Idag var jag med om ett sådär aphäftigt ridpass att jag fortfarande småler lite när jag tänker tillbaka på det :o) Nu är Aramis sju år och i min värld i alla fall redo att verkligen börja jobba på riktigt ordentligt. Jag tycker att han fått en härlig unghästtid där hans hållbarhet, välmående och hälsa alltid satts i första rummet - det är givetvis inte så att dessa tre ledord inte kommer att vara med oss framöver, det är bara det att nu behöver man inte ta lika stor hänsyn till växtperioder, stor och lång häst, ung och "svag" etc. etc. etc. Nu är han liksom redo att börja ta i som en riktigt stor gosse :o)

Jag var taggad till tusen inför dagens ridpass, det första i raden efter IR-behandlingen och jag visste redan från början att Aramis skulle vara lite spårvagn i sidorna. Men det är ju hans lilla stöttesten och den jobbar vi allt som oftast med. Vad som är lite extra häftigt när man börjar komma åt Aramis ordentligt och rubba honom från hans trevliga box är faktiskt att han börjar visa lite attityd! Och DET gillar jag :o) Jag har alltid tyckt om hästar som det sprakar lite extra om, haha. Hur som helst så lindades Aramis i fyra - gissa vad?!??!?!?!?!?! Hahaha - exakt, helt rätt; fyra vita lindor. Han försågs med vitt schabrak och kandar som huvudlag. Vi har inte använt kandaret på en längre tid och nu när man ska upp och rida i lite högre klasser känns det inte mer än rätt att kandaret  får följa med. Ute regnade det så det var riktigt härligt att få komma in ridhuset (som förvisso var fyllt till bredden med folk, haha).

Skrittade fram på glad gosse och därefter följde förvänt skolarbete för att få honom att bättre skjuta på med sitt ytter respektive inre bak. Han blev riktigt trevlig efter en stund och snart började travuppvärmningen. Red lätt och joggade igång lite förutsättningslöst. Snart samlade jag dock ihop alla tyglar och satte mig djupt i sadeln. Idag låg fokus på att få Aramis kvickare för hjälperna. Jag ska absolut inte säga att Aramis är seg för hjälperna (det är det sista han är), men när jag begär att han ska bära mer vikt på bakbenen så blir det automatiskt jobbigare vilket ibland inte resulterar i den elektriska turbokvickhet som jag eftersträvar. När han inte svarade snabbt nog retade jag honom ytterst kvickt med sporren och han svarade framåt fem gånger mer än jag begärde :o) Ur detta samlade jag upp och tryckte sedan på igen. Ren gymnastik för att aktivera de långa bakbenen. Men jäklar vilken trav jag fick ur detta!!! Känslan var emellanåt riktigt häftig och jag kände hur hästen under mig mer och mer antog en uppförsbacke.

Lite skrittpaus följde och därefter tog galopparbetet vid. Arbetade här och samlande varvat med lite friskare tempo. Samlingen bestod i att gå ner på liten volt och genom öppna sätta honom i ett par-tre arbetspiruettsteg. Han svarade kanonfint och vi gick genast ur. Vid detta laget såg Aramis helt vild ut, de blodfyllda ådrorna täckte hans nacke och hals, han frustade och stånkade och ansträngde sig till det yttersta. Klämde in en del byten också och de var helt okej. Han byter för hjälpen men det är ju inga städade byten direkt (host). Ett byte blev han arg på mig och slog bakut mot skänkeln. Hoven som kom med en rasande fart träffade undersidan av min stövel och gissa tre gånger vem som blev mest paff av det inträffade :o) Haha - Aramis tvärnitade och undrade vad som skett. Hihi. Det var en himla smäll :o)Galoppfattningarna var otroligt fina idag. Han satte sig riktigt ordentligt och verkligen tog i från tårna på väg framåt - precis sådana fattningar vill vi ha!

Efter passet fick Aramis liniment på sin rygg, back on track på framtassarna, strecha sina ben, idomin i mungipan, karledssalva på muggen och genomborstning. Sedan var det puss på mulen och smörjning av alla läderartiklar. Puh!

Imorgon ska jag försöka rida igenom programmet några gånger! Spännande :o)

Nattinatt från oss alla!

  

Misen juni 2008