Tyvärr är marken mer eller mindre hal och kuslig vilket gör att jag helst inte vill ge mig ut med Aramis (i alla fall absolut inte obroddad) - med tanke på att han är relativt nybehandlad i kroppen och extra känslig för sträckningar nu. Jag har dock bestämt uteritt med Birgitta och Archie på söndag - så då blir det broddar på :) Fram tills dess håller vi nog oss inomhus på säker mark :)

Jag har klurat massor under den här veckan och nu kommit fram till att jag vill testa rida lite för Mattias Jansson igen. Jag ringde därför upp honom igår och möttes av en som alltid lika trevlig och glad kille! Vi ska hitta en tid om två veckor - då har Aramis förmodligen hittat sig själv i sin nya kropp och även kommit igång fullt efter vintervilan. Lägger med några foton från Hviderups Gods där jag tränar för Mattias, ljuvligare miljö får man nästan leta efter...

                

Idag fick Aramis en vilodag! Jag passar på att visa lite foton från Billdal så länge! Ha en strålande torsdag :)

Jag måste medge att jag fortfarande är lika mållös beträffande min nya fina Aramis :) Gårdagens ridpass var precis lika sanslöst härligt som i måndags. Jag kan ju inte säga att jag rider runt i någon tävlingsform, här gäller nu låg och fin rund unghästform. Vi tuffar runt och lär känna den nya hästen:) Passen är inte längre än 20 minuter och består av väldigt mycket skritt. MEN! Så idag, när vi skrittat fram ett bra tag och traven tog vid - och jag bara log - så märkte jag ytterligare en ny rolig sak med Aramis. Han är så himla glad:) Han busar runt och blåser på i mellantrav nästan mest hela tiden. Han till och med bockade :-o Något jag aldrig varit med om!! Han verkar så otroligt lättad, fri och glad! Jag kunde inte vara gladare! Ha en härlig torsdag :-D

Kom upp till stallet vid 17-tiden, pussade på båda mular, tog av täcken, tvättade vattenkoppar, hängde in nya sadeln :) och fixade mat. När detta var avklarat ställde jag Aramis i spolspiltan, började med att olja hans hovar och sedan fick han en ordentlig ryktning - masserade ryggfiléerna medan Aramis stod och grimaserade med mulen som en tapir :) Sedan åkte ländtäcke på, lindor likaså - sedan var det dags för den nya sadeln att landa på Aramis rygg! Spännande! Förutom att den är otroligt snygg så satt den utmärkt!   

När sedan Aramis var helt preparerad vandrade jag, förväntansfull, ut med honom i snön och halkade iväg mot ridhuset. Idag var det en stor dag! Jag skulle, förutom att rida i ny sadel, även få känna på hur Aramis känns nu efter att SI-leden manipulerats. Jag var ensam i ridhuset, spände gjorden ytterligare ett hål och hoppade upp. Aramisen har ju vilat i två veckor nu (matte likaså *host*) - och jag tycker alltid att man känner sig lika ringrostig uppe i sadeln igen efter en vila, hur kort den än varit. När jag suttit upp och placerat mig i sadeln skrittade jag igång Aramis. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda ord som kan förklara vad jag kände, dessa första steg. Jag funderar och har funderat halva kvällen, men kommer nog aldrig lyckas med att förmedla den där känslan. Om jag ger det ett försök så skulle det låta något i stil med (först och främst) VAD HAR HÄNT????? Min häst har en skritt som medför att hela ryggen rör sig, att hela bakdelen har ett driv i sig som jag ALDRIG upplevt. Jag var faktiskt tvungen att stanna upp efter några meter och vända mig om - han hänger väl ihop? Han kändes så infernaliskt rörlig - det går absolut inte att beskriva!! Jag satt och gungade (gungade nästan av) som om jag satt placerad uppe på en kamel, Aramis energiska skritt, med ett enormt påskjut och en extrem känsla av uppförsbacke fick mig att bara sitta och le (trots att vi bara skrittade på lång tygel). Det kom in några i ridhuset och jag kan nog inte ha sett klok ut, satt där som i sjunde himlen trots att Aramis bara älgade på på lång tygel. När jag hämtat mig från denna ofattbara förändring och börjat bekanta mig med min nya häst (och sadel) kortade jag tyglarna. Stödet jag fick i båda tyglarna var fantastiskt! Det var bara att korta tyglarna och vips så hade jag honom inramad, drivet bakom sadeln fick Aramis att växa fram, det kändes nästan som att någon vevat ner baken med en domkraft. Jag skrittade honomo i form, varierade formen - han följde varenda hjälp jag gav, smidig, framåt och glad. Traven sedan, ja den behöver nog en minst lika lång recension som skritten. Det närmsta jag kan komma en beskrivning är att säga att hovarna upplevdes aldrig nudda marken, Aramis bara flög fram med ett härligt påskjut. Lade volter i båda varven och högersidan är ett minne blott. Efter ett lagom rehabiliteringspass på 20 minuter skrittades han av medan 1000 tankar for genom mitt huvud. Sadeln var enastående bekväm för både mig och Aramis och vi trivs i den, vågar jag lova, precis lika bra!

