Ptja, vad ska jag säga om dagens träning? Rubriken är väl ganska talande :-o Har ju tränat för EE en gång tidigare och vill minnas att jag var väldigt nöjd med den. Dock kan jag knappast säga det samma om dagens träning. Om Aramis börjar bli mör i kroppen efter många dagars intensiv ridning eller om tränaren helt enkelt inte var "bra" nog - det kan jag inte svara på. Skämtsamt påstod jag i början av passet "jaaa, jag kanske får ringa och stryka mig efter att du har sett honom...". Svaret dröjde och när det väl kom var det i stil med "jaaaa, det där får du ju komma fram till själv, men vi får väl se hur han ser ut". När lektionen kommit halvvägs tog hon upp mitt tidigare påstående och menade att jag fick ju åka dit om jag nu kände att det var rätt (som ni förstår blev man inte sådär väldigt positiv efter detta uttalande). Hur som helst, lektionen gick vidare och E berättade att Aramis hade för lite egen balans, för lite kadens, ännu för dålig trav för att orka bära sig själv (att han fortfarande kräver så mycket stöd av mig). Visst tyckte hon att Aramis är snygg och har fin profil, hela ekipaget var snyggt - men kval; mjaäe?! Till saken hör att hon själv dömt ett flertal kval här under hösten och lektionen slutade med att hon rabblade upp hela Aramis betyyg (vad hon skulle gett honom om hon dömt). Ni kan få ta del av de storslagna siffrorna: skritt: 7,3 trav: 6,8 galopp: 7,5 utbildningsståndpunkt: 6,5, utvecklingspotential: 7,5

Ja så nu vet man ju redan vad man får, så här i förväg - inte dumt...

Hur som haver så surnade jag till lite mitt under passet, jag tyckte inte att jag fick ut det jag ville av hennes instruktioner och saknade Jari. Jag struntade i hennes ord och red Aramis lite som jag och Jari övat och tränat de senaste dagarna; då kom traven - som ett brev på posten. E ropade ut - nuuuu kom du åt honom, nuuu visar han trav! Ja men om du kan rida honom på detta sätt så ÅK!

Vi övade en del på de linjer och moment som ingår i programmet och de gick helt ok, lite matt i längningarna. Men Aramis är ju så otroligt medgörlig och en sådan kämpe! Nu har jag bestämt mig för att sudda ut alla E:s kommentarer och åka till Billdal för att ha kul med min häst (vilket jag även försökte påtala för E...).

Nattinatt :o)

... börjar det verkligen likna något! För FÖRSTA gången i mitt liv så har Aramis och jag åstadkommit samlad galopp (då menar jag SAMLAD) tillsammans! Det var en sann fröjd att sitta i sadeln medan han jobbade sig fram (jag jobbade lite jag med...) och det som för några dagar sedan nästan kändes som katastrof är som totalt bortblåst! J tränade mig ett minipass idag - och Aramis var sååå fin! Han visade upp en trav som jag sällan sett honom visa och galopparbetet var något alldeles utöver det vanliga. De enkla bytena var klockrena och ökningen (mellantraven) på hela diagonalen var riktigt fin. Red kort men intensivt pass, kände att han blev trött rätt fort idag (träningsvärk sedan gårdagens klättring), därför behövde han inte gå onödigt länge idag. Efter passet promenerade jag med honom och sedan fick han en dusch i ljummet vatten! I morgon väntar ännu en träning och på torsdag tar vi det lite lugnt. Fredag blir ett avstämingspass och lördag blir uppmjukning och genomflexning. På återhörande gott folk :)

Jag kanske inte behöver tillägga att han är sanslöst svår att sitta kvar på när han får dessa ryck?

Idag har Aramis och jag tillsammans med Jari och Samuraj varit ute på klättringsrunda! Jag har faktiskt aldrig klättrat med Aramis, vi har ju inte så värst många backar i skåne :o) Hur som helst så har vi i alla fall en stackars backe och den är egentligen belägen på en åker, men nu när det är stubbåker passar vi på att besöka denna efterlängtade backe! Skrittade bort mot sjöarna där hägrarna vadade omkring, sedan styrde vi ner för backen, Aramis tyckte denna övning var väldigt märklig till en början "matte, det går ju neråt - jag måste trava...". Men när jag bromsade upp honom och berättade att vi skulle skritta fann han sig snabbt i situationen och började jobba fint. Vi red cirka 10 gånger upp och ner och efteråt skrittade vi ut en längre runda. Så mör och fin Aramis kändes :o) Han behöver verkligen klättra för att bygga upp en rejäl dressyrrumpa :) Får se vad det blir för ett pass under morgondagen, känner att Aramis "status" får avgöra - han kanske har superträningsvärk!? På onsdag är det träning för Elisabeth och på lördag åker vi till Göteborg :) Ni följer väl oss i bloggen :o) Nattinatt! Ps. Hoppas på att kunna lägga ut filmen på Rigoletto under kvällen...     

