Så har ännu en tävlingsdag förflutit och jag kan åter konstatera att min fina och härliga grå dressyrhäst besitter tävlingsnerver värre än den mest oerfarna novis. Att bara ställa Aramis i stallgången på morgonkvisten och påbörja knoppning genererar cirka 10 diarréhögar. När man sedan på tävlingsplatsen ska lasta ut gossen uppmärksammar man att det stänkt vattendiarré upp på sidorna av transporten, svansen är nerkletad, allt blir inkletat - och det är givetvis inte värst; värst är förstås att stackars Aramis blir så fruktansvärt påverkad av att åka iväg. Jag har fått tips om att prova ett örtpreparat som heter Placid (Dodson and Horrell) - någon som har erfarenhet av detta? Jag har också beslutat mig för att börja ge Aramis korn och helt stryka havren från foderstaten.

Tillbaka till gårdagens tävling :o) Aramis var alltså supernervös (som ni säkert redan förstått) och efter att ha skrittat fram honom låg och rund begav jag mig in i ridhuset för att börja värma upp ordentligt. Jag har märkt att mitt supersvaga vänsterben haft semester senaste tio åren vilket medfört att Aramis också blivit svagare i detta ben - men nu har jag verkligen blivit uppmärksam på detta och jobbar stenhårt med att inte låta Aramis falla inåt i vänstervarvet. Det blev därför en rätt rejäl framridning där jag var mycket noggrann med att få Aramis att ställa igenom ärligt i vänstersidan, få framdelen att inte trampa in och även få ett ärligt stöd i handen. Aramis blev väldigt lösgjord och härlig och rörde sig sagolikt när han verkligen var helt igenom och arbetade korrekt genom ryggen.

Domaren blåste och ritten var igång. Tyvärr blir Aramis lite valpig och får svårt att hålla raka linjer. Uppridningen lite sned, halten lite sned, diagonalerna lite vingliga och lite annat smått och gott :o) I och med hans lite ojämna (läs = orutinerade, fortfarande grön och inte tillräckligt stark) status blir det naturligtvis lite ojämn uppvisning; ibland riktigt bra, ibland mindre bra. Att han också spänner sig väldigt mycket inne på banan gör också att han blir mindre ridbar. Hur som helst så slutade vi på 60 % (5% mer än förra gången) och det får jag vara nöjd med. Domaren skrev väldigt trevligt längst ner:

"Härlig rölighet. Kommer att bli kanonfin med mer träning". Ja - vi får helt enkelt kämpa vidare! Det märks tydligt att det ställs helt andra krav på ekipaget nu när man närmar sig MSV, framförallt är det ju graden av samling (om än väldigt låg i LA:6) som skiljer sig mest från LA:4 (och lägre klasser). Man får inte glömma att Aramis bara är 6 år och fortfarande lite "efter" i sin utveckling om man tittar på hans kropp (låååång, stooor och kleeeen bak).

Nu börjar vi sakta men säkert varva ner så smått (dock träning imorgon). Det blir några veckors vila i vinter och sedan jobbar vi vidare med stärkande övningar för att jobba upp bakbensmuskulaturen, förbereder oss för vårens säsong - och inte minst; en mental vila för Aramis!