Ser man tillbaka i min blogg upptäcker man snart att det ämne jag nu kommer att tala om är ett återkommande fenomen: nämligen - rider du din häst in i handen? Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; jag ser allt för många ryttare som kasar runt på hästar som har NOLL (och då menar jag NOLL) förbindelse mellan fram och bak. Det är lätt att luras in i luftridning (jag kallar det luftridning eftersom man inte har sug i handen), när man sitter på en häst som är en fena på att luras. Men generellt kan sägas; känns det för lätt och för bra - ja då kan du ge dig tusan på att hästen går och fuskar :o) Bra va?

Jag talar ofta om att man måste få snurr på ekorrhjulet - en ganska bra liknelse, tycker jag. Det vill säga, den energi du sätter i hästen med din kropp och din påverkan, ska bakifrån gå genom hela hästen, genom dess rygg, fram till dess mun där du ska fånga upp energin för att skapa ett stöd - en förbindelse - mellan fram och bak. Det är en hårfin avstämning och varje rörelse du gör måste vägas på våg innan du släpper iväg den. Håller du i för mycket samtidigt som du driver för mycket, ja då stänger du alla dörrar och hästen får panik och hamnar i panikzonen. Om du är för slapp med din drivning,  ja då får du inget att hämta upp där fram och den båge du ska spänna blir allt för slapp. Om du tar för mycket utan att ha något driv kommer du få en häst som hänger i handen, går på bogarna och inte har någon ryggverksamhet. Här gäller alltså extrem tajming och känsla.

A och O när man arbetar med detta - ja frågar du mig arbetar jag med det här jämt och ständigt - är förstås att du har en häst som svarar framåtdrivande. En häst som inte går fram för hjälperna är avtrubbad, avstängd och dessutom olydig. Vi vill arbeta med en häst som är kvick och känslig, det får man aldrig om man har en häst som knappt reagerar för skänkeltryck. Här gäller alltså ETT och det finns inga genvägar. Skänkeltryck är lika med framåt march!

Jag hade kunnat skriva en hel bok om det här - men saken är den att hur noga man än beskriver så är det så mycket känsla och hjälper som ska vägas på våg innan de ges, och att försöka sig på att beskriva en känsla... det är som vi alla vet ytterst svårt.

Hur tänker du kring det här? Är du av samma uppfattning som jag? Eller tycker du rent av inte alls som jag? Berätta :o)

  

 

Linda

22 februari 2011 15:02

Håller med dig till 100%. Och en häst ska vara kvick och reagera direkt när man ger en hjälp. Hellre en överreaktion än ingen alls.

 

Ida

22 februari 2011 17:14

Håller med dig fullständigt, men det är banne mig inte lätt att vara ryttare alla gånger när man har en KÄNSLIG kuse... Kramar!

 

Jenny Persson

22 februari 2011 17:38

Japp, de är så jäkla sant! Vägas av på våg var ett skitbra uttryck. Jag brukar försöka förklara det som att man ska rida i varje steg och då menar jag inte att man ska ånga på som en galning utan mer att man i varje steg ska hinna stanna upp i hjärnan och KÄNNA steget. Bli medveten om det. Fånga känslan av det. Om man kan det, i denna micro-sekund, kan man också avgöra om man ska rida fram eller ta tillbaka. Där har vi vågskålen.

Om man kollar på de riktigt duktiga ryttarna när de passagerar så ser det verkligen ut som att hästen gungar fram och tillbaka. Där har de verkligen den ultimata kontakten mellan säte och hand, bakben och mun. Undrar just om det är någon som förstår vad det är jag dillar om... :-/

Jag jobbar på detta varje gång jag rider, och på ALLA hästar jag rider. M är nästan den svåraste av "mina" hästar att rida. Han är så himla härlig att rida att man inte märker av att han maskar. Och han MASKAR!! För det har jag verkligen kommit på nu. Så det är precis som du säger Liv. Om de känns för bra så är det något som är fel...haha...suck!

http://www.fideliochenhorningen.onsugar.com

 

Sara - En talanglös dressyrryttares betraktelser

22 februari 2011 20:31

Jag håller med fullt ut. Själv har jag just nu svårt att vänja mig vid en lite annorlunda känsla - har så länge fått sitta och driva frenetiskt för att få fram hästen till handen och under en längre period fått försöka ta hand om ett gott sug i en låg och rund form - för att nu våndas över hur jag skall lyckas bibehålla det i tävlingsform.

För egen del tar jag tusen gånger hellre en stark känsla där hästen ligger på i handen än en glapp och tom där hästen (som jag säger) "spottat ut bettet". Urk.

Att rida ut och ner halsen med bibehållet sug i handen är det svåraste som finns just nu i min värld och liksom du tycker jag ofta att jag ser ryttare som sitter på hästar i alldeles för hög form och som visserligen har näsan framför lodplan men som är helt "av" i kroppen.

http://frogstomp.blogg.se

 

Therre

23 februari 2011 12:34

Jag håller med dig till punkt och pricka i det du beskriver!
Men jag ska också säga att jag har hellre en häst som är framtung och lite "på bogarna" som utgångsläge än en häst som knäpper av och blir tom. Det är ett lättare utgångsläge med en häst som tar för mkt stöd i handen än en som inte tar något alls.
Tack för kloka ord!
Kramar

http://therre.bloggagratis.se

 

Aramis - En dressyrblogg

23 februari 2011 15:44

Härligt att så många håller med - det finns hopp :o) Hahah! Kloka och bra tips tackar jag för! Kram till er alla

http://aramise.bloggagratis.se

 

rackemarie

24 februari 2011 14:58

Jättebra artikel i senaste ridsport om detta! (Jan Brinks dressyrskola).

http://rackemarie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...