Idag fick Aramis jobba utan matte på ryggen - jag har faktiskt inte hjärta att sätta mig på ryggen när den är fylld av dessa:
    
Vet inte hur väl ni ser dessa knutor - men jag kan lova er; de är STORA och många! Så bomträning för hand fick det bli. Aramis med tillhörande matte i släptåg har övat på benlyften (undras om jag har träningsvärk imorgon efter alla dessa höga kliv, ha ha). Jag började med att longera Aramis på volt - han rörde sig riktigt avslappnat och taktmässigt; inte alls spänt och "nissigt" (kära Natalja; du vet vad jag talar om, hi hi). Så började bomträningen över högre snedlagda bommar. Ja, ni ska ju förstås inte tro att gosse Grå travade över bom för bom - nej han flög över som en katapult, han tvärstannade, han dunrade in i ett hinderstöd, han tog två bommar som en oxer - säg vad han INTE gjorde :o) Efter en tid blev det väldans mycket folk i ridhuset och jag övergick alltså till att promenixa över bommarna med honom istället - det gick avsevärt bättre och med en trygg matte vid sin sida kan inget gå fel :o)

Snart dundrade min älskade Rigoletto med tillhörande supermedryttare Ida på ryggen in och busRigoletto gjorde entré med stort E :o) När Ida värmt upp busen var det dags för även henne att jobba lite med bommar och även några små hopp. Det var dock fasligt rörigt inne i ridhuset med hinder, longerande ekipage, fyra ridande ekipage och så jag och Aramis där någonstans i mitten - därför bestämde både jag och Ida att vi skulle ta det lite piano med hoppningen idag och istället satsa på ett ordentligare hoppass på fredag. Men några få hopp hann de med - medan Ida krampaktigt försökte hålla sig kvar på den bockande levnadsglade gossen som sög tag i allt vad bommar och hinder hette - så stod jag i mitten och kiknade av skratt. Rigoletto; han är ju helt underbar! Här är ett foto på de båda stjärnorna:

  
Och här trötta efter ett mycket lyckat pass:
   Jag (och Rigoletto) har tur som fått tag på en så oerhört duktig och supertrevlig medryttare :o)

Aramis passade på att spegla sig:
     Tre foton avslutar dagens inlägg; STOLT ägarinna till världens finaste hästar          

Igår stod alltså träning på schemat. Aramis rygg är väldigt spänd och därför beslutade vi oss för att köra ett pass med fokus på att få gossen avspänd och börja arbeta med ryggen - istället för att gå på som "bålgetingar" så att han bara blir spänd och stressad. Sagt och gjort. Efter att ha förberett den grå gossen vandrade vi över till ridhuset (red dessutom i min gamla Wintec från tidigt 1900-tal eftersom jag upplever att Aramis blir väldigt spänd i sin Amerigo). Skrittade fram på en mjuk och följsam häst - som fortsatte med travarbetet på samma sätt. Viktig att tänka på att jag inte jagar honom! Värmde upp med fokus på att få honom rund och fin, arbeta med ryggen, INTE i övertempo utan snarare nästan i trav som knappt var trav (utan nästan skritt), få Aramis SEG och "geggamojjig" (ha ha - min tränares underbara uttryck). Hitta takt, hitta balans, hitta segheten och ur detta trycka på för att sedan gå ner till geggamojja igen.

Efter 20 minuter var Aramis otroligt fin och följsam, han hade en härligt bärig trav med fin takt och balans. Provade samla lite - han svarade fint. Galopparbetet kändes super, bara rullade på i härlig form med fin takt och balans. Samlade honom på ytter, svarade kanon. Viktigt bibehålla ställning och böjning, ytterskänkel håller galoppkvalitet. Ja det var en härlig träning. Bålgetingridning - mjäää - jag vete tusan; Aramis blir så fasligt stressad. Jag tror att jag kör vidare på segagubbarridning med inslag av geggamojja; det passar nog bättre trots allt :o)