Jag är så ini vassens nyfiken på mina läsare! Vem är du som läser? Jag vet ju endast de som kommenterar (och några av mina vänner) - men nu vill jag veta ÄNNU mer! Har du varit vän med mig länge? Eller har du nyss hittat hit? Är du kanske tävlingsryttare i dressyr (på SUPERHÖG nivå, kanske självaste Jan Brink, ha ha) eller är du ridskoleryttare som nyss börjat rida? Kanske är du en hemlig läsare som träffar mig IRL och vet vem jag är - trots att jag inte vet vem du är    . Är du kille eller tjej, man eller kvinna, gubbe eller tant? Gammal eller ung? Avdankad gammal tävlingsryttare? Passionerad hästälskare som njuter på avstånd? Uppfödare med höga ambitioner? Skogsryttare som älskar hästar? Ja inte vet jag - jag kan ju bara gissa så länge jag inte vet! Känn dig manad; skriv en kommentar och berätta några rader :o) Så lär vi känna varandra vet ja´    

(Och självklart måste duINTE  uppge namn, telefonnummer, skostorlek och partitillhörighet - det räcker med något; vad som helst - bara jag slipper anonym :o)

Kom igen nu :o)

  

Idag fick Aramis jobba utan matte på ryggen - jag har faktiskt inte hjärta att sätta mig på ryggen när den är fylld av dessa:
    
Vet inte hur väl ni ser dessa knutor - men jag kan lova er; de är STORA och många! Så bomträning för hand fick det bli. Aramis med tillhörande matte i släptåg har övat på benlyften (undras om jag har träningsvärk imorgon efter alla dessa höga kliv, ha ha). Jag började med att longera Aramis på volt - han rörde sig riktigt avslappnat och taktmässigt; inte alls spänt och "nissigt" (kära Natalja; du vet vad jag talar om, hi hi). Så började bomträningen över högre snedlagda bommar. Ja, ni ska ju förstås inte tro att gosse Grå travade över bom för bom - nej han flög över som en katapult, han tvärstannade, han dunrade in i ett hinderstöd, han tog två bommar som en oxer - säg vad han INTE gjorde :o) Efter en tid blev det väldans mycket folk i ridhuset och jag övergick alltså till att promenixa över bommarna med honom istället - det gick avsevärt bättre och med en trygg matte vid sin sida kan inget gå fel :o)

Snart dundrade min älskade Rigoletto med tillhörande supermedryttare Ida på ryggen in och busRigoletto gjorde entré med stort E :o) När Ida värmt upp busen var det dags för även henne att jobba lite med bommar och även några små hopp. Det var dock fasligt rörigt inne i ridhuset med hinder, longerande ekipage, fyra ridande ekipage och så jag och Aramis där någonstans i mitten - därför bestämde både jag och Ida att vi skulle ta det lite piano med hoppningen idag och istället satsa på ett ordentligare hoppass på fredag. Men några få hopp hann de med - medan Ida krampaktigt försökte hålla sig kvar på den bockande levnadsglade gossen som sög tag i allt vad bommar och hinder hette - så stod jag i mitten och kiknade av skratt. Rigoletto; han är ju helt underbar! Här är ett foto på de båda stjärnorna:

  
Och här trötta efter ett mycket lyckat pass:
   Jag (och Rigoletto) har tur som fått tag på en så oerhört duktig och supertrevlig medryttare :o)

Aramis passade på att spegla sig:
     Tre foton avslutar dagens inlägg; STOLT ägarinna till världens finaste hästar          

Igår stod alltså träning på schemat. Aramis rygg är väldigt spänd och därför beslutade vi oss för att köra ett pass med fokus på att få gossen avspänd och börja arbeta med ryggen - istället för att gå på som "bålgetingar" så att han bara blir spänd och stressad. Sagt och gjort. Efter att ha förberett den grå gossen vandrade vi över till ridhuset (red dessutom i min gamla Wintec från tidigt 1900-tal eftersom jag upplever att Aramis blir väldigt spänd i sin Amerigo). Skrittade fram på en mjuk och följsam häst - som fortsatte med travarbetet på samma sätt. Viktig att tänka på att jag inte jagar honom! Värmde upp med fokus på att få honom rund och fin, arbeta med ryggen, INTE i övertempo utan snarare nästan i trav som knappt var trav (utan nästan skritt), få Aramis SEG och "geggamojjig" (ha ha - min tränares underbara uttryck). Hitta takt, hitta balans, hitta segheten och ur detta trycka på för att sedan gå ner till geggamojja igen.