Dressyrpass idag i ridhuset, jobbade vidare där gårdagen slutade och Aramis var sååååå fin! Jag behövde inte jobba särskilt mycket för att honom att gå super. Samlade upp galoppen och satte honom verkligen på två långsidor (så här i början orkar han inte samling längre stunder) - men oj så fin han var! Travarbetet var också kanon idag. Red bara effektivt 15 minuter eftersom han var så fin och kanske lite mör (precis som matte *host* efter gårdagens pass...). Riktigt, riktigt nöjd med dagens pass!

Sedan bar det av hem till Rigoletto bushäst :o) Tog ut honom på en liten longerrunda på stubbåkern. Han levde mest loppan :-P Har filmat honom två varv - ska försöka lägga in filmen imorgon så kommer ni alla förstå vad jag menar när jag säger att det är väldigt lätt att åka av den gossen... Bifogar ett foto så länge (variant: vääääldigt mild). Nu ska jag nanna kudden! Sov gott alla :)  

Träningen idag gick lysande - men vägen dit var inte spikrak och helt enkel... Från början: kom till stallet i god tid, mockade, fixade mat och gjorde i ordning Aramisen inför träningspass. Fyra vita lindor, vitt Eurostarschabrak var han klädd i. Ledde ut honom till ridhuset och hoppade upp på ryggen och skrittade ut 15 minuter innan träningen skulle börja. Väl tillbaka i stallet hade J anlänt och vi klev in i ett varmt ridhus som var nyvattnat och nyplogat :o) Pratade lite med J före träningen, han bad mig rida fram som vanligt och så skulle han flika in där han tyckte hjälp behövdes! Joggade runt Aramis, förutsättningslöst i båda varven, red volter och mjukade upp honom. Sedan tog allvaret vid... Jag berättade för J om Aramis berömda vänsterben som han inte gärna sätter in under kroppen - inte självmant i alla fall :) Började arbeta honom i vänsteröppna på ett mindre fyrkantspår - oerhört viktigt att jag hela tiden är med och parerar, förbereder Aramis och främst inte tvärar honom för mycket. När jag i öppnan har fått ett ärligt stöd i båda tyglarna och ramat in honom ordentligt kunde travarbetet ta vid. Viktigt att Aramis inte ramlar in i någon trav utan att han tar i med bakbenen, sätter sig lite nästan, och kommer in i trav riktigt bakifrån. Övade en del sådana igångsättningar och avsaktningar. Sedan tog trav på voltarbetet vid, tänk öppna, flexa igenom honom i vänstersidan - här är det extra viktigt att jag släpper efter på yttersidan så att Aramis får chans och plats att runda sin hals. Cykelstyretänk är perfekt! Släpp efter på ytter och ställ igenom i inner. Ligg på med innerskänkeln långt fram och håll vänster bakben på plats in under kroppen, ytter verkar mothållande. Många delar att hålla ordning på men när alla hjälper sammanföll och Aramis tog hjälperna på rätt sätt så blev det så bra! Plötsligt fick jag ett ärligt stöd i båda tyglarna, jag kände det där perfekta stödet! Takten och gunget blev helt annorlunda och hans steg växte! Det är ju tusan vilken skillnad det är på hästen när den går och arbetar genom ryggen :-o Han trilskades någon gång och tyckte matte var jobbig!!! Då fick han tillsägelse och reds fram i ett friskt tempo ett tiotal meter. Samma arbete i högervarvet, här hamnade dock vänsterbenet utåt och här fick jag jobba tvärtom, för att inte hela volten skulle bli en rak skänkelvikning. När alla ben var på plats och han spårade fint hade jag åter ett fantastiskt stöd i handen, en ärlig bjudning fram till bettet och en underbart härlig trav! Galopparbetet bestod idag i att börja sätta sig... Det var minsann pust och frust tyckte herr Grå. Låg på volt och minskade ner denna, bibehöll ställning, takt och form men istället försöka få mer aktion i galoppstegen utan att för den sakens skull öka tempot. Ut på fyrkantspåret i samma samlade form och red öppnor på långsidorna, galoppen kändes riktigt bra! Övade ett par enkla byten, ett gick lysande - ett mindre bra (saktade ej av till skritt direkt). Jag hörde bara J ropa "tre" genom ridhuset, ha ha :) J håller på att bli domare och är STRÄNG! Hi hi :) Fortsatte samma galopparbete i högergaloppen och sedan fick Aramis pusta ut. Låter som att vi tränade i flera timmar men vi höll "bara" på i 30-35 minuter. Lagom för Aramis med tanke på ir-terapin. Pratade en del med J efter träningen; nu tränar vi på så här fram till nästa söndag och kvalet, rätt så tuff ridning alltså - men nu är Aramis faktiskt 5½ år gammal och kraven skärps hela tiden. J menade att det är lysande att jag åker iväg och rider kvalet men han tror inte att Aramis är någon ren championatshäst, han är däremot en häst som kommer att glänsa och briljera om kanske 1-2 år. På kvalen ser man ofta de allra flashigaste hästarna i toppen (de med gigantiska gångarter) som sedan, när de är lite äldre, får svårare i högre samling eftersom dessa hästar är för långsamma - här premieras kvickhet vilket kan vara riktigt svårt för storseglande hästar. Aramis, däremot, kommer att få lätt för att utföra mer avancerade rörelser eftersom han har kvickheten, idag dock - har han inte styrkan och förmågan att ännu briljera i en flott trav eftersom han bara är 5 år. Det var roligt att prata med J då han ser Aramis om några år kunna utföra alla rörelser upp till högsta klasserna, det kräver dock sin man att få honom dit (det här med att han knäpper av och släpper ryggen). Och när han tycker det blir jobbigt - ja då blir han plötsligt inte den där superkänsliga hästen att rida längre... Då får man ta i rätt så mycket för att få honom att jobba rätt. Men så klart - detta handlar om styrka och blir så klart lättare och lättare med tiden, Aramis har (som J uttryckte sig) vilat i två år, ha ha ha :o) (Vi känner varandra jätteväl jag och J så det mesta som sägs mellan oss är med glimten i ögat). När vi var klara med träningen fick Aramis en lång skrittrunda och sedan en dusch i ljummet vatten och fleecetäcke på. Han såg rätt mör ut när han stod inne i boxen och mumsade på sitt hö :) J ville att jag skulle rida en av hans "försäljningshästar" - ville se hur han bar sig åt med ny ryttare på ryggen. En mycket trevlig och charmerande valack efter Chapman (som tydligen levt loppan en hel del med spekulanter... *host*). Han skötte sig dock exemplariskt och jag tyckte han var supertrevlig att rida! Ska rida honom lite mer nu i fortsättningen :) Kul! Nej, gott folk - nu är det kväller här och en härlig lördagafton stundar :)

