Jolin

3 mars 2010 19:07

Förmodligen världens tråkigaste kommentar, men jag håller med dig till fullo! Att "piska upp" hästen är aldrig okej, och jag ser egentligen ingen anledning till det för det lär knappast hästen någonting. Jag har nog faktiskt aldrig sett någon rida på ett aggressivt sätt till vardags, bara på tävlingar (och då är det väl inte direkt så att man ställer sig upp och skriker åt ryttaren att låta bli) så jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om jag såg någon piska/sparka/dra i sin häst överdrivet mycket. Man kan ju hoppas att jag skulle säga någonting i alla fall...

Jag tror alla ryttare någon gång tappar tålamodet - det handlar egentligen inte om att tappa tålamodet, utan om hur man hanterar det. När jag själv märker att jag börjar tappa tålamodet gör jag halt, blundar och räknar till tio innan jag fortsätter igen. Det brukar oftast räcka med den korta pausen för att få tålamodet tillbaka. Men som sagt, allt som oftast ser man ryttare som inte kan tygla sitt dåliga tålamod på rätt sätt och det är då ofta hästen som får ta smällen. Tyvärr.

Therre

3 mars 2010 22:35

Att piska sin häst "på tygeln" eller till arbete är aldrig rätt! Heller inte att sätta den på haserna eller rycka/slita den i munnen eller på något annat sätt tvinga ned den på tygeln.

Men jag tycker det är okej att säga till sin häst, om den är ouppmärksam för skänkeln, med ett litet "pisk", jag snackar verkligen inte rundslag(!) Utan ett mer:"Hallå där nere?! Lyssna!" (Spöet kvar i handen med tygeln)

Att säga till en häst som gärna springer iväg är lätt att rycka till i munnen. Det finns de som tar det till en nivå högre genom att sätta sina hästar på haserna eller trigga dem så att de ställer sig rent utav, det är verkligen inte okej! En häst ska arbeta av egen vilja, inte tvingas till arbete.

Jag kan hålla med om att det är lätt att tappa tålamodet när hästen bara tycks springa och springa och springa, trots flera, flera halvhalter. Jag kan erkänna att jag tidigare har ryckt till när tålamodet har tagit slut, men det var när jag var yngre och såg andra duktigare ryttare göra samma sak, då tyckte jag nog att det var okej eftersom de duktiga ryttarna gjorde så.
Idag tycker jag det definitivt inte är okej. Jag har fått lära mig att "tygeln tillhör hästens mun, inte ryttarens hand", och varför ska man behöva dra i tygeln hela tiden när man ändå rider med sätet?
Men visst man måste få ta tag i sin häst om den bara ger sig iväg, men man måste direkt ge eftergift och berömma sin häst när den gör rätt. Och med att ta tag i sin häst menar jag absolut inte att rycka eller slita den i munnen, utan mer ett tydligt förhållandetygeltag.

Om jag ser någon göra något mot sin häst? Måste säga att jag ser det ibland och tyvärr så säger jag inte till, jag har respekt för dessa människor och känner att de skulle tycka att jag kritiserar "deras ridning" och hantering av sin häst.

Detta är ett väldigt svårt ämne eftersom vi alla i den här sporten är "proffs" mer eller mindre och alla tycker vi att vi behandlar våra hästar rätt.
Men detta är iallafall min åsikt och den står jag för!

Jennie

3 mars 2010 22:39

Jag anser att det hjälper inte att laxa upp hästen, snarare tvärt om. Men jag kan använda pisken, jag vill att hästarna ska vara uppmärksam för min skänkel och tycker inte om att "dalta" med hästen. Jag säger hellre till en gång lite mer ordentligt(ta inte detta på fel sätt, jag piskar absolut inte upp hästen!) än att sitta och små piska 20 gånger och ändå händer det ingenting. Man måste kunna vara koncekvens, särskilt med en häst som är lite slö för skänklarna. Att sitta och hacka på hästen hela tiden gör det bara värre.

Jag tycker det är hemskt och fruktansvärt att se, men jag kan inte heller lägga mig i andras sätt. Människor gör som de tror är rätt. Alla behöver inte hålla med, men att piska upp hästen är fruktansvärt fel. Jag har inte sett något extrem fall, hade jag gjort det kanske jag hade sagt till, om det gått över gränsen. Det beror nog helt enkelt på hur illa det är!

