Idag stod värstingbomträning på schemat   Vi är tre dressyrtanter som har börjat träna bomlektioner tillsammans. Idag var första passet ut för mig och Aramis. Jag gissar att han kommer sova gott i natt...

Rubriken på dagens inlägg är talande för mina funderingar just nu. Aramis, som i större delen av sitt liv bara sprungit runt och sett vacker ut, har ju numera fått sina fiskar varma eftersom han fått erfara att de där långa fina bakbenen inte längre bara kan sprätta omkring. Det är SKITJOBBIGT att behöva börja arbeta med ryggen, vinkla hasen, länka samman bak och fram - you name it! Och det går verkligen inte som en dans på rosor  Det som är bra i denna kråksång är faktiskt att Aramis förändras enormt mycket under denna process. Inte bara det att han får bättre rörelser - hans tempo har också avsevärt förändrats! Det är liksom inte lika lätt att bara lägga i turboväxeln och rinna iväg... Det som är mindre roligt i denna kråksång är att det är superjobbigt när matte kräver att man ska arbeta så där! Ridpassen flyter inte på lika fint längre, det ifrågasätts och det pustast och stönas. Ett annat mindre trevligt fenomen som sett dagens ljus, i och med denna mer krävande ridning, är Aramis förmåga att bli livrädd för både det ena och det andra. En sida som jag aldrig tidigare upplevt hos honom. Nu känns det nästan som (även om jag inte vill tro det) att han "letar" orsaker för att undkomma arbete. Detta kan vara allt från en människa på läktaren, ett täcke som lagts på en stol (ett täcke som han för övrigt kan ha passerat 10 gånger åt ena hållet, men från andra hållet funkar det plötsligt inte). Det kan också handla om (som i dagens träning) en bom som ramlat ner från sitt sockerbitsstöd vilket resulterade i att Aramis fullkomligen frös till is och vägrade röra sig ur fläcken...

Dagens bomträning var verkligen nyttig och under de övningar vi gjorde kom verkligen Aramis (och så klart även mina) svaga sidor fram i ljuset. Vi har problem med ett svagt höger bakben (som hade en låsning tidigare) och detta medför att vänster bog blir stel. Så - när vi skulle ta oss över höga cavaletti på böjt spår i vänstervarvet så ramlade Aramis in i volten och lyckades med nöd och näppe kliva över bommarnas inre del och ta sig ur serien. Inte en gång, inte två gånger - många gånger! Jag fick verkligen jobba med detta och först i slutet av passet så kände jag att jag hade honom helt eftergiven i båda sidorna. Likadant var det när vi skulle rida över cavaletti på rakt spår (med 5 meters mellanrum) - Aramis ramlade åt vänster och jag orkade knappt stötta upp honom med vänster skänkel. Hur som helst så blev han härligt eftergiven i slutet och här kände man verkligen hur hela ryggen rörde sig under sadeln!

Nåväl, det var dagens reflektioner! Bjuder på ett par foton från gårdagen! Nattinatti! (Notera samlingen på mittenfotot).
      

Idag hade jag den stora äran att ha en filmare med mig i stallet :o) Tyvärr (får jag väl säga) gick inte Aramis sitt allra bästa, men jag lägger naturligtvis ändå ut filmen. Började passet med att rida många öppnor, få honom att sätta under sig och inte trampa utanför kroppen. Efter idogt arbete blev han väl mellan hjälperna och traven kunde ta vid. Red i något undertempo idag - för att Aramis inte ska få välja sitt favorittempt = fullt ös medvetslös :) Något jag lärde mig av Mattias Jansson var - rid hästen i det tempo och den form som den inte själv väljer! Idag var med andra ord inget gångartspass; fokus låg snarare på att få honom fram till bettet och mellan hjälperna. Han kändes okej - har dock gått mycket bättre i sina dagar :) Hoppas ni får en trevlig filmstund :)

Foto taget idag - med min underbara Nikon D90     

Idag blev det i alla fall äntligen en uteritt! När Aramis var redo för att bege sig ut i det råa skånevädret började det bli lite halvskum dager, men jag trotsade det annalkande mörkret och begav mig ut. Skrittade på i full turbo och tog grusvägarna bort mot banvallen. Vägen dit var verkligen inte rolig. Kantad av is och snö - tack och lov har dock Aramis broddar vilket gjorde att han kunde skrida fram över isen så fint :) Kom fram till en grusväg och samlade ihop Aramis, han var spänd som en fjäder och fick syn (eller snarare hörde) någon böka runt borta i en skog längre ner på vägen. Aramis blev alldeles tokig och jag kunde inte göra allt för mycket. Försökte få honom att gå fram till bettet men han var alldeles för känslig... Han måste ha sett hin håle själv där borta i skogen. Vi dansade iväg vägen bort, fick någorlunda koll på honom men först när vi anlände till stallet igen hade han varvat ner och jag kunde driva honom korrekt fram till bettet igen. Jag ska ärligt säga att de sista 20 metrarna innan ridhuset kändes riktigt trevliga - jag tror nästan att han kom över i lite passage där. Avslutade med tre varv inne i ridhuset, han var pigg och framåt - men orkade inte ta i med bakkärran. Han hade nog blivit trött på vår tur! Nej, dagens pass var minsann ingen höjdare! Men det behövs ju ibland det med :)
    

