Gick av stapeln ute i det vackra härliga vädret tillsammans med stallkamrat M och hennes C :o) Vi var riktigt flitiga och skrittade ut en ordentlig asfaltrunda så att hästarna fick gå på rejält hårt underlag. För Aramis del blev hela rundan i LDR-form och mot slutet av vår färd var han så lealös i halsen att han skrittade med halsen 180 grader böjd i en vacker båge bak, tittandes bakåt, men skrittandes framåt :o) DET är vad jag kallar lösgjord häst, haha!

Jag tyckte att det första ridpasset efter hans behandling i rygg och bakre regioner kunde vara lämpligt med ett rejält skrittpass - lite lagom krävande men ändå inte stillastående :o)

Nu = AVHANDLINGSARBETE!!!

Ha en angenäm fredag! Vädret är UNDERBART!!!

   

Suck... Igår var det en härlig dag (till en början i alla fall). Vi var flera i stallet och alla var på gott humör. Hästarna fixades i ordning för ridpass och sedan var vi några stycken (inklusive jag själv med Aramis och så Ida medryttare med Rigoletto) som begav oss ut på gräsbanan för att trimma lite. Aramis, longerad, skulle kliva över bommar och de andra utnyttjade den stora gräsängen ytor till allahanda olika övningar. När Aramis var färdig med sitt klivande över bommar (var jättefin!!!) promenerade jag runt med honom på gräset medan jag instruerade Ida och Rigoletto. De har börjat arbeta på ett nytt sätt nu och det såg riktigt trevligt ut! Rigoletto har börjat komma upp i formen lite och använder sina bakben mer och mer. 

Men något jag önskade lite mer av var tempo - så därför bad jag Ida trycka på Rigoletto i lite friskare galopp ett par långsidor (gräsbanan är väl runt 200 meter lång). Den första långsidan gick helt okej, den andra likaså. Men Ida saktade ner och ville ha sina stigbyglar (hade lagt upp dem) - hon tyckte att Rigoletto började bli lite pigg. Med båda fötterna i stigbyglarna blev det så ny galopp. När långsidan nådddes hände dock det som inte får hända. Rigoletto galenhäst blev som förbytt. Han blev rodeoRigoletto... (ja, det har hänt väldigt många gånger förr... dock ett tag sedan nu). Och medan han drog som en BLÅDÅRE fram genom landskapet kunde vi alla andra bara stå maktlösa och se på detta skådespel. Bockserier avlöste varandra och fortare och fortare gick det. Efter 200 meter bockserier blev det en totalgir åt höger och stackars Ida som redan hade tappat balansen flera gånger om slungades likt en rekyl rakt fram för att störta ner i jorden medan Rigoletto drog vidare som en katapult mot nya äventyr. 

Aramis som vid detta laget nästan gjort i byxorna av nervositet av allt ståhej stod vid mattes sida och ville hålla handen. Jag däremot fick försöka fånga in min bruna nu mer vilda än tama häst som for runt över fälten, lycklig som aldrig förr med svansen i vädret. Detta uppdrag var dock störtomöjligt! Han skenade runt med sadel och tyglar slängandes och hängandes, tog en tur bort till skadeskjutna medryttaren, svepte runt henne ett varv med krökt nacke och for sedan vidare... Jäkla häst!!! Och i mitten stod jag med Aramis och försökte förgäves fånga in den bruna förvildade saken. Efter ett tag kom dock hjälp och Rigoletto kunde fångas in. Själv kunde jag nu springa bort till stackars Ida (som tack och lov redan hade fått sällskap vid sin sida). Hon låg i en hög på marken och stönade mest. Usch så hemskt allt var :o( Stackars, stackars Ida... Alldeles full av jord och helt omtöcknad! Till slut fick vi upp henne på fötter - hon mådde illa, var yr, hade ont i fot, knä och halva ansiktet. Väl inne i stallet kunde vi kontsatera att det inte såg ut att vara fara för liv - men att ett besök på akuten nog inte skulle skada med tanke på illamåendet och yrseln. 

Inne i boxen stod en glad och brun häst och mumsade på sin kvällsmat och tyckte nog att kvällens pass kvalade in till i alla fall topp tio under hans karriär (jag skulle kunna ägna vääääääldigt många inlägg åt alla gånger som jag blivit avkastad av Herr Rigoletto...). 

Stackars Ida mår "bra" idag (men är mörbultad och lite vimmelkantig)!

Tusan vad man ska behöva skämmas :o(

Bjuder på en bockserie (så att ni kan få se hur han ser ut in action)!

 

Uhhhh   Idag har undertecknad INTE varit lydig för fem öre! Men det är ju så svårt när man äntligen börjar känna sig frisk. Hur som helst - efter en hel dags studier i hemmet bar det av till de små lurviga djuren (som måste klippas inom kort) där allmänt göromål hägrade. Efter matsättning och sedvanligt stallbabbel var det Mismusens tur att ställas upp i gången. Check att allt satt där det skulle (det gjorde det) 0och sedan rykt och vita skydd på. Och NEJ!!! Jag orkade bara inte tömköra en gång till... Jag inbillar mig att det är bättre att sitta på en häst än att springa runt efter den :o) Och jag väger ju inte så där fasligt mycket (55 kg i skrivande stund - tack för det lunginflammation...). Så jag lade helt sonika på ett täcke på Aramis rygg och planerade in en trevlig barbackatur i ridhuset. 

