Det är straffbart att inte rida ut nu när solen visar sig :o) Kyliga och härligt friska dagar har vi haft här i skåne och idag bestämde jag mig för att bege mig ut med en stycken grå gosse. Det är hiskeligt halt på marken nu (tidigare dagars töande som nu frusit har genrerat isgata) - men eftersom Aramis är broddad runtom tar han sig fram överallt! Det var fullt av liv och rörelse i stallet när jag anlände - roligt när så många är på plats! Gjorde i ordning Aramis, lade på favoritskydden (som du för övrigt kan tävla om att vinna på www.ryttarliv.se) och begav mig ut i kylan! Aramis skrittade på som om han hade väldigt bråttom :o) Skrittade asfaltvägen en bra bit och tog sedan vägen in till fårahagarna, fortsatte ner till fågelsjöarna och tog gräsvägarna hem. Blev lite stigning på slutet! Var ute cirka 20 minuter men kände att vi behövde röra på oss lite mer, därför svängde jag inom ridhuset och passade på att jobba igenom honom där.

Märker att Aramis får lättare och lättare för att sätta under sig; arbeta korrekt med ryggen. Hans väldigt långa och aktiva bakben går gärna lite på alla håll och kanter, men när han väl lyckas med konststycket att placera dem korrekt under kroppen så blir han så himla läcker. Arbetade honom i öppnor längs långsidan, få honom att ta i med vänster bakben som han nästan konstant sätter ner en bit utanför kroppen. Han svarade kanonfint på detta arbete och när jag hade honom väl inramad började vi galoppa. Jag får vara väldigt noga när jag fattar galopp, håller jag lite för mycket i honom samlar han sig för mycket och kommer ingenstans. Släpper jag lite för mycket fattar han gärna fel galopp - inramningen måste vägas på våg! Vi hade enorma bekymmer med detta sist när jag tränade men det gick minst hundra gånger bättre idag. När jag var exakt korrekt i mina hjälper och Aramis förstod och dessutom kunde ta i med sina bakben i fattningen så blev galoppen riktigt riktigt häftig. Har ju upplevt att galoppen varit ett större bekymmer än traven egentligen - har känts som att galoppen varit för stor för honom. Idag var det som att en polett ramlade ner mitt under arbetet och han plötsligt "förstod" vad det är han ska (och faktiskt kan) göra. Kunde samla honom och jag satt dessutom rakt över ryggen! Direkt när han bjuder korrekt fram till bettet och framförallt ärligt så tar han i lika mycket bak vilket gör att han inte kastar runt mig (genom att bli svängd i kruppan) från den ena sidan till den andra :-P Åh vad kul det var att galoppera! Kunde nästan inte bryta av :)

Galoppen var bättre i vänstervarvet än högervarvet, ännu märks hans svagare högersida av - även om den naturligtvis blir starkare för var dag som går. Skrittade sedan av en trött och nöjd Aramis! Inne i stallet lindade jag honom med nattlindor, strechade benen och smörjde träns och stövlar! Skärpning på smörjfronten! Från att ha varit en minutiös varjedagsmörjare har jag verkligen försoffats! Nej! Nu är det dags att börja smörja igen :)
          

Eftersom min "gamla" tävlingshäst Rigoletto genomgått operation, behandlingar och X antal veterinärundersökningar, kiropraktorundersökningar, equiterapeutundersökningar, hovslagarundersökningar (you name it) fick jag så smått börja se mig om efter en ny tävlingskompis. Min hobby är naturligtvis den härliga känslan att få umgås med en häst - men naturligtvis sticker jag inte under stol' med att jag är en tävlingsmänniska! Jag älskar att tävla och utbilda mig och för all del min egen häst. Så - ett liv som hobbyryttare är inte ett hästliv för mig (inte idag i alla fall).

Jag synade annonser i Ridsport och på mängder av till-salu-häst-siter. Den ena försäljaren efter den andre kontaktades och utlovade det ena fina ämnet efter det andra - tyvärr var besvikelsen för det mesta ett faktum när en videolänk översändes. På en till-salu-häst-site så jag plötsligt hästen med stort H :) Det var en 3-årig vacker skimmelhingst. Jag kan säga att jag föll pladask! Jag kände mig ungefär som matadorerna i "Ferdinand" HONOM SKA VI HA Och då hade jag bara sett honom på foto... Det blev inte sämre när jag fick se honom live första gången! Säger man kärlek vid första ögonkastet? Jag steg in i dåvarande ägarens stall - och där stod han. Vitlindad och klar för att visas! Lite försynt men ack så fin. Ägaren knäppte loss honom och gick före till ridhuset - utan att hålla i hästen! Han gick efter som en hund! Ägaren visade honom riden i skritt, trav och galopp. Mycket sansad och trevlig häst! Absolut inga briljanta gångarter, snarare rena och lätta. Så var det min tur att prova... Jag har ridit många hästar i mitt liv - men aldrig någonsin suttit på en sådan häst! Känslan dröjde sig kvar många, många dagar. När vi var klara med passet knäppte jag en bild på Aramis :) Jag åkte ytterligare ut till ägaren för att rida och testa A en gång till. Allt kändes minst lika bra även denna gång!
   Hi hi :) Ser ut som en P.R.E

Jag körde hem, salig och glad - men också fundersam. Jag hade hittat min drömhäst, men detta var ju FÖRSTA hästen i raden som jag tittat på. Något sade mig att jag skulle se på ett par till så att jag hade någon referensram. Sagt och gjort. Jag styrde hem, tittade ut liknande exemplar i liknande prisklass, bokade in tider och gav mig ut! Från söder till norr gick min resa - och ju längre norrut jag kom desto mer klart blev det att det var "Dolce & Gabbana" (som Aramis då hette) som var den bästa av de alla. När jag var i Stockholm, på väg hemåt, rinde jag ägaren till D & G och bad honom snällt att reservera D & G till mig - vilket han gjorde. När jag kom hem bokades besiktning för Charlie Lindberg och en månad senare var jag stolt och lycklig ägare till D & G som jag döpte om till Aramis af Mecklenburg. Det här - det var "sagan" om hur jag och Aramis träffades :)