Hade egentligen tänkt mig att rida ut en sväng, men mörkret gav sig till känna och undertecknads mun till kvarn såg till att denna planering grusades. Istället fick jag snabbt planera om och alternativen som stod kvar på listan var inte så många... Det fick bli ridhuset. Dock - idag skulle jag träna miljöträning med Aramis (med tanke på helgens "hemskheter"). När Aramis var uppvärmd och redo "råkade" jag tappa ner min väst i ridhusmarken. Jag tappade den så försiktigt jag kunde (inte på grund av att Aramis inte skulle bli skrämd utan på grund av att han inte skulle märka min maskerade fadäs). Han skrittade snällt vidare och jag samlade ihop honom - vi gick över i trav och red upp på medellinjen. Mycket riktigt. Tvärstopp och huvudet högt högt buret. Jag manade på och vi lyckades ta oss förbi den lurpassande västen. Gjorde samma rörelse igen och Aramis reagerade mycket mindre denna gång. Sedan red jag volter runt och nästan över västen och Aramis var mycket duktig. Därefter förflyttades västen till ett antal nya ställen i ridhuset. Hängandes ner för sargen et cetera. Jag måste säga att det gick riktigt bra! Han var egentligen bara rädd första gången och eftersom jag morrade lite på honom så kan vi hoppas att han numera överlämnar farligheter till mig :) Nåja, så lätt tror jag inte att det går - men man måste ju våga möta problemen (alltså utsätta honom för farligheter), annars kommer vi aldrig bli kvitt vårt problem. C kom in i ridhuset och jag visade henne "nya" Aramis ett par varv. Hon tyckte att A kröp lite bakom lod - ska tänka på det (rättas lämpligen till med lite uppresande tygeltag). (Det rör sig med största sannolikhet om en styrkefråga hos Aramis). Nyttigt att ha någon som står bredvid och tittar på! Guld värt!
    
Två favoritfoton!

Idag blev det ingen stalldag för mig :( Aramis skulle vila, matte likaså och jag hade kvällen uppbokad med fotokurs på Hilton i Malmö! Lärorikt! Bjuder istället på ett par foton från gårdagen :)

    

Du glömmer väl inte att gå in på www.ryttarliv.se och tävla om ett par ursnygga och praktiskt skydd från Hööks?

Igår var det alltså tävling på schemat! Första för säsongen - och faktiskt första på ett helt halvår :-o Och mycket har hänt detta halvår. Vi har bytt sadel, Aramis har befriats från en gangsterlåsning OCH vi har börjat rida mer och mer samlat. Jag ska inte bli allt för långrandig (även om jag skulle kunna bli väldigt långrandig)... Pysslade länge och väl med Aramis innan jag lastade - han gick rakt in i släpet och stod snällt kvar medan jag fäste bommen bak. Härligt att han blivit så lätt att lasta! Det är ju ett aber om man, som jag som ofta åker själv, har ett gissel vid lastning. Men - det är numera en svunnen tid (peppar, peppar...). När jag startanmält oss och spanat in tävlingsplatsen gick jag bort och gjorde klart allt för urlastning! Misen gick snällt ut och väntade vänligt medan jag tog av transportskydd mm. Snart satt jag i sadeln (hade ingen pall för uppsittning - jisses vad hög han är!) och skrittade fram i ridhuset. När uppvärmningen tog vid kunde jag bara konstatera - WOW! Vad fin han kändes idag. Han hade en härlig takt, fint stöd i båda tyglar och längningarna satt, galoppen var riktigt samlad och fin! Red fram i 30-40 minuter och sedan var det dags att gå till collectringen. Kom in i ett väldigt ljust och nästan alldeles nytt ridhus! Fantastiskt underlag! Gjorde några sista checkar innan det blev min tur att gå in på banan. Jag hann tyvärr bara ett varv runt på banan innan domaren blåste (tyvärr säger jag eftersom Aramis vid det här laget var spänd som en fjäder - domarborden ((en skuggdomare)) var täckta med hiskeliga röda sammetsdukar som kunde anfalla när som helst). Vi genomförde vårt program, men ack så många missar pga alla spöken :-S Ha ha... Var det inte sammetsdukarna så var det en fläck i marken eller en högtalare på väggen. Detta blandat med en del missförstånd (till exempel väldigt samlad galopp hela medellinjen upp, istället för arbetstrav...). Detta resulterade så klart i att många bedömningspunkter blev både 4 och 5. Han släppte också ryggen stundtals pga att han var så spänd. Hur som helst så hamnade vi TROTS alla missar och spänd gosse på 63 % (lägst bedömda fick 48 % och vann gjorde de på 72 %). Kom 10:a av 30 ekipage och är väldigt nöjd med detta trots "omständigheterna". Man kan ju undra vad han fått om han inte varit så spänd och rädd för röda dukar :) Domaren skrev "pampig häst med härlig takt"! Nu kämpar vi vidare och är redan anmälda till ny tävling till helgen :)