Idag fyller min blogg ett år! Hurra, hurra, hurra :-)

för några år sedan så fick jag ett erbjudande om att vara med på miljöträning för Linus Andler med Rigoletto! Jag blev jätteglad och tackade genast ja till erbjudandet. Dagen kom och jag lastade Rigoletto och åkte iväg till ridhuset där träningen höll hus. Skrittade fram utomhus och sedan öppnades ridhuset och vi fick komma in. Inne i ridhuset var det preparerat för polishästträning :) Presenningar i taket, superpilatesboll, presenning på marken, rökmaskiner, "bastparasoller" et cetera et cetera. Rigoletto tittade inte märkbart på sakerna (konstigt nog) och gick nästan och ramlade över superpilatesbollen när jag styrde honom mot den.

Träningen startade med att skritta runt och påverka hästen med enbart vikten, ingen tygelfattning var tillåten. Jag minns att vi red serpentiner mellan koner och alla hästarna skötte sig super. Efter denna övning så fick vi en stor svart flagga i handen, övningen slutade med att man svepte flaggan över hela hästen, över huvudet, svingade den i åttor runt hästen och jag vet inte allt vi gjorde. Rigoletto var mer död än levande, jag funderade nästan på om han var sjuk så opåverkad han var :-S Medan alla andra hästar for och flög runt så stod Rigoletto med sin "cigg" i mungipan och undrade vad det var för barnstuga han hamnat på :)

En annan övning bestod i att lugnt och skritta vandra över en utvecklad presenning (skulle tippa på att den mätte 5 x 5 meter). När denna, synnerligen störtlöjliga övning var över, (alltså, tyckte Rigoletto) så fick de som var lite extra modiga rida över presenningen i rörelse. Piece of cake sade Rigoletto och skrittade över en fullkomligt stormande presenning (fyra personer, en i varje hörn, slet och drog för sitt liv så att presenningen såg ut som ett hav i orkan).

Den sista övningen - rökmaskinen - var riktigt häftig! Hela ridhuset fylldes med rök och vi skulle rida igenom denna dimma (och även precis förbi rökmaskinen). Nedan följer några bilder från denna otroligt trevliga och lärorika dag :)

Igår tillät jag mig vara lite lat, jag ville inte sitta i ridhuset en dag till, och ute var det "packsnö" - det vill säga inget roligt att rida i. Så det fick helt sonika bli en liten promenad istället. Aramis och jag älgade ut i snön i kvällsmörkret, det var mysigt! Men jag fick lyfta på fötterna :-P Så mycket snö nu ju! Det är man knappast van vid, men ack så härligt! Det tycker vi alla (i min familj i alla fall) både två- och fyrbenta :) Ett fotografi på Aramis från kvalitetsbedömningen i Flyinge, september 2008.

Egentligen tycker jag inte om "disktrasor". Tycker mest att de är sunkiga (även när de är nya :)) hur som helst så fick jag dessa tre söta hästbeklädda trasor - som faktiskt fått bosätta sig i mitt kök! Visst är de fina ;)


Dagens stallbesök var något förkortad version, men hur som helst så hann jag med det jag skulle! Som väl var (!) var där nästan ingen i stallet - annars brukar jag vara en hejare på att prata bort flera timmar :) Men så blev alltså inte fallet idag (bara lite...). Var helt säker på att jag skulle ge mig ut på en runda, men när jag passerade ridhuset med Aramis så ändrade jag snabbt planer. Snön yrde runt oss, det blåste riktigt kraftigt - ja till och med jag hade vett nog att stanna inne denna dag. Så det fick bli ett kort men rätt så intensivt träningspass. Red 20 minuter - alldeles lagom. Jobbade vidare på att få Aramis bakben in under kroppen, att inte skjuta ut bogar till höger och vänster. Han var ett uns stressad, han förstår inte riktigt det här med att driva honom in i handen! Men han blev sååå fin på sluttampen. Travade på med älgkliv och var kanonfin i form och mun. Då slutade jag! Lade ner honom några varv och skrittade sedan av innan vi begav oss ut i snön igen! Förstår ni - SNÖ i SKÅNE!!! :-)