Efter 20 minuter var Aramis otroligt fin och följsam, han hade en härligt bärig trav med fin takt och balans. Provade samla lite - han svarade fint. Galopparbetet kändes super, bara rullade på i härlig form med fin takt och balans. Samlade honom på ytter, svarade kanon. Viktigt bibehålla ställning och böjning, ytterskänkel håller galoppkvalitet. Ja det var en härlig träning. Bålgetingridning - mjäää - jag vete tusan; Aramis blir så fasligt stressad. Jag tror att jag kör vidare på segagubbarridning med inslag av geggamojja; det passar nog bättre trots allt :o)

  

Så har ännu en tävlingsdag förflutit och jag kan åter konstatera att min fina och härliga grå dressyrhäst besitter tävlingsnerver värre än den mest oerfarna novis. Att bara ställa Aramis i stallgången på morgonkvisten och påbörja knoppning genererar cirka 10 diarréhögar. När man sedan på tävlingsplatsen ska lasta ut gossen uppmärksammar man att det stänkt vattendiarré upp på sidorna av transporten, svansen är nerkletad, allt blir inkletat - och det är givetvis inte värst; värst är förstås att stackars Aramis blir så fruktansvärt påverkad av att åka iväg. Jag har fått tips om att prova ett örtpreparat som heter Placid (Dodson and Horrell) - någon som har erfarenhet av detta? Jag har också beslutat mig för att börja ge Aramis korn och helt stryka havren från foderstaten.

Tillbaka till gårdagens tävling :o) Aramis var alltså supernervös (som ni säkert redan förstått) och efter att ha skrittat fram honom låg och rund begav jag mig in i ridhuset för att börja värma upp ordentligt. Jag har märkt att mitt supersvaga vänsterben haft semester senaste tio åren vilket medfört att Aramis också blivit svagare i detta ben - men nu har jag verkligen blivit uppmärksam på detta och jobbar stenhårt med att inte låta Aramis falla inåt i vänstervarvet. Det blev därför en rätt rejäl framridning där jag var mycket noggrann med att få Aramis att ställa igenom ärligt i vänstersidan, få framdelen att inte trampa in och även få ett ärligt stöd i handen. Aramis blev väldigt lösgjord och härlig och rörde sig sagolikt när han verkligen var helt igenom och arbetade korrekt genom ryggen.

Domaren blåste och ritten var igång. Tyvärr blir Aramis lite valpig och får svårt att hålla raka linjer. Uppridningen lite sned, halten lite sned, diagonalerna lite vingliga och lite annat smått och gott :o) I och med hans lite ojämna (läs = orutinerade, fortfarande grön och inte tillräckligt stark) status blir det naturligtvis lite ojämn uppvisning; ibland riktigt bra, ibland mindre bra. Att han också spänner sig väldigt mycket inne på banan gör också att han blir mindre ridbar. Hur som helst så slutade vi på 60 % (5% mer än förra gången) och det får jag vara nöjd med. Domaren skrev väldigt trevligt längst ner:

"Härlig rölighet. Kommer att bli kanonfin med mer träning". Ja - vi får helt enkelt kämpa vidare! Det märks tydligt att det ställs helt andra krav på ekipaget nu när man närmar sig MSV, framförallt är det ju graden av samling (om än väldigt låg i LA:6) som skiljer sig mest från LA:4 (och lägre klasser). Man får inte glömma att Aramis bara är 6 år och fortfarande lite "efter" i sin utveckling om man tittar på hans kropp (låååång, stooor och kleeeen bak).

Nu börjar vi sakta men säkert varva ner så smått (dock träning imorgon). Det blir några veckors vila i vinter och sedan jobbar vi vidare med stärkande övningar för att jobba upp bakbensmuskulaturen, förbereder oss för vårens säsong - och inte minst; en mental vila för Aramis!

Ja jösses - jag fortsätter hålla medeltid här hemma, ha ha. Fast nu har jag lyckats få ihop i alla fall bredband till min lilla laptop genom att använda min smartphone som modem :o) Nu kan man ju till och med lyssna på radio, ha ha! Förresten, gillar ni att lyssna på radio; och i så fall vilken station? Jag är nog den enda i hela världen som bara lyssnar på P1 - om det inte blir SKY FM smooth jazz eller Radio Swiss Jazz!

Nu har Aramis longerats i dagarna tre och den fjärde dagen (alltså idag) fick det faktiskt bli ett pass i sadeln - kan ju inte vara helt dumt att ha ridit något pass före tävlingen   Aramis kändes LÖÖVELY idag, han flög fram som en superhäst och kändes precis som vanligt. Nu ber vi en stilla bön och hoppas att han i alla fall kan visa ett uns av detta under morgondagen!

Bjuder förresten på ett par foton föreställande Aramis "lugna" ögon och ett par med hans "mindre" lugna ögon :o)

        



Jag hade sällskap av medryttare Ida idag; hon har verkligen fått kläm på Rigoletto och får nu loss honom riktigt fint! Han såg så genomarbetad och lösgjord ut när jag kom ut i ridhuset :o)

Håll nu TUMMARNA!!!  

