Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hänt med min häst - han har blivit skvatt galen och totalt tokig på en och samma gång. Tog ut honom i gången igår, borstade och fixade i lugn och ro. Lindade, lade ländtäcke på rumpan och på ryggen fick han däckel; dagens pass skulle nämligen likna longering. När vi var klara begav vi oss ut i mörkret - becksvart ute är det nu, men vi lyckades i alla fall leta oss fram till ridhuset. Väl inne i ljuset började jag skritta Aramis på en volt runt mig. Fokus på att få honom att sätta under sig ordentligt med sitt vänstra bakben samtidigt som han skulle bli rund i halsen och ställa i nacken. Han jobbde på riktigt fint! När han var varm i kläderna blev det trav, men här någonstans slog det slint och Aramis fick nästan bokstavligt talat en raket i baken. Han for runt som en katapult, gruset yrde och jag blev alldeles yr i mössan. Jag fick in honom och ner honom till halt framför mig där jag kunde klappa honom lugnt och prata lite med honom. Han fick några totalryck till under vårt pass men jag måste ändå säga att han var riktigt fin igår (om än EXTREMT pigg). När vi var klara ledde jag runt Aramis i ridhuset och sysselsatte mig samtidigt med att täppa igen de enorma kratrar som bildats runt halva ridhuset då han tagit fart med hovarna i ridhusbotten...   

Ägnade mig också åt att pussa på Rigoletto, ställa mat och mocka till herr smutsgris. Tre kärror fick jag köra ut - det märks att han står på halm nu för han måste äta mycket eftersom det kommer ut mycket :o) Har lagt på tjockare täcken på båda hästar nu eftersom kylan bitit tag i oss här nere i söder.

  

Jag har ett tag funderat på en ganska intressanat frågeställning:

"Hur länge är det rimligt att stanna kvar och harva runt i samma gamla klass?"

När jag vann min senaste LA på 73 % så bestämde jag mig egentligen för att det var slutridet i LA-klasser (även om jag vet att det är väldigt stor skillnad på LA:1 och LA:6). En LA-klass för mig är en ren transportsträcka - inte ett mål i sig (ja, jag förstår att alla inte resonerar på samma sättt). Men - då vår kommande start i MSV var mindre tillfredställande och herr Aramis verkligen behöver komma ut och skaffa sig rutin så bestämde jag mig för att revidera mitt gamla beslut och ändå ge mig ut på ett par LA-klasser till (dock inte lägre än LA:4).

Och eftersom jag varit ute på en del tävlingar sista tiden stöter jag givetvis på många ekipage som jag återser gång efter annan. Men jag kan inte sluta förundras; en vinnare i en MSV-klass stöter jag nästa helg på i en LB-klass. Jag, personligen, skulle skämmas ögonen ur mig om jag ena helgen vann en medelsvår klass och sedan någon vecka senare red in på, låt säga, en LB:1.

För det första - Varför gör man så här? Är man så rosettkåt att man gör precis allt för att ro hem precis alla bygdens priser? Om man nu resonerar på detta sätt - vilket jag finner fullkomligen befängt - hur ska då andra ekipage någonsin få den äran att någon gång få känna på lite "vinnarkänsla"?

För det andra - Har dessa ekipage hört talas om motstånd? Om JAG skulle vinna, säg tre MSV-klasser, så hade jag med vindens hastighet genast tagit mig upp vidare i klasserna - att möta motstånd och konkurrens är väl liksom lite av själva tävlandets fundamentala koncept?

För det tredje  - Var blev uppklassningssystemet av? 

PINSAMT är ordet!

FOTNOT - Detta resonemang rör alltså INTE de tappra ryttare som kämpar på i sina klasser i hopp om att någon gång få komma över en viss procent, ta placering eller vad tusan man nu må ha för mål med sitt tävlande (kanske få sin häst avspänd *host-host*. Inte heller rör det dessa ekipage som kanske plötsligt stött på patrull i högre klass och därför tvingats gå ner i klasserna för att kanske vinna hästens förtroende, öka självfötroendet eller "you name it".