Idag fick Aramis jobba markarbete i ridhuset (ja matte hon fick jobba hon med minsann). Aramis är fem år nu och ridpassen stegras, precis som jag skrivit tidigare, i svårighetsgrad sakta men säkert. Det är inte så att vi har börjat öva på galoppombyten - nej snarare är det slut på ren unghästridning. Jag vill inte påstå att jag börjat pressa honom, men han har börjat få känna att man inte bara kan trava runt och kröka på nacken - nu är det tid att börja arbeta med ryggen! Han svarar jättefint på detta arbete - att få honom mer mellan hand och skänkel - han är oerhört ambitiös och för varje ridpass lär jag känna honom mer och mer. Idag tog jag min högt älskade pisk från Piskmakaren i Lund med mig. Det är ett långt spö som når riktigt långt bak om man vill visa hästen och förtydliga sin hjälp. Aramis har lite bekymmer med att sätta bakbenen in under sig, han ställer dem gärna en bit utanför kroppen, för att motverka detta övar jag väldigt mycket sidvärtsförflyttningar med honom, så att han får in bakbenet under kroppen istället. Idag petade jag så ytterst försiktigt på bakbenet för att visa honom att detta skulle aktiveras och han blev så överambitiös! Han började piaffera (tackar tackar, det där kommer han inte att ha svårt för). Han pustade och stånkade och samlade sig mer och mer och mer, medan jag skrattande försökte förmå honom till att gå rakt fram istället. Aramis har ändrat sig lite i ridningen på sista tiden (säkert med tanke på att jag har börjat kräva att han ska arbeta med ryggen) - jag begär mer stöd i handen och han har agerat med att bli väldigt (hur ska jag uttrycka mig)...? Pampig, elektrisk, framåtgripande, större i sina gångarter. Vet inte hur jag ska beskriva - svårt att sätta ord på en känsla. Ja härligt är det i alla fall. Om jag säger så här, det känns att det börjar hända saker :)

Har fått svar från butiken som påstår att min sadel är omstoppad och att allt ska vara helt i sin ordning :-S Icke säger Nicke! Jag köper inte det långa och väldigt förklarande mail som jag fick. Mailet i korthet:

Om du känner med finger topparna kommer det att kännas vågigt.Känn med hela handen. Ställ sadeln emellan fötterna på dig med framvalvet ned mot dina fötter.Tryck med handflatan mot bossorna och pressa/för händerna ned mot fram valvet. Nu skall det kännas jämnt. Du kan trycka med cirka 5-10kg tryck på bossorna. Du väger cirka 50kg det vill säga 25kg på varje bossa. När stoppning ligger utan tryck i bossan kommer den inte att ligga vågigt. Om sadeln stoppas för mycket så packar du stoppningen så mycket att där blir tryck i bossan och man kan känna med fingertopparna på bossorna och det kommer vara jämt. Men då passar det intedin häst. Han kan inte få upp sin rygg.

Det var detta som stod i mailet, sammanfattat. Jag vill inte tro att persoen i fråga har helt rätt i sitt resonemang. Ska en sadel vara vågig undertill? Har väl aldrig hört på maken! Nu har jag varit i kontakt med en ytterst proffsig sadelmakare som arbetar i Flyinge. Har blivit rekommenderad denna person av flertalet. Han ska titta över sadeln och sedan skriva ett intyg som berättar hans åsikt om stoppningen. Om vi säger så här; han lät inte förvånad när jag berättade om mitt öde (jag var inte den första i raden om vi säger så...)

SKANDAL!

I vårt stall har alla varsin garderob med tillhörande "vägg" där sadel/sadlar huserar - dessutom får man plats med en praktisk korg i våningar där man kan förvara lindor, schabrak och allt annat skoj som vi ryttare har en benägenhet att samla på oss ;) Förresten - visst är IKEA bra att ha när man är ryttare?