Jahapp! Idag hade jag inte tänkt anstränga Misen för många knop, nej en lugn longering var precis vad vi behövde. Longering i rund och låg form så att ryggen skulle få strecha ordentligt efter gårdagens härliga pass. Iklädd sina fina vita skydd, schabrak och longeringsgjord begav vi oss mot utebanan. Underlaget här varierar från dag till dag må jag säga. Ena dagen är det väldigt hårt, nästa dag är det tungt, tredje dagen är det dammigt och fjärde dagen är det knöligt. Haha - det är ju lysande; här kan man sitta varje dag och ändå få ett underlag som är så skiftande att jag slipper förflytta mig runt bygden för att få variation :o)

Aramis var dagen till ära mycket lugn och balanserad och for inte iväg en endaste gång. Nu vet jag av erfarenhet att Misen bara blir mer och mer taggad ju längre man rider. Så är det även med longering; i början är han väldigt laid back för att mot slutet ha gått upp i totalspinn där både linor, gjordar, grus , omgivning och ridhusbotten lever farligt :o) Efter stallet for jag mot Flyinge där två elever väntade. Det är så otroligt roligt att se sina duktiga elever göra så fina framsteg!

På söndag är det tävling - jag har fått starttid klockan 14.40 - håll nu tummarna för oss; det är vår andra start i MSVB och mitt mål är att rida på bättre procent än förra gången :o)

 

Trots att jag ridit och tävlat dressyr i 20 år (hjälp vad gammal jag låter :o) så innebär varje träning för min tränare enormt många nya insikter. Det låter kanske hur märkligt som helst, men så är det! Dressyr är för mig en sport som ändrar sig lite från dag till dag - beroende på hästens form men även min egen. Två individers tillstånd och dagsform ska konstrueras och samspelas till en. Något som kräver oerhörd känsla, lyhördhet och timing.

Och igår blev dagens nya insikt (som jag förvisso redan är mycket väl medveten om) hur OTROLIGT VIKTIGT det är att ha en häst som är eftergiven i sidorna! För mig är det numera en omöjlighet att rida min häst fullt eftergiven genom ryggen utan att ha den eftergiven i sidorna först. Och många hästar som jag sitter upp på har just stora svårigheter med eftergivenheten i sidorna. Hur arbetar du med detta? Är det något du tänker på? Hur resonerar du kring eftergivenhet i sidorna?