Idag har jag och Aramis fått sällskap av L, M och C på vår uteritt - tänk vad fantastiskt mycket roligare allt plötsligt blir när man är fler :o) Visst har jag inga problem med att rida ut själv - det har man väl gjort sisådär några tusen gånger, haha. Men när man är flera så har man ju någon att reflektera tillsammans med. Någon som skrattar med en. Någon som uppmärksammar något som hänt. Eller någon som helt sonika bara travar vid ens sida. Aramis var härligt framåt och kändes superfin när vi travade banvallen upp och ner. Jag arbetade på precis som igår men modell "light". Mot slutet av banvallen fick han komma ner i en rund form och trava på friskt. Han kändes självbärig och elastisk.

Sedan blev det dags att ge lång tygel och jag vinkade adjö till alla mina ridvänner. Ha ha - när Aramis turboskritt sätter in finns det nämligen inte så många som hänger med. Så till stallet kom jag fem minuter tidigare än de andra :o) Här väntade smörjning av mungipa, muggsalva, back on track på bakfossingarna, liniment på ryggen och sedan kvällsmat.

Nu ska jag verkligen ta och lägga mig i soffan en stund; de senaste nätterna har inneburit mer vakentid än sömntid och så här på kvällskvisten känns det att ögonen börjar gå i kors... Just det - te var det också :o)

 

Det var dagens kommentar från M och jag kan bara instämma :o) Senaste veckan har jag satt ett (för att lägga lite extra tyngd i det hela) jäkla tryck i gossen. Nu sprakar det verkligen om honom   Tanken är att förflytta honom ut ur den här väldigt trevliga, förvisso, men lite "tråkiga" ramen där han lätt går och ser prydlig och lydig ut - men som saknar rätt mycket gnista och tryck. Givetvis är vi bara i början på tryckkarriären (haha) och att ännu göra detta fullt ut på tävling är inte rättvist mot honom.

Dagens pass började efter 20 minuters uppvärmning. Och för att jobba med de tyngsta delarna när han är som starkast (i början av passet) gick vi ganska direkt på gymnastikarbetet. Samla upp och tryck på, samla upp och tryck på. Hela tiden dessa två moment varvat med varandra. Han svarade kalassuperbra och satte sig ordentligt på bakbenen. Nu kommer han lättare och lättare in i passageliknande trav (med bibehållen aktion i rygg och bak) och ur detta trycker jag på så att han visar några läckra travsteg. Hela han är som en tickande bomb och när jag ser honom i spegeln ser han jättehäftig ut. Min prydliga gosse har bytts ut mot en sprakhäst, haha.

Avslutade med att rida igenom B2:an - ett mycket trevligt program men som självklart för oss innebär en hel del svårigheter. Den största svårigheten i dagsläget är just rakheten vilken givetvis kommer att bli mer och mer "svår" ju högre upp i klasserna vi kommer. Med svår menar jag givetvis att den läggs på svårare och svårare linjer. Ett exempel är sluta på medellinjen mot domaren. I B2:an ingår ännu ej detta moment men dock ryggning utan vägg. Nåja, det har med styrka och göra och förhoppningsvis är det något han får mer av dag för dag :o) Vi satte samtliga galoppombyten idag men det enkla blev lite hackigt. Imorgon ska den grå få skritta ut en lång runda i enbart rund och låg form. Sedan hoppas jag på en träning i slutet av veckan.

Nähepp - nu vankas det te och ett eller två digestivekex :o) Nattinatt!

 

Det är otroligt roligt för mig att fler och fler hittar till bloggen och när jag just tittade på Topplistan över Bloggplatsens mest besökta bloggar så ligger min på en hedrad 18:e plats :o) Klockan är 12.30 och jag har haft knappt 80 unika besökare denna dag :o) Detta är förvisso bara småpotatis i storbloggarnas värld men min blogg som under de två första åren hade 10 - 20 unika besökare per dag har ju, måste jag säga, med dessa siffror i bagaget gjort kometkarriär :o)

Heja bloggen   

 

Idag var jag med om ett sådär aphäftigt ridpass att jag fortfarande småler lite när jag tänker tillbaka på det :o) Nu är Aramis sju år och i min värld i alla fall redo att verkligen börja jobba på riktigt ordentligt. Jag tycker att han fått en härlig unghästtid där hans hållbarhet, välmående och hälsa alltid satts i första rummet - det är givetvis inte så att dessa tre ledord inte kommer att vara med oss framöver, det är bara det att nu behöver man inte ta lika stor hänsyn till växtperioder, stor och lång häst, ung och "svag" etc. etc. etc. Nu är han liksom redo att börja ta i som en riktigt stor gosse :o)

