Idag blev det i alla fall äntligen en uteritt! När Aramis var redo för att bege sig ut i det råa skånevädret började det bli lite halvskum dager, men jag trotsade det annalkande mörkret och begav mig ut. Skrittade på i full turbo och tog grusvägarna bort mot banvallen. Vägen dit var verkligen inte rolig. Kantad av is och snö - tack och lov har dock Aramis broddar vilket gjorde att han kunde skrida fram över isen så fint :) Kom fram till en grusväg och samlade ihop Aramis, han var spänd som en fjäder och fick syn (eller snarare hörde) någon böka runt borta i en skog längre ner på vägen. Aramis blev alldeles tokig och jag kunde inte göra allt för mycket. Försökte få honom att gå fram till bettet men han var alldeles för känslig... Han måste ha sett hin håle själv där borta i skogen. Vi dansade iväg vägen bort, fick någorlunda koll på honom men först när vi anlände till stallet igen hade han varvat ner och jag kunde driva honom korrekt fram till bettet igen. Jag ska ärligt säga att de sista 20 metrarna innan ridhuset kändes riktigt trevliga - jag tror nästan att han kom över i lite passage där. Avslutade med tre varv inne i ridhuset, han var pigg och framåt - men orkade inte ta i med bakkärran. Han hade nog blivit trött på vår tur! Nej, dagens pass var minsann ingen höjdare! Men det behövs ju ibland det med :)