Jaha, kära vänner - idag hände något som fullkomligt slog som en blixt från klar himmel. Fick nämligen ett sms från min medryttare som meddelade att hon säger upp kontraktet som medryttare till Rigoletto. Jahapp. Jag kan bara konstatera att inget varar för evigt. Lite smått förvånad och "tagen på sängen" åkte jag till stallet där jag mötte upp bästa Håkan som skulle behandla både Mr Grå och Mr Ri :o) Först ut var känsliga gossen Grå. Hoppla vilken låsning han hade i vänstersidan, den gick i princip från bakben ända fram till käken... Troligtvis en tämligen ny skada som fortfarande befann sig i ett akut skede eftersom Aramis var riktigt sur när Håkan triggade vissa punkter. Och efter behandling fick jag som vanligt plocka upp min haka från golvet när Håkan tryckte så att han blev blå i ansiktet - på samma punkter - medan Aramis stod och sov!!! Jag slutar aldrig att förundras över denna magiska man :o) När Aramis var färdigbehandlad fick han promenera in i boxen och sova middag. Jag skyndade sedan upp till andra stallet och tog ut Rigoletto. Vi började med att ta av täcke och sedan studera denna lite speciella häst :o) Jag berättade hela hans historia för Håkan, som sedan ville se honom i skritt och trav. Jag gick först och sedan sprang jag - nej, Håkan kunde inte se någon hälta, inte mer än hans något sneda rörelsemönster (som snarare är att betrakta som en rörelsestörning). Väl inne i stallet gick Håkan sedan igenom hela Rigoletto och - tro det eller ej; fann inte EN enda liten punkt som behövde behandlas. Han kände igenom ben, leder, böjde, tänjde, slet och drog (!) men fann inget alls :o) Så det blev ingen behandling för Rigoletto. När Håkan var klar med sitt åkte han hem och jag tog ut Rigoletto på tur. Nu har jag bestämt mig en gång för alla - nu ska jag RIDA honom, han mår bäst av att ridas. Han är 16 år och står bara och stelnar till mer och mer för var dag. Han går i en liten hage och rör sig knappast där heller; en häst i hans ålder måste hållas igång - annars blir han bara ännu mer sned och vind, nu har jag funderat klart gällande den biten :o) Satt upp i ridhuset och efter att ha skrittat fram började jag trava, kände, funderade, testade och funderade. Hade också A som var där och kollade honom, nej vi kan inte hitta eller se någon hälta, han är dock lite ringrostig innan han kommit igång i sina leder. Efter fem minuters uppmjukande trav rörde han sig riktigt härligt. Och PANG så slog det slint i huvudet på honom; han for runt, slog bakut, piafferade och visade upp sig; som han älskar! Som vanligt fick han beröm av andra i ridhuset :o) Buse! Efter 20 minuters arbete fick han komma in i boxen, få fleecetäcke på ryggen och back-on-track på benen. Det var dags att ta itu med nästa häst. Aramis hade ordinerats skritt så så fick det bli. Skrittade med några andra tjejer i ridhuset och 20 minuter senare var jag nöjd, säkert dock inte Aramis :o) Skritt med Aramis imorgon också. Sedan full gas :o) Sussa sött mina vänner!
  

Nu kära läsare, måste jag fråga er dressyrfolk en lite prekär fråga. Jag har under alla mina år som dressyrryttare alltid haft som mål att anmäla mig i tid till tävlingar, men som ni vet; ibland inträffar saker och man bara tvingas att efteranmäla sig (det har nog hänt de flesta, kan jag tro). Men självklart är det ingen "hit" att vara först ut i startfältet. I alla fall tycker inte jag det (skönt ha några ekipage framför sig helt enkelt). Nu undrar jag; ÄR det så att domarna är lite "blyga" med poängen i början av startfältet? Hur många gånger har ni sett start nummer -8 vinna? Eller är det en slump? Eller är jag ute och cyklar, det kanske inte alls är så här? Vad tycker eller tänker du om att starta som efteranmäld - gillar du det (ehhmm... det borde ingen göra) eller står du helt enkelt hellre över en start om det visar sig att du missat anmälningstiden?