Träningen idag gick lysande - men vägen dit var inte spikrak och helt enkel... Från början: kom till stallet i god tid, mockade, fixade mat och gjorde i ordning Aramisen inför träningspass. Fyra vita lindor, vitt Eurostarschabrak var han klädd i. Ledde ut honom till ridhuset och hoppade upp på ryggen och skrittade ut 15 minuter innan träningen skulle börja. Väl tillbaka i stallet hade J anlänt och vi klev in i ett varmt ridhus som var nyvattnat och nyplogat :o) Pratade lite med J före träningen, han bad mig rida fram som vanligt och så skulle han flika in där han tyckte hjälp behövdes! Joggade runt Aramis, förutsättningslöst i båda varven, red volter och mjukade upp honom. Sedan tog allvaret vid... Jag berättade för J om Aramis berömda vänsterben som han inte gärna sätter in under kroppen - inte självmant i alla fall :) Började arbeta honom i vänsteröppna på ett mindre fyrkantspår - oerhört viktigt att jag hela tiden är med och parerar, förbereder Aramis och främst inte tvärar honom för mycket. När jag i öppnan har fått ett ärligt stöd i båda tyglarna och ramat in honom ordentligt kunde travarbetet ta vid. Viktigt att Aramis inte ramlar in i någon trav utan att han tar i med bakbenen, sätter sig lite nästan, och kommer in i trav riktigt bakifrån. Övade en del sådana igångsättningar och avsaktningar. Sedan tog trav på voltarbetet vid, tänk öppna, flexa igenom honom i vänstersidan - här är det extra viktigt att jag släpper efter på yttersidan så att Aramis får chans och plats att runda sin hals. Cykelstyretänk är perfekt! Släpp efter på ytter och ställ igenom i inner. Ligg på med innerskänkeln långt fram och håll vänster bakben på plats in under kroppen, ytter verkar mothållande. Många delar att hålla ordning på men när alla hjälper sammanföll och Aramis tog hjälperna på rätt sätt så blev det så bra! Plötsligt fick jag ett ärligt stöd i båda tyglarna, jag kände det där perfekta stödet! Takten och gunget blev helt annorlunda och hans steg växte! Det är ju tusan vilken skillnad det är på hästen när den går och arbetar genom ryggen :-o Han trilskades någon gång och tyckte matte var jobbig!!! Då fick han tillsägelse och reds fram i ett friskt tempo ett tiotal meter. Samma arbete i högervarvet, här hamnade dock vänsterbenet utåt och här fick jag jobba tvärtom, för att inte hela volten skulle bli en rak skänkelvikning. När alla ben var på plats och han spårade fint hade jag åter ett fantastiskt stöd i handen, en ärlig bjudning fram till bettet och en underbart härlig trav! Galopparbetet bestod idag i att börja sätta sig... Det var minsann pust och frust tyckte herr Grå. Låg på volt och minskade ner denna, bibehöll ställning, takt och form men istället försöka få mer aktion i galoppstegen utan att för den sakens skull öka tempot. Ut på fyrkantspåret i samma samlade form och red öppnor på långsidorna, galoppen kändes riktigt bra! Övade ett par enkla byten, ett gick lysande - ett mindre bra (saktade ej av till skritt direkt). Jag hörde bara J ropa "tre" genom ridhuset, ha ha :) J håller på att bli domare och är STRÄNG! Hi hi :) Fortsatte samma galopparbete i högergaloppen och sedan fick Aramis pusta ut. Låter som att vi tränade i flera timmar men vi höll "bara" på i 30-35 minuter. Lagom för Aramis med tanke på ir-terapin. Pratade en del med J efter träningen; nu tränar vi på så här fram till nästa söndag och kvalet, rätt så tuff ridning alltså - men nu är Aramis faktiskt 5½ år gammal och kraven skärps hela tiden. J menade att det är lysande att jag åker iväg och rider kvalet men han tror inte att Aramis är någon ren championatshäst, han är däremot en häst som kommer att glänsa och briljera om kanske 1-2 år. På kvalen ser man ofta de allra flashigaste hästarna i toppen (de med gigantiska gångarter) som sedan, när de är lite äldre, får svårare i högre samling eftersom dessa hästar är för långsamma - här premieras kvickhet vilket kan vara riktigt svårt för storseglande hästar. Aramis, däremot, kommer att få lätt för att utföra mer avancerade rörelser eftersom han har kvickheten, idag dock - har han inte styrkan och förmågan att ännu briljera i en flott trav eftersom han bara är 5 år. Det var roligt att prata med J då han ser Aramis om några år kunna utföra alla rörelser upp till högsta klasserna, det kräver dock sin man att få honom dit (det här med att han knäpper av och släpper ryggen). Och när han tycker det blir jobbigt - ja då blir han plötsligt inte den där superkänsliga hästen att rida längre... Då får man ta i rätt så mycket för att få honom att jobba rätt. Men så klart - detta handlar om styrka och blir så klart lättare och lättare med tiden, Aramis har (som J uttryckte sig) vilat i två år, ha ha ha :o) (Vi känner varandra jätteväl jag och J så det mesta som sägs mellan oss är med glimten i ögat). När vi var klara med träningen fick Aramis en lång skrittrunda och sedan en dusch i ljummet vatten och fleecetäcke på. Han såg rätt mör ut när han stod inne i boxen och mumsade på sitt hö :) J ville att jag skulle rida en av hans "försäljningshästar" - ville se hur han bar sig åt med ny ryttare på ryggen. En mycket trevlig och charmerande valack efter Chapman (som tydligen levt loppan en hel del med spekulanter... *host*). Han skötte sig dock exemplariskt och jag tyckte han var supertrevlig att rida! Ska rida honom lite mer nu i fortsättningen :) Kul! Nej, gott folk - nu är det kväller här och en härlig lördagafton stundar :)