Amalia Amalia vad jag är SLUT efter dagens träning. Och det är nog inget emot vad Aramis är. Var i god tid till i stallet idag och passade därför på att pyssla lite. Skurade Rigolettos vattenkopp, rensade massor av morötter, fyllde på med nya vitaminer, rullade ihop alla nytvättade lindor och fixade! När det var dags att förbereda för träning placerades Aramis i spolspiltan, han lindades sedvanligt med fyra vita lindor, fick sitt svarta Mias ländtäcke på rumpan, ryktades och fick sadel och kandar på. Skrittade fram på en pigg och glad Aramis som kändes lite seg i munnen. Det var väldigt många ekipage i ridhuset så jag och min tränare höll oss på övre halvan. När Aramis var framskrittad började travarbetet. Direkt var J på mig, Aramis var på tok för rak i sidan och såg ut som en "Djursholmshäst" (no offence alla Djursholmsryttare, det är bara ett uttryck som vi slänger oss med). Vi kan kalla det pepparkaksform också. Alltså - genomflexning var på sin plats!!! Inte bli fördröjd i mina hjälper, innerskänkel låååångt fram (för att inte bakdelen ska flytta sig - det är framdelen vi vill ska flytta sig) (han trängde nämligen inåt något sanslöst), och samtidigt satt jag och parerade med en trängande vänsterhand. Verka istället mothållande på yttertygeln och arbeta diaognalt med inneskänkel mot yttertygel. OJ vad vi fick kämpa på med den där förbövlade vänstersidan. Så här höll det på i 45 minuter. Mest i trav men även en hel del galopparbete. Detta är Aramis ALLRA största stöttesten - han är så lång och det är jobbigt att behöva böja den långa kroppen. När träningen var slut hade jag ännu inte riktigt fått helt bukt med vänstersidan, han var ljusår bättre än innan men jag var tvungen att arbeta lite vidare efter lektionens slut. J höll ett vakande öga på oss. Och PLÖTSLIGT lossnade han och FLÖG fram i den mest underbara och svävande trav jag bara kan drömma om. Elasticitet, schwung, bärighet - ALLT var på plats. Förbindelsen mellan fram och bak, min hand och Aramis mun - allt bara satt. Folk runtomkring nästan jublade när vi susade förbi :o) Men som L sade. "Liv, Aramis ser så HIMLA fin ut redan från början... Men sedan när du verkligen fått igenom honom, DÅ - då SER man ju vilken ENORM skillnad det är - hur han verkligen kan röra sig när han väl är genomarbetad". Så - här tror jag även att vi har lite av vår problematik när vi kommer ut på tävlingsplatsen, när han blir så laddad och spänd så blir han ju förstås ännu mer svår att rida igenom - och släpper ännu lättare inne på banan. Hmm... Nej, nu är det återigen slut på lekskolefasoner och VERKLIGEN skärpning hemma! Nu är det det här som gäller framöver - INGEN rak häst! Det är förbi med SL-bussar och allt vad det heter. Nu är jag TAGGAD till TUSEN!!!

Bjussar på en av mina absoluta favoritlåtar :o) Sussa sött så "hörs" vi imorgon!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hänt med min häst - han har blivit skvatt galen och totalt tokig på en och samma gång. Tog ut honom i gången igår, borstade och fixade i lugn och ro. Lindade, lade ländtäcke på rumpan och på ryggen fick han däckel; dagens pass skulle nämligen likna longering. När vi var klara begav vi oss ut i mörkret - becksvart ute är det nu, men vi lyckades i alla fall leta oss fram till ridhuset. Väl inne i ljuset började jag skritta Aramis på en volt runt mig. Fokus på att få honom att sätta under sig ordentligt med sitt vänstra bakben samtidigt som han skulle bli rund i halsen och ställa i nacken. Han jobbde på riktigt fint! När han var varm i kläderna blev det trav, men här någonstans slog det slint och Aramis fick nästan bokstavligt talat en raket i baken. Han for runt som en katapult, gruset yrde och jag blev alldeles yr i mössan. Jag fick in honom och ner honom till halt framför mig där jag kunde klappa honom lugnt och prata lite med honom. Han fick några totalryck till under vårt pass men jag måste ändå säga att han var riktigt fin igår (om än EXTREMT pigg). När vi var klara ledde jag runt Aramis i ridhuset och sysselsatte mig samtidigt med att täppa igen de enorma kratrar som bildats runt halva ridhuset då han tagit fart med hovarna i ridhusbotten...   

Ägnade mig också åt att pussa på Rigoletto, ställa mat och mocka till herr smutsgris. Tre kärror fick jag köra ut - det märks att han står på halm nu för han måste äta mycket eftersom det kommer ut mycket :o) Har lagt på tjockare täcken på båda hästar nu eftersom kylan bitit tag i oss här nere i söder.