag ändå trava honom några varv, därför styrde vi in i ridhuset. Det första som händer när jag kommer in i ridhuset är att jag blir uppkastad på en ny häst. J ville se den häst han red under mig, så det blev några varv med fina Pacha. Därefter hoppade jag upp på Aramis rygg och travade lite kravlöst runt i ridhuset, böjde och ställde igenom men hade inga som helst krav på samling. Istället ville jag rida Aramis i en rund och låg form, lite streching efter gårdagens pass. Det kändes att Aramis hade lite träningsvärk, därför passade det fint med ett sådant pass. Efter en kvarts mjukgörande travarbete skrittade jag av. Ute var det kolsvart och klockan var nio innan jag var hemma! Nattinatti på er alla!

Nedan: Två foton från kvällens uteritt med Aramis!

    
Ser nästan spöklikt ut! Huuuu