Började färden mot stallet med att köpa en säck morötter till Aramis, passade också på att plocka fallfrukt från några stackars äppleträd som ingen brydde sig om ;) Anlände till stallet och pussade på en grå mule som nyfiket tittade på matte medan hon släpade på morotssäcken! Ställde Aramis i spolspiltan och preparerade honom för ridpass. Nytvättat schabrak på ryggen, nytvättade lindor, träns och sadel på och så ledde jag ut Aramis. Han älgade iväg med sina superkliv som han brukar, man får nästan småspringa lite bredvid för att hänga med :) Hoppade upp vid ridhuset och skrittade ut på en "långrunda". När vi skrittat en längre gräsväg kan man ta höger och komma ännu längre bort, men där bor det massor av konstiga små ulliga djur i en jättehage och jag ville inte ge mig ut på vansinnesutflykt :) Därför svängde vi vänster och skrittade asfaltvägen som ledde hemåt, svängde av en avstickare och förlängde rundan lite! Kortade tyglarna och skulle jobba Aramis i lite öppnor, när jag lade till vänsterskänkeln petade han ut vänsterbenet och var alldeles rak i bålen. Han kunde möjligen sträcka sig till en skänkelvikning - fast på snedden. Han stannade till och skyggade för både det ena och det andra, gick på tvären och bar sig åt! DÅ blev jag arg! Nu fick det vara nog på hans dumheter... Sade till honom på skarpen och berättade för honom att nu är det allvar! Han lyssnade nämnvärt och fortsatte lite med sina fasoner, fick säga till honom en gång till och då förstod han att matte nog menade allvar. Jobbade honom och försökte förmå honom att ta ett stöd på "innertygeln", jag ser det som ett cykelstyre när jag rider! Efter hundra meter så lossnade allt och han tog stöd på innertygeln, han böjde sig i bålen och trampade under sig med vänsterbak i en fin öppna. Gick över till trav och JISSES så fin han var! Fattade galopp från skritt och här fanns inte tillstymmelse till att dansa runt med ändan! Han bara föll rakt in i galopp och bibehöll ett kanonfint stöd på båda tyglarna. Jag galopperade på gräsvägen och jobbade med avsaktningar och fattningar. När jag var framme i stallet rundade jag av i trav och han var SÅÅÅÅ fin!!! Han hade takt, balans, schwung och ryggverksamhet. Nu var hans dansande bak ett minne blott! Jag tror att herr Aramis behövde veta lite var skåpet ska stå (utan att man för den sakens skull blir "arg" på honom, då hade han bara stressat upp sig). Sedan tror jag också det dåliga stödet på vänstertygeln har medfört att han inte varit ordentligt inramad. Om jag dessutom får fundera vidare så tror jag också att Aramis kanske inte velat/kunnat använda sitt vänstra bakben korrekt pga låsningen - och kanske han idag plötsligt insåg att det går att använda bakbenet - att det funkar igen :o)