Ovan Aramis utanför ridhuset!

  
Ovan står Aramis på stallgången före dagens magiska ridpass. Märkligt nog så tycker jag att han har blivit tio gånger mer högrest sedan behandlingen i torsdags...

  

Puss-Plätte   

  

Och så var det  ju det här med vit häst :)

Oj, oj, oj. Nu ska jag sova gott och drömma om min nya häst :)

Det blir verkligen lite lamt med skrivningen nu när Aramis vilar och jag skriver ett metodarbete på engelska, men på måndag drar det igång igen :) Just nu befinner jag mig i Kalmar. Sitter på hotellet efter att ha haft pressvisning och blivit intervjuad av två tidningar :o) Jag har leasat ut Aramis idag och imorgon - jag får nöja mig med hästskulpturer, så nära häst jag kan komma i alla fall...

Gårdagen bjöd på oerhört intressanta inslag, det var nämligen så att strax innan jul kontaktade jag en dam som är utbildad equiterapeut och kiropraktor då jag funderade en hel del på Aramis ovilja i högervarvet. Aramis är så otroligt lättarbetad och självklart funderar man när det tar emot. Högersidan tillsammans med lite andra funderingar fick mig hur som helst att kontakta denna kvinna som alltså besökte Aramis igår. Jag började med att berätta om mina funderingar, bland annat hur svår jag tycker Aramis varit att mjuka upp i höger framben från marken innan jag hoppar upp. Hur problematiskt det är att sko honom bak. Hur svår han är i sitt högra varv (släpper bettet, ovillig att ställa igenom). Hur relativt tunn jag tycker han är över lårmuskulaturen. Vilka massiva muskelkramper i hela högersidan HE funntit. Muskelkramperna måste ju för tusingen komma någonstans ifrån?! Å noterade allt jag berättade och nickade instämmande, sedan började hon känna igenom hela Aramis. Vänstersidan var först ut, den kändes fin - något stel och stram i ryggen. När vänstersidan var genomgången tog den kända högersidan vid. Här var det AJ!!! Å kunde direkt konstatera mängder! Mycket spänd i hela bogpartiet höger fram, spänd runt manken, nästan alla tornutskott i ryggraden låg ner och värst av allt - SUPERkänslig över hela vänster bakparti. Efter att Å känt igenom Aramis högersida kunde hon konstatera att SI-leden på vänstersidan hade hoppat snett. Sedan var det dags att manipulera alla tornutskott och få dessa att resa sig upp igen (de hade tydligen låst sig i ett visst läge). Det var helt fantastiskt att se hur nerven i ryggen spelade under huden när Å tryckte på exakt rätt punkt. Vissa tornutskott reagerade "snabbt och lätt" medan andra behövde ett lätt slag av klubban för att återgå till normalläge. Tornutskott som landat så här fel medför att muskulaturen i ryggen ständigt är spänd vilket i sin tur medför rörelsenedsättning, prestationsnedsättning och naturligtvis i längden även hälta och andra påfrestningar. Det märktes att Aramis tyckte det hela var obehagligt, han som alltid står snällt och still valsade runt i spolspiltan som en osalig ande, slängde med huvudet och berättade för oss att det är kändes! Sedan var det dags att gå in i boxen för att utföra nästa övning - nu skulle SI-leden manipuleras till rätt läge. Det gick ut på att Å vecklade ihop Aramis bakben så att det till slut var så högt upp att jag knappt vågade titta   När det var fullkomligt ihopvecklat och ihopknycklat på alla håll och kanter (i min värld var bakhoven placerad i ögonhöjd...) så skulle jag få Aramis att gå framåt ett par steg (med ett ben i luften) så att SI-leden skulle hoppa tillbaka till rätt läge. När detta kvar klart klämde Å på baken igen och Aramis, som tidigare kastat sig vilt bakåt för att hugga, rörde nu inte en fena. Det var nästan magiskt att se detta trolleri! Å sade att nu ska Aramis vila i några dagar och sedan startas upp på nytt, det här kommer nämligen innebära att han får börja arbeta på ett helt nytt sätt. Han har tidigare varit sned men är nu rak! Jag återkommer naturligtvis med refletkioner kring det hela! Ha nu en härlig fredag!
      

Bästa beskedet kom idag! Sadeln har anlänt och väntar nu bara på att landa på Aramis rygg! Ska bli så spännande! Tänk att sadlar kan vara en källa till så mycket glädje (och förtret för all del...). Idag var jag nog två timmar i stallet (länge med tanke på att jag varken red eller mockade). Däremot promenerade jag i ridhuset, pysslade, satte mat, tvättade vattenkopp och pratade med kära stallvänner! Nej, nu är det snart dags att studera insidan av ögonlocken :) Ha en härlig torsdag gott folk! På återhörande!