Oh jösses vad dagarna bara flyger iväg! Inte alls meningen att försvinna ut i tomma intet men dagarna över midsommar har formligen flugit sin kos och vips står vi inför en ny vecka.

Aramis och Rigoletto har nu flyttat in i sommarpalatset och har det HELT underbart! De går i stor gräshage från arla morgon till sena kväll och bara äter och njuter. Vi har ansat gräshagen så att det är så där lagom med gräs - vill inte ha någon tjock dressyrhäst och ännu mindre en med fång. Samma dag som jag kom upp med hästarna fick de vila. Dagen därpå var det midsommar och då blev det träning på gräsbanan med Aramis. Han kändes OUTSTANDING! Han var så otroligt läckert laddad att jag kunde sitta och piaffera 10 - 15 steg på stället   Jag arbetade igenom honom ordentligt och han var så fin i slutet av passet att jag aldrig ville sluta rida :o)

Nästa dag fick de gå ut i hagen tidigt och vid 13-tiden fick Aramis komma in för att bli iordningställd inför lördagens tävling i Everlöv. Klockan 15.00 rullade släpet från gårdsplanen och 17.00 rullade vi in på den finaste tävlingsanläggning jag någonsin skådat... Bara de automatiska grindarna och de enormt vackra murade grindstolparna och de ENORMA gräsbanorna och det fantastiskt vackra ridhuset och den ljuvliga miljön fick mig att inse att jag troligtvis skulle tävla på den vackraste tävlingsplats jag besökt. Sandvägen ledde fram till en parkeringsskylt och efter att ha kört mellan längorna parkerade jag mig någonstans mellan Mattias Jansson, Charlotte Haid-Bondegaard, Jan Brink och Ulla Håkansson (host-host). Misen tittade nyfiket ut ur släpet och efter en del svordomar efter att kandaret inte ville sitta som det skulle så var jag snart i sadeln.

Jag red nästan ensam fram på den kortklippta gräsbanan. Aramis kändes dagen till ära stel än den stelaste planka men jag lossade honom så gott jag kunde och funderade samtidigt på om det var någon som inte stämde med betten eftersom han verkade väldigt irriterad i munnen. Jag gjorde halt flera gånger men nej, jag kunde inte se något galet. Aramis blev fin mot slutet men kändes fortfarande stel i sidorna. Nåväl. Jag tog mig bort mot utebanan och framridningen mellan ridhuset och stallarna och filade på det sista (Aramis kändes här jättefin) och hörde snart mitt namn ropas upp.

Jag seglade in på banan och kunde samtidigt konstatera att jag nu satt på en helt otroligt fin tävlingsplats! Allt var i toppklass - blommorna utmed banan, dressyrdomarbåset som de på Falsterbo, speakern som på Falsterbo. Musiken, publiken, ryttarna, hästarna och givetvis stämningen. Det märktes att tävlingen var nationell. Starten gick och jag var iväg. Aramis kändes fortfarande stel och skolorna blev lidande. Jag hade honom fint "med mig" och han arbetade korrekt genom ryggen - dock ORKAR han inte riktigt bära sig här ännu. I galoppen blev han lite stark och lite öppen och jag orkade inte riktigt hålla ihop honom som jag hade önskat. Kunde ha haft honom lite bättre samlad. Var jättenöjd efter ritten och kunde glatt konstatera att vi slutade på 61,2 % :o) (nästan 5 % bättre än förra gången!!!!!!!) Verkligen nöjd med dessa siffror i min tredje MSVB-start på en blott 7-årig häst i ett startfält som HETTE DUGA :o) Haha!

Nu laddar vi om inför tävling på fredag och sedan går vi in i en ren träningsperiod där vi måste befästa samlingen och få Aramis så stark så att han orkar bära sig i denna form och DESSUTOM trycka på. Som det är idag kan jag rida honom på två sätt:

1) Han fräser omkring med släppt rygg och noll bakben - men ser i den ovanes öga väldigt trevlig och fin ut. En msvb-domare ser dock igenom :o)

2) Han arbetar korrekt genom ryggen men tappar här lite bjudning och schwung eftersom han ännu inte är stark i detta. Det är givetvis här han ska gå och här han ska utvecklas vidare - men för att kunna orka måste han jobba här ett tag :o)

Nej nu gott folk - nu är det seglingstajm :o)