Tusan vad det kan vara svårt med ridning ibland...   Under några dagar förra veckan tappade jag bort mig. Blev alldeles för statisk, stum, hård i handen och allmänt dålig. Om någon minns så var det då som Aramis bara samlade sig, samlade sig och samlade sig - vi kom helt enkelt in i en återvändsgränd och med min duktiga tränares hjälp kom vi ut ur denna illa kvickt :o) Jag har helt ändrat min stil; jag kan inte sitta och blåhålla i handen (okej, blåhålla har jag naturligtvis inte gjort - allt är relativt) - jag måste vara mycket mer känslig när det gäller den grå. Känslig häst - känsliga hjälper   Igår gick Aramis nöjaktigt men IDAG - idag gick han strålande! Red igenom programmet och var väldigt uppmärksam på att sitta djupt i sadeln, öppna upp mitt bäcken (min sits har förändrats ungefär 100 ljusår i den nya sadeln), korta tygeln (har så långa armar så jag kan gott rida i lite ponnykorta tyglar (annars blir jag så stark när min arm vinklas och nästan kommer lite bakom ryggen), övrigt jag tänkte på var att plocka upp Aramis i formen när det var dags att lägga volterna; summa summarum kan jag bara säga att han gick helt fantastiskt bra! Vi hade en takt och schwung som var enastående! Låt detta nu hålla i sig till imorgon :o) Och så hoppas vi att matte rider med huvudet! Wish me luck!

Jag bjuder på en av mina favoritscener med Mr Bean!