Började färden mot stallet med att köpa en säck morötter till Aramis, passade också på att plocka fallfrukt från några stackars äppleträd som ingen brydde sig om ;) Anlände till stallet och pussade på en grå mule som nyfiket tittade på matte medan hon släpade på morotssäcken! Ställde Aramis i spolspiltan och preparerade honom för ridpass. Nytvättat schabrak på ryggen, nytvättade lindor, träns och sadel på och så ledde jag ut Aramis. Han älgade iväg med sina superkliv som han brukar, man får nästan småspringa lite bredvid för att hänga med :) Hoppade upp vid ridhuset och skrittade ut på en "långrunda". När vi skrittat en längre gräsväg kan man ta höger och komma ännu längre bort, men där bor det massor av konstiga små ulliga djur i en jättehage och jag ville inte ge mig ut på vansinnesutflykt :) Därför svängde vi vänster och skrittade asfaltvägen som ledde hemåt, svängde av en avstickare och förlängde rundan lite! Kortade tyglarna och skulle jobba Aramis i lite öppnor, när jag lade till vänsterskänkeln petade han ut vänsterbenet och var alldeles rak i bålen. Han kunde möjligen sträcka sig till en skänkelvikning - fast på snedden. Han stannade till och skyggade för både det ena och det andra, gick på tvären och bar sig åt! DÅ blev jag arg! Nu fick det vara nog på hans dumheter... Sade till honom på skarpen och berättade för honom att nu är det allvar! Han lyssnade nämnvärt och fortsatte lite med sina fasoner, fick säga till honom en gång till och då förstod han att matte nog menade allvar. Jobbade honom och försökte förmå honom att ta ett stöd på "innertygeln", jag ser det som ett cykelstyre när jag rider! Efter hundra meter så lossnade allt och han tog stöd på innertygeln, han böjde sig i bålen och trampade under sig med vänsterbak i en fin öppna. Gick över till trav och JISSES så fin han var! Fattade galopp från skritt och här fanns inte tillstymmelse till att dansa runt med ändan! Han bara föll rakt in i galopp och bibehöll ett kanonfint stöd på båda tyglarna. Jag galopperade på gräsvägen och jobbade med avsaktningar och fattningar. När jag var framme i stallet rundade jag av i trav och han var SÅÅÅÅ fin!!! Han hade takt, balans, schwung och ryggverksamhet. Nu var hans dansande bak ett minne blott! Jag tror att herr Aramis behövde veta lite var skåpet ska stå (utan att man för den sakens skull blir "arg" på honom, då hade han bara stressat upp sig). Sedan tror jag också det dåliga stödet på vänstertygeln har medfört att han inte varit ordentligt inramad. Om jag dessutom får fundera vidare så tror jag också att Aramis kanske inte velat/kunnat använda sitt vänstra bakben korrekt pga låsningen - och kanske han idag plötsligt insåg att det går att använda bakbenet - att det funkar igen :o)