Idag fick Aramis jobba markarbete i ridhuset (ja matte hon fick jobba hon med minsann). Aramis är fem år nu och ridpassen stegras, precis som jag skrivit tidigare, i svårighetsgrad sakta men säkert. Det är inte så att vi har börjat öva på galoppombyten - nej snarare är det slut på ren unghästridning. Jag vill inte påstå att jag börjat pressa honom, men han har börjat få känna att man inte bara kan trava runt och kröka på nacken - nu är det tid att börja arbeta med ryggen! Han svarar jättefint på detta arbete - att få honom mer mellan hand och skänkel - han är oerhört ambitiös och för varje ridpass lär jag känna honom mer och mer. Idag tog jag min högt älskade pisk från Piskmakaren i Lund med mig. Det är ett långt spö som når riktigt långt bak om man vill visa hästen och förtydliga sin hjälp. Aramis har lite bekymmer med att sätta bakbenen in under sig, han ställer dem gärna en bit utanför kroppen, för att motverka detta övar jag väldigt mycket sidvärtsförflyttningar med honom, så att han får in bakbenet under kroppen istället. Idag petade jag så ytterst försiktigt på bakbenet för att visa honom att detta skulle aktiveras och han blev så överambitiös! Han började piaffera (tackar tackar, det där kommer han inte att ha svårt för). Han pustade och stånkade och samlade sig mer och mer och mer, medan jag skrattande försökte förmå honom till att gå rakt fram istället. Aramis har ändrat sig lite i ridningen på sista tiden (säkert med tanke på att jag har börjat kräva att han ska arbeta med ryggen) - jag begär mer stöd i handen och han har agerat med att bli väldigt (hur ska jag uttrycka mig)...? Pampig, elektrisk, framåtgripande, större i sina gångarter. Vet inte hur jag ska beskriva - svårt att sätta ord på en känsla. Ja härligt är det i alla fall. Om jag säger så här, det känns att det börjar hända saker :)

Har fått svar från butiken som påstår att min sadel är omstoppad och att allt ska vara helt i sin ordning :-S Icke säger Nicke! Jag köper inte det långa och väldigt förklarande mail som jag fick. Mailet i korthet:

Om du känner med finger topparna kommer det att kännas vågigt.Känn med hela handen. Ställ sadeln emellan fötterna på dig med framvalvet ned mot dina fötter.Tryck med handflatan mot bossorna och pressa/för händerna ned mot fram valvet. Nu skall det kännas jämnt. Du kan trycka med cirka 5-10kg tryck på bossorna. Du väger cirka 50kg det vill säga 25kg på varje bossa. När stoppning ligger utan tryck i bossan kommer den inte att ligga vågigt. Om sadeln stoppas för mycket så packar du stoppningen så mycket att där blir tryck i bossan och man kan känna med fingertopparna på bossorna och det kommer vara jämt. Men då passar det intedin häst. Han kan inte få upp sin rygg.

Det var detta som stod i mailet, sammanfattat. Jag vill inte tro att persoen i fråga har helt rätt i sitt resonemang. Ska en sadel vara vågig undertill? Har väl aldrig hört på maken! Nu har jag varit i kontakt med en ytterst proffsig sadelmakare som arbetar i Flyinge. Har blivit rekommenderad denna person av flertalet. Han ska titta över sadeln och sedan skriva ett intyg som berättar hans åsikt om stoppningen. Om vi säger så här; han lät inte förvånad när jag berättade om mitt öde (jag var inte den första i raden om vi säger så...)

SKANDAL!

I vårt stall har alla varsin garderob med tillhörande "vägg" där sadel/sadlar huserar - dessutom får man plats med en praktisk korg i våningar där man kan förvara lindor, schabrak och allt annat skoj som vi ryttare har en benägenhet att samla på oss ;) Förresten - visst är IKEA bra att ha när man är ryttare?