Eftersom mitt kära bredband, telefoni och även tv ligger totalt nere här hos mig i Lunden så innebär detta tråkigt nog att mitt bloggande blir lidande :-( Jag äger förvisso en smartphone men det är ju lite torftigt sitta och skriva meterlånga inlägg från den - hur underbar den än är :-)På hästfronten händervinte så mycket just nu. Jag kämpar vidare med att få min lite stela och spända gosse avslappnad. Nu ska jag pysa till stallet sedan ikväll blir det till att resa tillbaka i tiden och känna historiens vingslag. TV kom först på 1950-talet - hyr klarade man sig innan? Humm... Det ska jag ta reda på ikväll :-)Förresten - håll utkik i bloggen; INTRESSANT frågestund är på gång :-)

Idag har min käre Grå Gosse haft besök av Farbror kiropraktor. Han hittade lite smått och gott. Mer om detta senare! Rigoletto fick sig en rejäl genomkörare med mig och hans medryttare. Vi fick igenom honom ordentligt och på slutet var han så kopiöst lösgjord och fin att han bara galopperade på totalt självbärig med hängande tygel! Magnifikt! Efter detta superpass fick han avsluta med att hoppa - med spetsade öron och härlig anridning sög han tag i hinder efter hinder :o) Han är ju för härlig min Rigoletto!

Aramis fick nöja sig med en promenad i ridhuset!

Nu = En kopp te och sedan en stunds vila :o)

  

Amalia Amalia vad jag är SLUT efter dagens träning. Och det är nog inget emot vad Aramis är. Var i god tid till i stallet idag och passade därför på att pyssla lite. Skurade Rigolettos vattenkopp, rensade massor av morötter, fyllde på med nya vitaminer, rullade ihop alla nytvättade lindor och fixade! När det var dags att förbereda för träning placerades Aramis i spolspiltan, han lindades sedvanligt med fyra vita lindor, fick sitt svarta Mias ländtäcke på rumpan, ryktades och fick sadel och kandar på. Skrittade fram på en pigg och glad Aramis som kändes lite seg i munnen. Det var väldigt många ekipage i ridhuset så jag och min tränare höll oss på övre halvan. När Aramis var framskrittad började travarbetet. Direkt var J på mig, Aramis var på tok för rak i sidan och såg ut som en "Djursholmshäst" (no offence alla Djursholmsryttare, det är bara ett uttryck som vi slänger oss med). Vi kan kalla det pepparkaksform också. Alltså - genomflexning var på sin plats!!! Inte bli fördröjd i mina hjälper, innerskänkel låååångt fram (för att inte bakdelen ska flytta sig - det är framdelen vi vill ska flytta sig) (han trängde nämligen inåt något sanslöst), och samtidigt satt jag och parerade med en trängande vänsterhand. Verka istället mothållande på yttertygeln och arbeta diaognalt med inneskänkel mot yttertygel. OJ vad vi fick kämpa på med den där förbövlade vänstersidan. Så här höll det på i 45 minuter. Mest i trav men även en hel del galopparbete. Detta är Aramis ALLRA största stöttesten - han är så lång och det är jobbigt att behöva böja den långa kroppen. När träningen var slut hade jag ännu inte riktigt fått helt bukt med vänstersidan, han var ljusår bättre än innan men jag var tvungen att arbeta lite vidare efter lektionens slut. J höll ett vakande öga på oss. Och PLÖTSLIGT lossnade han och FLÖG fram i den mest underbara och svävande trav jag bara kan drömma om. Elasticitet, schwung, bärighet - ALLT var på plats. Förbindelsen mellan fram och bak, min hand och Aramis mun - allt bara satt. Folk runtomkring nästan jublade när vi susade förbi :o) Men som L sade. "Liv, Aramis ser så HIMLA fin ut redan från början... Men sedan när du verkligen fått igenom honom, DÅ - då SER man ju vilken ENORM skillnad det är - hur han verkligen kan röra sig när han väl är genomarbetad". Så - här tror jag även att vi har lite av vår problematik när vi kommer ut på tävlingsplatsen, när han blir så laddad och spänd så blir han ju förstås ännu mer svår att rida igenom - och släpper ännu lättare inne på banan. Hmm... Nej, nu är det återigen slut på lekskolefasoner och VERKLIGEN skärpning hemma! Nu är det det här som gäller framöver - INGEN rak häst! Det är förbi med SL-bussar och allt vad det heter. Nu är jag TAGGAD till TUSEN!!!

Bjussar på en av mina absoluta favoritlåtar :o) Sussa sött så "hörs" vi imorgon!