Jag har ett tag funderat på en ganska intressanat frågeställning:

"Hur länge är det rimligt att stanna kvar och harva runt i samma gamla klass?"

När jag vann min senaste LA på 73 % så bestämde jag mig egentligen för att det var slutridet i LA-klasser (även om jag vet att det är väldigt stor skillnad på LA:1 och LA:6). En LA-klass för mig är en ren transportsträcka - inte ett mål i sig (ja, jag förstår att alla inte resonerar på samma sättt). Men - då vår kommande start i MSV var mindre tillfredställande och herr Aramis verkligen behöver komma ut och skaffa sig rutin så bestämde jag mig för att revidera mitt gamla beslut och ändå ge mig ut på ett par LA-klasser till (dock inte lägre än LA:4).

Och eftersom jag varit ute på en del tävlingar sista tiden stöter jag givetvis på många ekipage som jag återser gång efter annan. Men jag kan inte sluta förundras; en vinnare i en MSV-klass stöter jag nästa helg på i en LB-klass. Jag, personligen, skulle skämmas ögonen ur mig om jag ena helgen vann en medelsvår klass och sedan någon vecka senare red in på, låt säga, en LB:1.

För det första - Varför gör man så här? Är man så rosettkåt att man gör precis allt för att ro hem precis alla bygdens priser? Om man nu resonerar på detta sätt - vilket jag finner fullkomligen befängt - hur ska då andra ekipage någonsin få den äran att någon gång få känna på lite "vinnarkänsla"?

För det andra - Har dessa ekipage hört talas om motstånd? Om JAG skulle vinna, säg tre MSV-klasser, så hade jag med vindens hastighet genast tagit mig upp vidare i klasserna - att möta motstånd och konkurrens är väl liksom lite av själva tävlandets fundamentala koncept?

För det tredje  - Var blev uppklassningssystemet av? 

PINSAMT är ordet!

FOTNOT - Detta resonemang rör alltså INTE de tappra ryttare som kämpar på i sina klasser i hopp om att någon gång få komma över en viss procent, ta placering eller vad tusan man nu må ha för mål med sitt tävlande (kanske få sin häst avspänd *host-host*. Inte heller rör det dessa ekipage som kanske plötsligt stött på patrull i högre klass och därför tvingats gå ner i klasserna för att kanske vinna hästens förtroende, öka självfötroendet eller "you name it".