  

Först och främst vill jag TACKA alla underbara läsare som i med- och motgång stöttar! Igår var jag lite smått ledsen på min väldigt laddade och sanslöst taggade pålle :o( Laddat, laddat och spänt - är väl bara förnamnet på vår ritt. Framridningen kändes inte alls bra, han for runt som en fis i en papperspåse, flög explosivt omkring och blev rädd för precis allt. Det är inte riktigt likt Aramis att vara SÅ laddad, jag har dock hört att flera hästar de senaste två dagarna varit ovanligt pigga (förmodligen för att kyla är på väg). Så, att han skulle bli mindre laddad och taggad inne på tävlingsbanan var ju inte så troligt. Vem som helst kan ju räkna ut att han var ännu mer spänd inne på banan. Jag ska inte säga att han hoppar runt och blir "ostyrbar", han blir snarare avknäppt, lite svår att påverka, väldigt okoncentrerad och allmänt uppmärksam på allt annat utom just det vi håller på med. Jag gissar att det ligger mer rutin och träning hos nyckeln till vår framgång. Vad som i alla fall var positivt var domarens kommentar där nere:

"Mycket vacker häst med stor potential. För dagen dock alldeles för spänd och taggad"

Nåja, värre saker har hänt :o)

Det såg väl ut så här ungefär, ha ha ha:

  
Dagen innebar tävling igen, dock denna gång med trygga och stabila Rigoletto; killen som varit med ett tag (no offence Aramis, ha ha). Dagens tävling gick av stapeln i Burlöv och jag hade start 11.50 Började rida fram runt 11-tiden och för att verkligen få loss Rigoletto i sin bedrövliga vänstersida (hmm... båda mina hästar har blivit högerhästar - efter att alltid ha varit vänsterhästar; hihi). Smart övning för att få igång hela maskineriet bak är raka skänkelvikningar utmed en vägg eller för all del en väg (som det fick bli för min egen del). Rigoletto lossnade ett uns i sin stela vänstersida och efter några varv inne i ridhuset var det vår tur att gå in på banan. Allt flöt på fint och Rigoletto skötte sig alldeles strålande   Matte råkade rida på fel håll en gång och Rigoletto ville briljera med ett fint byte (som inte alls skulle vara med) vilket (tyvärr) kostade oss 3:e placering. Men men - det var en supertrevlig tävlingsdag och I (Rigolettos medryttare) var med och skötte all markervice :o) TACK! Sedan for vi hem och där väntade mockning, matfix, ihopplock av samtliga attiraljer och sedan intag av alla hästar. Det blev en lååång stallhelg!

Bjussar på en riktig liten favorit, ha ha ha! Trevlig söndag :o)

och drar ner en svart gardin och väntar på bättre tider     

Igår var jag och Rigoletto med tillhörande medryttare ute i mörkret och red. Det var en riktigt härlig nattlig tur (även om klockan inte var mer än fem när vi gav oss ut). Kom bort till banvallen och efter att ha travat denna ner blev det galopp hela långa vägen tillbaka. Perfekt träning för hästarna att ligga och jobba i lagom "flås"tempo. Jag själv ställde mig upp i fältsits, kurade ihop mig bakom Aramis lååånga hals, kortade upp tyglarna ordentligt, höjde handställningen och vilade mina händer mot Aramis mankam. Framför mig såg jag bara två vita öron som for fram i mörkret - det var en härlig och lite kuslig känsla :o) Hästarna var jätteduktiga och fick sedan skritta hela vägen hem där kvällsmaten väntade.

Idag blev det två besök i stallet, men inte blev det någon ridning för det :o( Min käre pojkväns flyg blev inställt och han blev därför ombokad till en tidigare flight vilket rörde om lite i dagsplaneringen. Istället blev det lite pyssel med båda hästarna - och imorgon är det tävling för Aramis och mig!

Hoppas ni får en härlig helg!

Nedan: Aramis rister på sig :o)
  

