Oj - min fina Aramis är sannerligen tillbaka (peppar, peppar) - och faktiskt finare än vad han någonsin känts! Vitlindad och iklädd vitt schabrak skrittade vi ut en runda tillsammans med L & C samt A & A, Aramis fick gå i form hela rundan - allt för att få bukt på hans spända rygg som annars aldrig kommer att bli mjuk om han får skritta på i teleskopform (som han självmant väljer). Efter att ha skrittat Madderundan (som skrittrundan heter) tog vi oss snabbt in i ridhuset, utomhus hade myggen nämligen belägrat kvällsluften och det var jobbigt för både hästar och ryttare att vistas ute. Skrittade Aramis lite till och började sedan trava - fick direkt koll på högersidan, han bjöd fint in i handen och jag sänkte handen, satte mig djupt i sadeln och kände hur hästen vinklade sig under mig, klev på i uppförsbacke och bara dansade fram. Galoppen kändes minst lika fin och jag kunde bara konstatera att Aramis älskar sadeln och nu mår riktigt bra i sin kropp (i alla fall idag, ha ha). Jag arbetade oerhört mycket med att lägga honom i olika form hela tiden och viktigast av allt var att känna att jag ständigt hade ett ärligt stöd i handen, vare sig jag lade honom hög eller låg. Vilket superpass - jag ler än :o) Vad som också var fantastiskt roligt var alla de kära stallvänner som påpekar vilken enorm skillnad man ser på Aramis, att han ser så avslappnad ut, hur han rör sig genom kroppen och nu rör hela kroppen - istället för som tidigare; splattrande ben och stilla rygg! Bjuder på några foton från passet häromdagen:

      

Rigoletto har nu bott i stora stallet men har hela tiden stått på kö till lilla stallet - ett mindre stall på vår anläggning (med något lägre hyra och inte riktigt samma service och foder som stora stallet), nu har det dock blivit några boxar ledigt i lilla stallet och gårdagen ägnades åt att flytta in i lilla stallet med Rigoletto (Aramis står kvar i stora). Nu är vi alltså stallbo med Birgitta och Archie! Flytten gick smärtfritt och Rigoletto verkar redan ha funnit sig tillrätta i sin nya fina box!

Jag har också slitit som ett djur för att få ordning på filmen som min käre pojkvän filmade häromdagen. Kvaliteten var från början helt enastående knivskarp, men ett antal konverteringar senare har det mest blivit en grynig sörja av allting, nåja - ni ser väl lite hoppas jag! Så - nu önskar jag er en god filmstund, observera att det INTE är ett ridpass med tryck - vi visar således inga gångarter! Luta er tillbaka i en skön fåtölj och fram med popcornen :o)