Jag var taggad till tusen inför dagens ridpass, det första i raden efter IR-behandlingen och jag visste redan från början att Aramis skulle vara lite spårvagn i sidorna. Men det är ju hans lilla stöttesten och den jobbar vi allt som oftast med. Vad som är lite extra häftigt när man börjar komma åt Aramis ordentligt och rubba honom från hans trevliga box är faktiskt att han börjar visa lite attityd! Och DET gillar jag :o) Jag har alltid tyckt om hästar som det sprakar lite extra om, haha. Hur som helst så lindades Aramis i fyra - gissa vad?!??!?!?!?!?! Hahaha - exakt, helt rätt; fyra vita lindor. Han försågs med vitt schabrak och kandar som huvudlag. Vi har inte använt kandaret på en längre tid och nu när man ska upp och rida i lite högre klasser känns det inte mer än rätt att kandaret  får följa med. Ute regnade det så det var riktigt härligt att få komma in ridhuset (som förvisso var fyllt till bredden med folk, haha).

Skrittade fram på glad gosse och därefter följde förvänt skolarbete för att få honom att bättre skjuta på med sitt ytter respektive inre bak. Han blev riktigt trevlig efter en stund och snart började travuppvärmningen. Red lätt och joggade igång lite förutsättningslöst. Snart samlade jag dock ihop alla tyglar och satte mig djupt i sadeln. Idag låg fokus på att få Aramis kvickare för hjälperna. Jag ska absolut inte säga att Aramis är seg för hjälperna (det är det sista han är), men när jag begär att han ska bära mer vikt på bakbenen så blir det automatiskt jobbigare vilket ibland inte resulterar i den elektriska turbokvickhet som jag eftersträvar. När han inte svarade snabbt nog retade jag honom ytterst kvickt med sporren och han svarade framåt fem gånger mer än jag begärde :o) Ur detta samlade jag upp och tryckte sedan på igen. Ren gymnastik för att aktivera de långa bakbenen. Men jäklar vilken trav jag fick ur detta!!! Känslan var emellanåt riktigt häftig och jag kände hur hästen under mig mer och mer antog en uppförsbacke.

Lite skrittpaus följde och därefter tog galopparbetet vid. Arbetade här och samlande varvat med lite friskare tempo. Samlingen bestod i att gå ner på liten volt och genom öppna sätta honom i ett par-tre arbetspiruettsteg. Han svarade kanonfint och vi gick genast ur. Vid detta laget såg Aramis helt vild ut, de blodfyllda ådrorna täckte hans nacke och hals, han frustade och stånkade och ansträngde sig till det yttersta. Klämde in en del byten också och de var helt okej. Han byter för hjälpen men det är ju inga städade byten direkt (host). Ett byte blev han arg på mig och slog bakut mot skänkeln. Hoven som kom med en rasande fart träffade undersidan av min stövel och gissa tre gånger vem som blev mest paff av det inträffade :o) Haha - Aramis tvärnitade och undrade vad som skett. Hihi. Det var en himla smäll :o)Galoppfattningarna var otroligt fina idag. Han satte sig riktigt ordentligt och verkligen tog i från tårna på väg framåt - precis sådana fattningar vill vi ha!

Efter passet fick Aramis liniment på sin rygg, back on track på framtassarna, strecha sina ben, idomin i mungipan, karledssalva på muggen och genomborstning. Sedan var det puss på mulen och smörjning av alla läderartiklar. Puh!

Imorgon ska jag försöka rida igenom programmet några gånger! Spännande :o)

Nattinatt från oss alla!

  

Misen juni 2008

Det har varit en alltigenom trevlig helg som, som alltid, försvann i ett rasande tempo. Helgen inleddes med en SUPERtrevlig stallkväll hos mig där sex stallvänner grillade, drack vin, drinkar och skrattade så att tårarna rann :o) Först framåt tresnåret på natta insåg vi att det kanske var dags att runda av och dagen därpå var vi flera stycken som mått bättre i våra dagar *host*   Det är vansinnigt trevligt att träffa sina kära stallvänner även under "normala" förhållanden och även om det mest bli stall- och hästsnack så är man i alla fall normalt klädd :o) Haha!

Dagens stallpass blev ett stilla longeringspass för Aramis och en härlig skrittrunda för Plättebus och Ida. Aramis såg jättefin ut och han blev riktigt rund och fin i sin överlinje. Utan större krav på varken det ena eller det andra fick han lulla runt i sitt eget tempo (med tanke på torsdagens IR-behandling). Imorgon är det färdiglullat och träning inför söndagens MSVB-start hägrar veckan ut :o) Lustigt nog känns MSVB mer medelsvår på "riktigt" än MSVC. Kan ha och göra med att nya MSVC faktiskt är gamla LA:5 och LA:6 och för oss som ridit dessa program förr kommer det nog alltid att förbli just "gamla" LA-program.

