Idag har jag varit ledsen (återkommer och berättar vad det gäller när jag vet mer). Rigoletto är åter halt, kändes verkligen kapsejsad i något (höger?) bakben när jag red igår - så vad göra nu? Som om inte detta vore nog genomgår min kära vän Natalja och hennes fina häst Latin en mycket svår tid. Kom till stallet och pratade länge och väl med min stallvän Birgitta, jag blev på lite bättre humör. Efter en timmes prat gjorde jag i ordning Aramis, jag lade på allroundsadeln, kortade läderna tre hål, begav mig ut på en riktigt lång runda. När vi skrittat många och långa sträckor på asfalt kom vi fram till grusvägarna. Jag ställde mig i fältsits, kortade tyglarna, kröp ihop bakom Aramis stora och långa hals, lät vinden och hans man smeka mitt ansikte medan vi galopperade fram på de fina grusvägarna i ett friskt tempo. När jag kom tillbaka till stallet regnade det och både jag och Aramis var genomvåta men det var skönt att få komma ut och rensa tankarna lite. Avslutade dagen med att rykta och pyssla om Rigoletto, lade sedan på honom täcke; nu är hösten här och täckena åker på. Ha en skön kväll och lev i nuet!