Min stalldag började med att agera hejarklack till otroligt duktiga Angelika som tillsammans med sin fantastiskt fina Aragorn tävlade voltige hemma på "min" anläggning idag! Jag, som alltid är osedvanligt nyfiken och pigg på att lära mig mer om saker och ting, fann denna tillställning synnerligen trevlig. Jag ser med öppna sinnen på det mesta och stod långa stunder, uppslukad av min fascination, och verkligen NJÖT av att se vilken enorm källa till glädje som hästen är. Och jag insåg även att till och med jag - kvinnan som uppfann vita schabrak och vita lindor på vardagar - har mött mina övermän... Här snackar vi hästar iklädda vita träns (!), voltigegjordar och inspänningstyglad. Och dressyrfolk; släng er i väggen - inom voltige lindar man nämligen två lindor utanpå varandra - allt för att de vita lindorna, under, ska hålla sig kritvita till tävlingsdags. Det var en lång voltigedag och hur gärna jag än hade velat stanna och njuta av de vackra hästarna och ekipagen var jag tvungen att ta tag i mina egna göromål!

Misens vattenkopp hade sprungit läck och hela boxen fick tömmas... Jag kan meddela att halm som är dränkt i vatten väger X antal kg. När jag var färdig med detta dagsverke var det dags för Misen att komma in och förberedas för ridpass. Jag märkte genast att Aramis var laddad idag, hästarna, människorna och "jippot" fick den känsliga gossen att visa nervösa tendenser. Och det skulle visa sig att vi tio minuter senare skulle skena fram i okontrollerad galopp på asfalten förbi tävlingsplatsen. Det som skulle visa sig skrämma totalt slag på min kära häst var inget mindre än sex flickor iklädda aprikosfärgade spandexdräkter, uppställda i någon form av formation för fotografering. Ja man kan ju inte låta bli att skratta åt Aramis, söte lille Mis. Jag fick vackert sitta av och leda förbi en fullkomligt vettskrämd pålle. Han var så rädd att jag såg hjärtslagen i "halsgropen". Upp i sadeln igen och så iväg :o) Det var en mycket spänd och elektrisk gosse som fick komma ut på tur idag - och det var nog bra att jag hade planerat en längre runda; han behövde "rasta" sina hjärnspöken tror jag :o)

Bort till banvallen bar det och över bron mot klätterbackar som jag hittade efter ett tag. OTROLIGT att jag missat dessa fantastiskt vackra och härliga omgivningar. Underbara gräsvägar som slingrar sig fram genom ett kuperat landskap. Riktigt mysigt! Banvallen hem var Aramis som smör! Han var så otroligt fin, avslappnad men samtidigt härligt elastisk. Han fick skritta hela vägen hem och när vi tagit oss förbi alla voltigehästar igen - med nöd och näppe, var det en väldigt nöjd gosse som skrittade in i spolspiltan och fick en skön dusch. Efter liniment, idominsalva, flugspray och rykt väntade lunchen och en skön halmbädd. Jag är säker på att han sover väldigt gott nu :o)