Jag har faktiskt haft väldigt lätt för att tappa tålamodet, det har blivit bättre. Och ibland stannar jag C och tar ett djupt andetag, klappar honom och rider vidare. Brukar faktiskt hjälpa. Det värsta är ändå när folk drar hästarna i munnen och låter dem rygga så de nästan själva inte hinner med... Det är hemskt att se.

Jag har även ett prakt exempel. Det var ponnytävling en häst vägra ut sig och ryttare börja piska hästen rejällt. Dommaren sa såklart till och flickan slutade. Så fort hon kom ut från manegen och dommaren inte längre såg rappade hon upp hästen riktigt ordentligt. Det var riktigt hemskt att se! Hur kan man göra så mot sin bästa vän?

Birgitta

4 mars 2010 07:53

Oj...ja, snacka om debatt-ämne!

Om detta skulle jag kunna skriva spaltmeter om tiden medgav men eftersom den inte gör det får jag försöka att begränsa mig.

Om jag ska börja med det stall där jag tidigare stod uppstallad i mer än 20 år och även det stall där jag nu står sedan ungefär ett halvår tillbaka så är jag tacksam över att på dessa platser aldrig ha behövt bevittna folk som bär sig illa åt när de rider. Jag säger inte att det kanske inte förekommer men JAG ser det aldrig. Kan ju så klart bero på att jag genom åren ridit ensam i ridhuset ungefär 9,9 gånger av 10 :=).

Vad jag däremot TYVÄRR har sett är så kallade proffs som har slagit (piskat) hästar långt, långt utöver vad som objektivt kan anses berättigat eller ens ur djurskyddsaspekt tillåtet.

Jag är ÖVERTYGAD om att en evetuell filmning av dessa personers sätt att bestraffa hästar hade lett till åtal och troligen också till någon form av straff.

Jag skäms att erkänna att jag för egen del inte ingripit i dessa fall vilket inte heller de ANDRA personerna som varit vittne gjort.

Anledningarna till att jag inte ingripit kan väl kortfattat anges som ren feghet och chock (man reagerar inte förrän det är för sent så att säga) och det är väl så för många andra också gissar jag. Sedan finns det alltid de som tycker att "den (hästen) skulle ha det (stryk alltså)".

Själv är jag nog som någon skribent ovan beskrev sig själv, mer benägen att ge hästen EN "rejäl" smäll än 20 "duttar" men givetvis inte så att det är att betrakta som någon form av misshandel. Däremot tolererar jag inget jamseri eller tjafs och är snabb på att korrigera ett icke-önskvärt beteende. Men just eftersom jag är så snabb och konsekvent BEHÖVER jag i princip aldrig straffa min häst; han är mycket väluppfostrad och vet mycket väl var gränserna går.

När jag rider gör jag detta med både sporrar och spö och använder dom också vid behov men åter igen; inte så att det skadar hästen utan i ett korrigerande/ hjälpande syfte.

Det finns ett ordspråk som säger att "när fan blir gammal blir han religiös" och så är det nog med mig. I yngre dagar var jag långt mer temperamentsfull när jag red och vet också att jag ibland bestraffade min dåvarande häst på fel sätt. Detta är så klart inget jag är stolt äver idag men jag säger bara som det är (var).

Heléne

4 mars 2010 09:24

Jag rider nästan aldrig med spö för det behövs sällan.
Bra uttryck "Tygeln till hör hästens mun och inte ryttarens hand".

ylle

4 mars 2010 09:58

Jag har skrivit spaltmeter om det här med att piska och sporra hästarna och slita dem i munnarna... kan bara sammanfatta med att allt våld som förekommer inom hästsporten gör mig så ledsen, att det ofta ofta handlar om rent djurplågeri och att jag är förvånad och bekymrad över att inte fler "utomstående" säger ifrån... att de som själva utövar sporten mestadels föredrar att tiga beror nog på att man, som en del uttryckt här ovan, har så stor respekt för "kändisarna" inom ridsporten och att man själv är för feg för att ryta till.... och kanske hamna i onåd. Tyvärr är nog tävlingshetsen en betydande bidragande orsak till våldet, alla vill vinna, ofta på hästens bekostnad.
Jag kan bara hålla med Bent Branderup, den som behandlar sin häst med rått våld borde hellre ha en motorcrosscykel!

Aramis - En dressyrblogg

5 mars 2010 16:04

Tack för alla mycket intressanta och kloka inlägg! Jag håller med er allihopa! Som väl är resonerar nog de flesta som vi :)