Idag ska jag till stallet förhållandevis tidigt - i eftermiddag ska jag nämligen besöka Mila-mässan i Malmö! Återkommer med fotografier senare :)

Herrejösses vad man kan känna sig dum ibland. Satt och skrittade Aramis i ridhuset idag (som för övrigt kändes suuuuperin) när en mamma och hennes son äntrar ridhuset. När folk går in läktardörren blir Ararmis alltid lite skrämd (dyker upp två huvuden helt sonika). För att Aramis inte skulle bli rädd för de två figurerna så skrittade jag bort till dem så att han fick kolla läget. Kvinnan som såg mer än lovligt förvånad ut var jag bara tvungen att berätta följande för: "Jag ska bara visa hästen att ni kommit...". Om hon såg frågande ut innan såg hon inte speciellt mindre frågande ut. Hon såg ut att ha noll hästanknytning och tyckte hon innan att hästfolk är ett märkligt släkte så lääär ju jag ha spätt på den förförståelsen en hel del med mitt besynnerliga uttryck och beteende. Jag kände mig bara vråldum när jag skrittade bort igen ha ha ha ;) Det bjuder jag så gärna på! Hur som helst, vi var cirka 10 ryttare för mycket i ridhuset idag, hade asat fram min gamla textilsadel igen (jämmer och elände) - men Aramis gick faktiskt riktigt fint. Var lätt och fin i handen, flyttade sig sidvärts lätt som en plätt åt alla håll. Övade på "bakdelsvändning" à la unghästridning - svarade fint. Sedan var det bara att kasta sig in i karusellen, hitta ett tomt hål någonstans på spåret och helt enkelt infinna sig i tåget. Gillar inte att rida i ridhuset när det är så packat med folk och hästar - Aramis blir lite stressad vid möten och man vet knappt var man ska ta vägen! Efter en kvart inomhus skrittade jag och en stallkompis ut en runda i snön istället. Gick jättefint trots att Aramis inte alls är van vid att rida ut i mörker. Bilden är från i somras - suck vad man saknar ljusa sommarkvällar...

Har kontaktat Passieråterförsäljaren med ett mindre trevligt mail idag, men naturligtvis inte hört från dem... Det är bara när man ska beställa tjänster och sadlar som det går i ett rasande tempo med korrespondensen. Jag ringde därför upp damen som står i butiken, hon lovade att vidareförmedla mina åsikter och sedan kontakta mig igen - märkligt nog har jag inte hört av dem...

Det var sisådär en 15 ekipage som flåsade runt i ridhuset när jag beslutade mig för att det var mindre lämpligt att kliva in och börja tömköra (hade blivit mindre populärt)(och kanske till och med ogenomförbart också när jag tänker efter...). Vi valde att helt sonika stanna kvar utomhus. Aramis är inte tömkörd allt för många gånger i sitt liv, men han gör det verkligen med bravur. Började med att longera honom (märk väl i skritt, underlaget var inte i toppklass, men helt dugligt för skritt).  När han var genomskrittad på volt valde jag att (så otroligt smart... *eehhh inte*) att ta longerlinan som tömmar. Som ni alla kan räkna ut ganska snart så hamnar man inte hemskt långt bakom hästen med en longerlina. Så jag gick parallellt med Aramis rygg vilket gick utmärkt. Gick på fyrkantspåret och böjde, ställde och flyttade i sidled. Aramis går bara och tuggar på bettet så det skummar alldeles vitt, kröker på sin högresta nacke och ser allmänt nöjd ut. Om man jämför med Rigoletto (skogschampinjonen :)) som är tre gånger mindre (och tre gånger bredare i och för sig) så är det som natt och dag och rida dessa hästar. Kul att alla hästar är individer och så helt annorlunda att rida och för all del hantera! Här en bild på mig och Aramis i juni 2008 (och ehh ja, ryttaren sitter i gympadojor (inte särskilt smart va?) ;)

Har ju berättat att jag fått hem min Passier Optimumsadel från Passier i Tyskland och att jag även ifrågasatte detta utförande... Vi har en oerhört kompetent och duktig kille i vårt stall, en sådan där som man kan fråga om allting och få vettiga svar på tal jämt och ständigt (vad det än rör) (väldigt praktiskt måste jag säga). Eftersom jag var tveksam beträffande min sadel så rådfrågade jag killen i fråga som minst sagt fick sig en chock när han kände på undersidan av sadeln. Det är så att man kan gråta (nåja, kankse inte riktigt så illa) - sadeln är som en puckelpist undertill. Hård och alldeles bucklig. Och då talar vi inte lite bucklig... :-S Ska denna ligga min hästs rygg? Jag ska genast kontakta återförsäljaren och berätta både det ena och det andra. Hutlöst ta 1 600 riksdaler för detta fullkomligt skrattretande arbete. Nu har jag fått vatten på min kvarn *gnider händerna elakt*...

får följa med till Falsterbo Horseshow i sommar!

Nu när jag och Aramis är på gång, tävlingslicens är beställd, alla ryggar är åtgärdade, kulor borttagna, vilor till ända och så vidare och så vidare. Då är det dags att börja se sig om efter en tränare som kan följa oss ett längre tag, en tränare som är engagerad och positiv. En tränare som tycker om oss. Ja för det där med tränare är verkligen inget enkelt kapitel. Jag har tränat för allsköns tränare, från landslagsmedlemmar till klubbtränare. Och allt däremellan. När jag tänker efter så har jag faktiskt haft tre tränare som varit med i landslaget i dressyr och det är alltid lika roligt och inspirerande att få ta del av deras gedigna kunskap - en del otroliga pedagoger - andra mindre duktiga på den biten. Hur som helst så är det väldigt roligt att träna för en person som har erfarenhet av de riktigt stora arenorna! Och alltid (nästan) när man avslutat ett sådant pass så går man därifrån full av inspiration. Minst lika viktigt är det också att din tränare tycker om din häst - jag har varit med om en tränare som inte alls gillade hästen jag satt på (danskt halvbblod, väldigt komplicerad häst) och jag märkte hur det tog musten ur en vid varje pass. Istället för att lämna träningspasset med en god portion självförtroende så vankade man därifrån med svansen mellan benen. En sådan tränare ska man inte ha - en sådan tränare passar säkert kanon till en del ekipage (men mindre bra till andra).

har sovit riktigt gott i natt - det här verkar kunna bli riktigt bra! Igår när jag longerade Aramis lade jag förresten märke till att han rör sig ofantligt mycket bättre utan ryttare än med... Hoppas bara det har med hans "obalans" att göra, att han ännu inte är stark nog att bära sig själv på ett lika elegant sätt med som utan ryttare. Annars får jag helt enkelt ta tag i sadelinprovning framåt våren, men suck vilken djungel det är...