Igår var det så dags för undertecknad att åter sitta i en sadel igen (nåja, sadel och sadel - krigssadel)! Härligt, härligt! Aramis som nu har tagit det lite lugnt över helgen (och ridits ut) har sluppit mattes idoga dressyrarbete under flera dagar (vilket alltid innebär att det blir ett lite ordentligare genomarbetningspass). Men det är något jag alltid är förberedd på numera; det kommer liksom inte som en chock att han är stel som en gammal träplanka i sidorna när han inte arbetat :o)

Jag tog tillfället i akt att ge mig ut i den kyliga vårvinterluften för att arbeta den grå under uteritt. Vi gav oss ut på Vattenverksrundan, fråga mig inte var namnet kommer ifrån för jag ser då inget vattenverk på vägen :o) Det blev mycket skritt men jag varvade med att trava en del på asfalt. Det var en väldigt taggad och laddad grå gosse jag satt på. Allt var farligt och många högar lämnade vi efter oss :-/ Någonstans borta vid fårhagarna släppte han äntligen igenom i sidorna och jag fick ett härligt, ärligt, läckert sug i handen! Även om han samlade sig liiiite för mycket och svarade med piaff så var jag naturligtvis mer än nöjd.

Det är också nu jag ska knyta an till rubriken; nämligen en översamlad häst är en blottad häst. När jag arbetar mina hästar har jag (som de flesta andra) som mål att få en ärlig förbindelse mellan fram och bak, att ryggen ska välvas och att vikten ska fördelas bak. När min häst svarar korrekt och jag upplever nyss nämnda kriterier då ger jag honom handen och ser om han kan fortsätta bära sig. I det här läget kan Aramis ofta fortsätta samlingen - han fortsätter till exempel att piaffera trots att tygeln hänger. Ve den ryttare som i detta läge bannar sin häst för att den inte bjuder framåt utan istället svarar med att samla. Det här är svårt - det är det, och det kräver känsla! En häst som är samlad är en häst som är helt blottad! Ur Kyras bok:

"Man ska komma ihåg, att om man når till den punkt där hästen ger efter helt korrekt och ärligt, så är hästen mycket sårbar. Då befinner den sig i ett tillstånd som kan liknas vid en hundvalp som ligger på rygg och har utlämnat sig fullständigt. Hästen är i denna position nästan helt försvarslös och det är oerhört viktigt att man behandlar den rätt. [...] Man ska också tänka att en häst som givit efter är långt mer försvarslös än den som går över tygeln (det är ju den ursprungliga grunden till att man över huvud taget kom på idén att en häst skulle gå i "stolt hållning" med rundad och välvd hals och nosryggen placerad i lodplanet, för där har man herraväldet över hästen). När hästen går över tygeln kan den försvara sig och många hästar som blir felaktigt eller brutalt behandlade är, förståeligt nog, inte särskilt pigga på att frivilligt ge efter och sedan få ta emot obehag". (Kyrklund, 1996:105 - 106).

  

 

Malin

1 mars 2011 16:58

Vattenverket ligger längst ner på vägen :) De flesta väljer dock att svänga av Vattenverksvägen och in på Grevie markväg och missar då detta röda gamla fina tegelhus he he ...
Mvh Malin

 

Heléne

1 mars 2011 19:43

Vi har hopperundan, kosserundan, skogsrundan, och snabberundan...

 

Therre

1 mars 2011 21:51

Återigen kloka ord från en klok och sund ryttarinna :)
Kram

http://therre.bloggagratis.se

 

Natalja

1 mars 2011 22:49

Mycket bra skrivet Liv!! Tack !!
kram kram

http://latin.bloggagratis.se

 

Aramis - En dressyrblogg

2 mars 2011 22:09

Malin: TACK för den informationen :o) Du har så rätt - svänger alltid av från den vägen! Då vet jag det! Ska rida ner och kika nästa gång, hihi :o)

Heléne: Haha - ja men där var ju en hel hög med konstiga rundor :o) Förresten - kul att ses sist! Får vi göra om snart! Har du något datum? Måste ju komma och se era hästar nu!!!!! Basta!!!!

Therre: Du är då för go du! KRAM

Natalja: Tack snälla söta! KRAM

http://aramise.bloggagratis.se

 

ylle

3 mars 2011 07:52

Kloka ord det där!
Nu kan ju tycka att en riden häst ALLTID är sårbar, tänk bara att ha ett plåtskrammel i munnen som ryttaren ibland drar i för kung och fosterland.. inte underligt att många hästar går och "tittar i himlen" när ryttaren har hård och okänslig hand. Och därmed kommer jag osökt in på Küren från Scandinavium, där den amerikanska ryttarinnan HELA tiden hade sin häst bakom hand och drog hejvilt i tyglarna hela tiden.. trist. Men så syntes det också på poängen. I dressyr vill jag (och säkert de flesta andra) se HARMONI och MJUKHET. Parzival och Scandic var briljanta. Parzival - vilka bakbenstramp!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...