Uj - det märks att jag och herr grå vilat oss i form i tre dagar :-) Hä hä... Det var wunderschön att komma till pållarna igen - även om jag verkligen fått mig en rejäl hästboost hela helgen! Men vad går upp emot att träffa sina egna små lurviga hästar? När Aramis var färdig för dagens pass stod han i gången iklädd sitt fina kandar för andra gången i sitt liv. Jag hade för avsikt att rida ut en sväng idag, men snön som föll och det annalkande mörkret tvingade in mig i ridhuset. Fokus med dagens ridpass var sannerligen de långa grå bakbenen som gärna ville fortsätta semestra några dagar till :o) Skrittade (på bridongen, lät stången vara hela passet) fyrkanten runt i lätt öppna på långsidorna. Aramis ville gärna sätta ut inner bakben istället för att placera det in under kroppen, så här fick vi jobba igenom! Det tog emot lite i början men när han var ordentligt uppvärmd och igenom i sina sidor gick det riktigt bra! Travade på och han kändes riktigt trevlig, något tung i handen - men hängde inte. Det får han dock gärna vara, jag är i dagsläget glad över att ha stöd alls i handen - det är ju det vi jobbat så länge på. När han var ordentligt lösgjord travade jag av honom och lade ner honom. Formmässigt gick han lite väl rund och låg idag, men eftersom jag inte brydde mig om var huvudet var idag (utan enbart var bakbenen höll hus) fick han gå där så länge han arbetade korrekt! På väg in från ridhuset vet jag inte vad han fick se ute på åkern för han for iväg i katapulthastighet med svansen rakt upp i vädret. Han dansade runt mig i passage och blåste och hade sig. Vi lyckades med nöd och näppe ta oss in genom stalldörren och stallgången ner fortsatte på samma sätt. Jag brukar inte elda upp mig så mycket när hästarna stirrar runt, av erfarenhet blir de ofta  bara värre då. Det enklaste är att bara fortsätta gå (om det nu är möjligt) - förr eller senare brukar de lugna ner sig :) Hoppas ni haft en strålande helg! Läs om min Scandinaviumhelg på www.ryttarliv.se Nattinatt!