Idag stod alltså träning på schemat och finaste Aramisen lindades i fyra gånger vitt, vitt schabrak, Amerigosadel på ryggen och Sabrekandar på huvudet :o) Han fick också en ridfilt över ryggen som fick pryda hans rygg medan han skrittade fram. När vi var uppvärmda i skritt travade jag några varv och därefter tog galopparbete vid. Arbetade honom väldigt rund och fin och han fick flexa från den ena till den andra sidan; allt för att få "loss" honom i nacken. Han kändes väldigt mjuk och bärig och J tyckte att jag rider fram helt korrekt! Skönt! För Aramis är det viktigt att hela tiden vara loss i nacken och inte, som min kära tränare brukar uttrycka det, fastna i en pepparkasform (även om det nu lider mot juletid) :o) När Aramis fått galoppera på i sitt uppvärmningstempo (det vill säga något friskare och fräschare) och bli helt loss i nacken var det dags att klä av både honom och mig (nåja, inte alla kläder)! Galopparbete var dagens fokus och jag fick rida honom samlad runt fyrkanten, tänka svag öppna (men inte med ställning i nacken utan mer "rak" öppna så att inner bakben trampar in under kroppen). Han kändes riktigt trevlig! När jag känner att jag tappar elasticiteten och han blir lite för rak i sidan så måste jag ta in honom på en mindre volt där jag kan få igenom honom i nacken - så fort han svarar på detta och släpper igenom kan jag återigen ta ut honom på större spår och samla igen. Viktigt att jag inte blir för "på" i min ridning när jag ska ta igenom honom i sidan utan blir mer åt sega gubbar-hållet; att stressa Aramis blir bara fel, fel, fel! Vi ska sträva efter att få honom SEG och inte hastig och "sprättig". Åhhh vad härlig han kändes! Jag samlade på ytter, samlade och samlade och han svarade med att sätta sig mer och mer och mer. Därefter jobbade vi med uppridning halt i samlad galopp, J som är domare kom med lite små tips om vad domaren tittar på - oerhört värdefullt! Sedan följde arbete med enkla byten och jag fick till några som var SUPER! Avslutningsvis jobbade vi en hel del med piruettarbete (snarare arbetspiruetter). Aramis har kusligt lätt för sig och går gärna in och sätter sig, men eftersom han saknar styrkan. Här arbetade vi med att samla på volt, göra volten mindre och sätta Aramis två-tre steg. Viktigt att bibehålla trampet i inner stigbygel samt jobba med mothållande ytterskänkel och ledande innertygel. När Aramis svarade fint på att sätta sig två - tre steg så skulle jag rida rakt ut två - tre steg och sedan sätta honom igen. Ibland översamlade han sig men då är det oerhört viktigt att behålla lugnet och inte stressa på honom. Jisses vilket härligt pass vi hade! Travade sedan av i en välvd form och satt bara och njöt!

J tycker också att Aramis går ljusår bättre på kandaret! Imorgon blir det tränsbett men jag ska faktiskt testa muffbettet! Hoppas ni har en härlig kväll!

  

Då det ösregnade och var allmänt disigt och kusligt när jag anlände till stallet idag fick det även idag bli en ridhustur (något som varken jag eller Aramis har något emot :o). Efter att ha stallpratat med alla möjliga, ordnat Aramis mat, pussat på Rigoletto och "donat" så var det dags för Herr Grå att ställa sig i gången. Vita lindor, vitt schabrak, kandar och sadel på - sedan raka vägen in i ridhuset. Skrittade fram på glad pålle och efter uppmjukning tog ett lite längre dressyrpass vid. Även om Aramis fortfarande kändes superfin så behövde jag jobba loss honom lite i vänstersidan och framförallt få honom att sätta under sig lika mycket med vänster bak som mer höger. Han kändes enastående fin och jobbade på precis lika fint på kandaret som igår. När passet var färdigt fick han trava och galoppera på i en härligt välvd och självbärig form; jag bara satt och njööt! Han var så otroligt lösgjord att jag faktiskt inte minns när han sist kändes så avslappnad och "genom" ryggen. Imorgon blir det träning sedan lovar jag att rida ut :o)

Ha en härlig kväll allihopa! Ps. En fråga - vilken kandarfattning använder du?
     

NU är jag tillbaka och andas lantluft igen - ordningen är återställd :o) Det var, som alltid, underbart att äntligen få pussa på mina små mular igen! En brun (och som alltid lika mysig och go) och så en grå (en riktig sur en, ha ha). När jag mockat och fixat till Pixebus och hans mat och pratat med stallkamrat B, styrde jag ner mot stora stallet där Aramis väntade. Ordnade hans mat och tog sedan ut honom i gången. Borstade och beundrade hans nya hovar - han såg såå fin ut! Sedan blev det svarta lindor, sadel och kandar på. Det är ett tag sedan jag red honom på kandaret och jag har bestämt mig för att börja rida lite mer frekvent på detta huvudlag. Och efter dagens ridpass så har jag förresten bestämt mig för att rida ännu mer på kandaret :o) Aramis gick nämligen ENASTÅENDE! Jag hade räknat med att han skulle vara stel och museiaktig - pyttsan; han var som en riktig gummiboll! Lät stången hänga den första halvan på ridpasset men då han gick så hiimla fint och var så oerhört "tillfreds" (nej - han har inte varit "icke-tillfreds" tidigare, men bara blivit riden en handfull gånger på kandaret) - så samlade jag upp stången och red på båda tyglar. Åhh så fin han var!!! Jobbade mycket med galoppslutor på diagonalen och han var riktigt trevlig! Satte lite tryck i honom i traven mot slutet och han svarade strålande. På lördag är det tävling med Aramis och på söndag är det tävling med Rigoletto :o) Nu kör vi :o) Nattinatt!





MysPixe mumsar hö och ser allmänt nöjd efter ett lyckat ridpass!


Sabre - mitt högt älskade kandar!


Inte syns det väl att jag ger mina hästar morötter efter ridpasset :o)


När man varit duktig dressyrhäst så fär det mums med kvällsmat!