Nej - nu blir det en stoooor kopp te och lite uppsats till det :o) Nattinatt och trevlig vecka!

 

har satt P för senaste dagars träning och ridning. Rigoletto har varit lite knagglig i höger fram och efter vila, back-on-track på framtassarna och lite vila till hade jag sagt till mig själv att jag i alla fall (innan jag agerade vidare) skulle vänta tills hovslagaren varit där och sagt sitt om saken. Nu anlände hovslagaren i torsdags och efter lite närmre koll på höger fram kunde han notera en djup fåra i strålen - något som gått både mig och Ida ombemärkt förbi - uppkommen av röta och rötan i sig uppkommen av bockhoven (Rigoletto har rejäl bockhov hf.). Fåran är nu behandlad med cykloolja (vete hunnan vad det hette - jag frågade om det var cykelolja men det var det i alla fall inte, haha). Denna spray eller olja eller vad det nu i herrens namn var, innehöll en hel del betänkligheter och var enligt hovslagaren inte jättepopulär inom veterinärkåren. Hur som helst "tar den död" på det mesta i sin väg och fåran ser redan mycket bättre ut. Vi fortsätter behandla med strål"smörja" och ska nu med gasbinda (indränkt i tjära) likt tandtråd köra runt i fåran för att ta död på rötan. Tills vidare skrittar vi på. Igår var han helt ohalt, tack och lov!

Så har vi gosse Grå... I torsdags, efter att hovslagaren varit där, var det dags för Aramis att träffa Herr Ir-terapeuten Håkan Enqvist - en man som  är helt makalöst fenomenal på det han gör! Efter att han pratat lite med mig och frågat om jag hade något specifikt problem med Aramis eller bara ville checka honom rent "allmänt" (varpå jag svarade allmänt) började han känna igenom gossen. Jag har förvisso noterat att Aramis, senaste tiden, varit väldigt öm uppe vid nacken - något som oftast är en signal på att något längre bak har låst sig (allting "vandrar" framåt) (därför har jag också sagt till Aramis att om han nu tvunget måste skaffa sig en massa låsningar så får han se till att placera dessa låååångt fram, ha ha). Håkan kände igenom hela Aramis och kunde direkt konstatera att han satt rejält fast i vänster fram. Muskeln som löper från baksidan av frambenet upp till armbågen och fortsatt en bit upp hade gått i kramp (sedan långt tillbaka, enligt Håkan).

Den muskel som gått i kramp torde heta M Triceps Brachii:

Och eftersom denna muskel gått i kramp innebar detta att den muskel som arbetar med frambenets framåtförande (M Brachiocephalicus) blivit överansträngd:

Källa: Agneta LI

Så där var lite att göra om man säger så :o) Visar några äldre foton från tidigare IR-behandling av Aramis utförd av Håkan.
     
När Aramis, en timme senare, var färdigbehandlad skulle vi ut på promenad. Jag kunde se, när Aramis rörde sig, att han var stel i sitt  vänster fram - inte undra på det, han hade enligt Håkan suttit fast en längre tid (kanske sedan i vintras någon gång). Jag är oerhört tacksam för denna alternativa behandlingsmetod och är helt och hållet övertygad om att den flera gånger stoppat upp en skada som i det förlängda säkerligen hade lett till överbelastning av någon led.

Aramis får ta det piano även idag men imorgon börjar allvaret igen och på söndag nästa vecka är det dags för premiär av MSVB   

Nej - nu kallar uppsatsen (igen!!!) :o) Hej så long!

Kära läsare! Jag har fått en mycket intressant och i högsta grad befogad kommentar på gårdagens inlägg; nämligen ämnet "passagetrav". Jag börjar med att publicera kommentaren vilket åtföljs av mina egna åsikter i ämnet :o)

"Jag tänkte bara ta upp att jag hoppar till lite varje gång du använder termen 'passageliknande trav' för att beskriva när traven hos Aramis blir finemang.

