Idag har jag varit en osedvanligt jobbig matte. Jag och Ida gav oss ut på en längre skrittrunda och dagen till ära fick Aramis bära det underbara (ironi på högsta nivå) huvudlaget hackamore. Första halvan av rundan gick strålande bra, men när jag sedan fick för mig att Aramis skulle börja arbeta lite med sina långa skånkar - ja då blev jag plötsligt en väldigt besvärlig matte. Medelst uppresande tygeltag begärde jag att Aramis skulle ta drivningen och sätta under sig istället för att lite "knäppa" av (även jag jag har ett fint stöd så vill jag inte att han häver sig framåt utan att han tar i bak). Så en tredjedel av rundan bestod helt enkelt i att driva och samla upp, de gånger han inte svarade korrekt gjorde jag ett uppresande tygeltag som förändrade hela hästens position. I detta läge lättade jag på handen (viktigt att hela tiden lämna en väg öppen så att hästen inte får "panik") och gick på med skänkel igen; för att engagera bakbenen. Och OJ!!! så jobbigt det var! Aramis svarade med att antingen sätta bakbenen någonstans framme vid frambenen eller med att bli sur och gå i sidled eller backa. Och då blev det tillsägelse.

Men när han tog drivningen på rätt sätt och satte under sig rejält så fick jag en underbart härlig passageliknande trav som var otroligt härlig! Jag gissar att han kommer att ha träningsvärk imorgon. Därför kommer jag känna efter lite hur det känns innan jag gasar på fullt imorgon :o)

Det är så himla roligt att flytta ut Aramis ur boxen. Han går ju alltid och ser så himla fin ut, men när man trycker på lite nya knappar och rubbar honom ur sin "fina" bubbla så ser man vad otroligt mycket mer kapacitet han har!

Imorgon är det skodags för båda kusar! Nattinatti :o)