På torsdagar är det hoppträning i ridhuset på kvällen och ute är underlaget lite si och så (ja man blir helt enkelt lite bortskämd med ridhus :). Jag hade tänkt tömköra idag så jag fick helt sonika ta på selen och leda ut Aramis till uteridbanan, som tråkigt nog inte var alltför kulig i underlaget :-S Det var 10 cm snö överst, men under var det knöligt och hårt. Det blev skritt i en kvart, sedan halkade vi in igen. De 15 minuter som han fick skritta runt på banan med mig i släptåg så gick han kanonfint. Helt enkelt så går han bäst utan sadel på ryggen. Suck, jag måste verkligen ta tag i den där sadelhistorien. Det hände en liten kuslig sak på banan idag. Jag (dum som jag var) smackade lite försiktigt varpå Aramis far iväg som en katapult med mig som en vante efter, vilket han upplevde vääääldigt läskigt. När jag äntligen fick stopp på honom så lyckades han vända sig så att tömmarna kom runt honom (framför bogen) och så for han iväg igen :-S Och knöligt var det på banan, jag höll på att ramla flera gånger innan han stannade och stod blickstilla och "blåste" ut luft ur näsborrarna. Jag talade lugnande till honom och kunde gå fram till honom utan att han for iväg igen. Jag klappade om honom, pratade lugnande med honom och bjöd honom på min sista morot. Vi skrittade iväg igen och inga fler hemska händelser inträffade. Bilderna nedan visar utsikten från ridhuset (tagen från Aramis rygg), utsikten från stallet mot ridhuset och slutligen Aramis ikväll (nominerad till årets bästa bild, speciellt med tanke på skärpan) ;)