Idag stod longering på schemat. Aramis kändes lite lam till en början, men var mot slutet som en katapult som for runt som en "fis i en papperspåse". Till en början tyckte jag att han rörde sig lite i otakt. Jag misstänker att gårdagens rätt tuffa träningspass har gett honom lite träningsvärk - efter tio minuters uppvärmning var denna otakt helt ur världen som väl var. Jobbade på att försöka få honom att runda igenom i sidorna, gick riktigt fint i vänstervarvet. Avslutade med att försöka trampa honom lite på töm. Ett par lyckade små embryon fick vi fram, sedan verkade Aramis trött   Det är lite de fina de tål :) Promenixade med honom i ridhuset när vi var klara och gick sedan in i stallet där jag fixade i ordning honom för natten samtidigt som jag höll låda med ett par andra tjejer   I morgon blir det stallet på dagen! Hoppas det är lika fint väder som idag - i så fall blir det uteritt i det vackra vädret! Ha en härlig kväll gott folk!
    

Hur rider vi våra hästar? Jag vet inte hur många av er som har hängt med i senare tiders trender; vi går mot "mjukare" värden med våra hästar vad anbelangar ridstil. Ett exempel på detta är FEI:s förbud mot att tvinga hästen att gå i en djup och rund form - så kallad hyperflexion (även kallat rollkur). Jag personligen tycker det är kanonbra att man skärper upp kraven och att man överlag blir mer och mer uppmärksam på hur vi egentligen rider och hanterar vårar hästar. Jag kallar mig själv en mjuk men krävande ryttare. Jag skulle aldrig någonsin i min vildaste fantasti få för mig att hejvilt börja piska en häst och bli - vad vi brukar kalla - "blockerad". Men självklart använder jag en pisk för att förstärka min hjälp om så behövs. Jag använder sällan pisk i "straffsyfte". Mitt motto är att jag och hästen ska ha kul tillsammans! Men självklart kan även jag - precis som alla andra mänskliga ryttare tappa tålamodet - även om det tack och lov händer synnerligen sällan och varar väldigt kort. Jag ser ibland ryttare som ständigt piskar och retar sin häst med spöet - det liksom slår an hästens bakdel i takt. Förvisso ser det inte "illa" ut även om det inte ser trevligt ut. Men jag frågar mig - hur i "jösse nam" får man en sådan häst känslig för hjälperna? Blir den inte "piskdöd" (jämför skänkeldöd)? Sedan finns det varianter som är hundra gånger värre än nyss nämnda "taktpiskare". Det finns ryttare som sliter och drar i sina hästar, sätter den på haserna och använder hästens mun som om den vore av betong (även om den kanske i det laget är lika känslig som betong med tanke på det den fått utstå). Det finns de ryttare som tappar tålamodet, blir blockerade, och piskar sina hästar till "vansinne". Det finns ingen hejd på piskandet och slagen dessa hästar får utstå. Vi kan behandla våra hästar illa på många, många fler sätt - jag har bara nämnt en topp av ett isberg.

Hur resonerar du?
- Är det "tillåtet" att piska upp hästen med jämna mellanrum?
- Hur reagerar du när du ser någon vara lite för flitig med pisken, sporren eller handen? Säger du till? Eller står du tyst och ser på och "accepterar" det du ser - men går hem och mår dåligt?
- Hur är du själv som ryttare? Tappar du tålamodet? Använder du aldrig spö kanske?
- Berätta hur du tänker!
- Notera att jag talar om pisk/bestraffning/drag-slit/ - då man sitter på hästen. Jag talar inte om hantering på marken av en stökig 3-årshingst...


  

Igår var min häst rak som en planka i sidorna! Och det behövde arbetas igenom! Och det var kämpigt! Aramis var oerhört pigg och framåt, men som sagt stel i sidorna. Blev gärna lite låg i formen. Galoppfattningarna från skritt var också kämpiga - eftersom han inte var korrekt igenom i sidorna fattade han gärna förvänd galopp, slog om bak och jag vet inte vad! Nej - det här var inte vår bästa träning, men nyttig! Det var nyttig miljö också eftersom det pågick hoppträning i ridhuset samtidigt. När jag mot slutet hade honom bättre formad tryckte jag på honom och han visade en superhäftig trav! Det fick mig glad igen :o) Ha en härlig dag - här skiner SOLEN!