 Passageliknande trav är för mig nämligen ett nono ... och vi har jobbat jättemycket med att ta bort den på min pålle (som har jättemycket inbyggd sväv) och istället få honom att jobba genom hela kroppen i traven och rikta energin framåt. För mig är passageliknande trav - "En felaktig, svävande trav utan tillräcklig framåtbjudning och där rörelsen "fastnar" i ryggen." (någon slags domardefinition tror jag)

 Nu vet jag att du menar någonting annat än ovanstående ... men en intressant aspekt ändå :)"

Det är egentligen väldigt lustigt att du tar upp debatten eftersom just jag och en god vän hade precis samma diskussion för några dagar sedan :o) Jag förstår precis hur du resonerar och håller egentligen med dig om det mesta. Nu är det så här att Aramis i sig har en väldigt kvick trav som lätt kan bli lite ointressant och "symaskinsaktig". Jag säger absolut inte att han rör sig dåligt på något sätt - men där finns så mycket mer att hämta :o) Och med en häst som rör sig kvick vill man göra precis tvärtemot med; man vill få den att röra sig med schwung och med mer "sväv" (mer aktion och mer knä). Jag gissar att din häst har mycket frambensgest och, precis som du skriver, eget svävmoment. Och det vi vill göra med en sådan häst är att rubba den ur denna långsamma takt för att få den mer kvick. Du och jag arbetar alltså med två helt olika hästar och kan därför inte resonera på samma sätt :o)

Det är oftast så att det är lättare med en ung häst då den har sitt naturliga svävmoment - och det är svårare med en lite kvicka hästen att få den långsam. Däremot när vi börjar komma upp i klasserna och vill ha en kvick häst, ja då har jag plötsligt mer fördel av att ha en häst som jag lätt kan plocka fram kvickheten ur. Men här börjar ett helt annat arbete med den långsamma hästen eftersom man nu vill börja få den kvick. Där jag då jobbat som en idiot för att få min häst mer långsam kan jag sedan ur detta trycka på och få en trav med mycket mer frambensgest och ett helt annat tryck. Man kan alltså säga att man arbetar precis tvärtom med dessa hästar. Jag gjorde en intervju med Mattias Jansson en gång och han kunde inte nog poängtera kvickheten - men också hur viktigt det är att vi rider våra hästar i det tempo, den form, den takt de allra helst själv INTE väljer!

En annan viktig aspekt i ämnet är, precis som du skriver, att debatten om passageliknande trav. Jag vill bestämt hävda att passagetrav är något helt annat än balanstrav (som jag tror att du avser när du talar om tappad bjudning, ryggverksamhet och bakbensengagemang). Detta är i min värld två helt olika slags "trav" och den sistnämnda är verkligen inget att sträva efter (och det är givetvis inte så Aramis går när jag skriver passageliknande trav som känns finemang). En passageliknande trav förutsätter en bibehållen bjudning där hästen ligger väl framför hjälperna, ett bakbensengagemang utöver det vanliga engagemanget i sedvanlig trav eller samlad trav. Utöver detta vill jag naturligtvis att hästen kommer upp ytterligare i formen och bjuder fram till bettet. En balanstrav är i min värld en slags opåverkbar trav som hästen tar till för att försvara sig - det är nämligen nästan omöjligt att rubba hästen ur denna takt. Dessutom sitter ryttaren ofta utan någon form av kontakt fram till bettet och; kanske viktigast av allt - hästen har tappat förbindelsen mellan bak och fram och kliver på med bakbenen någonstans långt efter kroppen!

Hur ser ni läsare på saken?
 

Idag har jag varit en osedvanligt jobbig matte. Jag och Ida gav oss ut på en längre skrittrunda och dagen till ära fick Aramis bära det underbara (ironi på högsta nivå) huvudlaget hackamore. Första halvan av rundan gick strålande bra, men när jag sedan fick för mig att Aramis skulle börja arbeta lite med sina långa skånkar - ja då blev jag plötsligt en väldigt besvärlig matte. Medelst uppresande tygeltag begärde jag att Aramis skulle ta drivningen och sätta under sig istället för att lite "knäppa" av (även jag jag har ett fint stöd så vill jag inte att han häver sig framåt utan att han tar i bak). Så en tredjedel av rundan bestod helt enkelt i att driva och samla upp, de gånger han inte svarade korrekt gjorde jag ett uppresande tygeltag som förändrade hela hästens position. I detta läge lättade jag på handen (viktigt att hela tiden lämna en väg öppen så att hästen inte får "panik") och gick på med skänkel igen; för att engagera bakbenen. Och OJ!!! så jobbigt det var! Aramis svarade med att antingen sätta bakbenen någonstans framme vid frambenen eller med att bli sur och gå i sidled eller backa. Och då blev det tillsägelse.

Men när han tog drivningen på rätt sätt och satte under sig rejält så fick jag en underbart härlig passageliknande trav som var otroligt härlig! Jag gissar att han kommer att ha träningsvärk imorgon. Därför kommer jag känna efter lite hur det känns innan jag gasar på fullt imorgon :o)

Det är så himla roligt att flytta ut Aramis ur boxen. Han går ju alltid och ser så himla fin ut, men när man trycker på lite nya knappar och rubbar honom ur sin "fina" bubbla så ser man vad otroligt mycket mer kapacitet han har!

Imorgon är det skodags för båda kusar! Nattinatti :o)