Och inte är det Gert Fylking jag åsyftar när jag i min rubrik utropar detta härliga ord! Nej, rubriken syftar snarare till att beskriva:

1. Äntligen får jag vara i stallet igen!
2. Äntligen blev det lite rejäl ridning (mer om detta nedan).

Igår fick Aramis sig ett ordentligt pass på hoppabanan med duktiga K i sadeln, därför passade ett ordentligt markarbetespass lysande idag. Sista ridpasset, innan jag for iväg på min lilla Ullareds-Karlstad-Stockholmsresa, var lite mediokert. Aramis gick inte ordentligt fram till handen och översamlade sig som försvar. När ridpasset var avklarat ringde jag min tränare och förklarade saken - vi kom överens om att jag inte ska lätta i handen när Aramis tycker det blir lite jobbigt att ta i med bakbenen (och försvarar sig med att trampa) - istället ska jag mana på honom så att han kommer ur detta. Han får ju inte lära sig att ryttaren lättar i handen när det blir lite kämpigt. Med dessa ord i minnet anlände jag idag till stallet, taggad och peppad :o) Efter att ha mockat till båda hästarna, satt mat till de båda och sprayat ner dem fullkomligt med myggspray och lindat Rigoletto i back-on-track, började förbereda Aramis för ridpasset. Det fick bli turboryktning eftersom Aramis var oerhört irriterad av alla mygg, bakbenen ven runt mina öron när jag lindade hans ben   Vitlindad och klädd i vitt schabrak skyndade vi mot ridhuset och väl inne kunde vi båda pusta ut, till min enorma glädje har myggen ännu inte hittat in där och man därmed kan arbeta i fred. Skritt på något kortare tygel, arbete i låg form. När han var uppvärmd började travarbetet; fokus direkt här var att kliva på in i handen. Efter uppmjukande arbete var det slut på lekskolan och allvaret tog vid. När Aramis stod emot högerskänkeln så retade jag honom med skänkeln i sidan, gick på honom och förmådde honom att ta i med baken så att jag fick en kommunikation framåt. När han bjöd framåt fick han beröm (utan att jag släppte stödet) och under mig växte en häst med en trav som bara blev flottare och flottare. Jag tjuvkikade i speglen några gånger och kunde bara konstatera att han stundtals såg mycket trevlig ut, fick riktigt härligt tryck i traven emellanåt :o) Fokus hela ridpasset var alltså att få honom att arbeta korrekt fram till handen, inte översamla sig och inte gå emot skänkeln. Amalia och himmel och pannkaka vilken rolig häst jag har, när jag tänker efter. Så arbetsvillig, så oerhört känslig och elektrisk - trots att Aramis blir sur som ättika när det blir extra jobbigt så är han bara så fantastiskt rolig att jobba med. Mot slutet av passet hade jag ett härligt stöd i båda tyglar, han gick fram för båda skänklar och förbindelsen mellan bak och fram var riktigt häftig.

Nu ska jag jobba på så här några veckor, målmedvetet och fokuserat - tror att det blir riktigt bra en dag :o) Anmälde till tävling ikväll, återkommer med mer info om detta! Sussa sött kära vänner!