Olydnad 1: Att rida trots att man är sjuk
Olydnad 2: Att rida trots att hästen är behandlad i "gumpen"

Väl inne i ridhuset kunde jag konstatera att det var ett bra beslut att rida idag; det var många ekipage om platsen och att longera eller tömköra hade blivit ett digert uppdrag. Nu återstod bara en sak! Att komma upp... Jag vill inte påstå att jag är någon osmidig människa, jag är egentligen väldigt smidig. Men smidig var nog det sista jag skulle vilja kalla mig själv när jag skulle kravla mig upp på Aramis rygg. Till min stjälp... förlåt hjälp hade jag en liten IKEApall (som i sammanhanget verkade väldigt liten). Så det enda sättet att komma upp på ryggen var helt enkelt att göra ett litet minihopp upp för att landa på ryggen (ja så som man brukar göra när man hoppar upp barbacka på höga hästar). Det var bara det att jag vid det tillfället hade råkat glömma att Aramis bara haft ryttare en gång på ryggen utan sadel. Och den gången var jag nog extremt mycket försiktigare än denna... Sååå av det bar... Med mig i släptåg, halvt hängandes över Aramis rygg, med Aramis halvt skenande - livrädd för matte som mest såg ut som en trasdocka som fastnat halvägs upp...

Olydnad 3: Misen rusar iväg med lungsjuk matte i släptåg

Jösses himmel och pannkaka... Fort gick det och in i väggen dunsade vi. Efter 20 meter lyckades jag kasta mig av (lika graciöst och vackert som de ungerska ryttarna som kastar sig av i galopp och landar på fötterna). Jag fick stopp på herr grå (släppte aldrig tyglarna) Och lugnade honom! Han var livrädd stackaren. Nej - det fick bli uppsittning under något lugnare former. Någon som höll i gossen samtidigt var en idé som kom till mig :o) Så fick det bli! Och så mycket bättre det blev!

Väl uppe på ryggen kändes allt LÖÖVELY! Aramis var en ny häst!!! Så jämn - så otroligt jämn! Först nu inser man hur sned han varit... Bjudning jämnt in i handen och inte ALLS någon minsta antydan till att lägga sig på bettet! Mmmm... det var en härlig känsla. Den lever jag länge på. Nu ska jag hosta vidare här ett tag och ta mig en kopp te!

Trevlig dag och kväll!

Igår var jag hemma hela långa dagen och kurerade mig med en bok i soffan. Efter att ha suttit inne så länge (bortsett från promenader med vovven förstås, haha) - så var jag bara tvungen att bege mig ut till stallet vid 17-tiden. Jag var väldigt försiktig, så försiktigt man bara kan vara, och försökte jobba i ultra rapid. Jobba är kanske att ta i - vad jag egentligen gjorde var att rykta, sätta på fyra skydd, trä på longerattiraljer och vandra ut i ridhuset där Aramis fick röra lite på benen medan jag stod i mitten och snurrade runt på samma fläck. Och om jag ska vara ärlig var det inte allt för ansträngande. Några varv runt i ridhuset tog vi också och jag tyckte att Aramis såg riktigt trevlig ut. Aramis har lätt för att gå upp i lite samling (som han inte får göra nu)(men det har ju blivit lättare för honom i och med att låsningen i bäckenet är borta) och stundtals började han piaffera... Jag försökte förmå honom att sluta med denna trevliga rörsle så gott jag kunde där bakom honom :o)

Nehepp - nu kallar mina böcker igen! Work to do! På gensyn alla vänner :o)

   

Idag har jag sysselsatt mig med att krama Zäta i soffan, spela wordfeud och tycka allmänt synd om mig själv. Snällaste, bästatste och helt underbart goa Ida har pussat på båda hästar idag och gjorde dessutom en hjälteinsats när hon tog sig an min helgjours eftermiddagsintag. Så evigt tacksam är jag! Även om jag inte känner mig som nära döden så vet jag att jag behöver ligga hemma och kurera mig - det är bara så infernaliskt trååååååkigt!!!

Har roat mig med att ladda upp lite foton till datorn - det var ALLDELES för länge sedan! Så här kommer en bildbomb :o)

Mismus under gårdagens tömkörningspass (han är lite blyg så att han vänder gärna bort huvudet när kameran åker fram, haha).

Trevligt löddrad mun:

Nu har det blivit kallt och då åker genast mina favoritländtäcken på, Mias!

Det här är en av mina favoritfärgkombinationer; svart ull med silverpasspoil, passar utmärkt till skimmel! (försök att bortse från alla vita hår...)
    Misen har spanat in något :o)
 

Pust och frust... I morse när jag vaknade fick det vara nog på detta eviga hostande!!! Jag ringde vårdcentralen och fick tid direkt. Pallrade mig iväg till Södertulls Vårdcentral och satt snart inne hos läkaren som lyssnade noga på lungor, tog blodprov och kände igenom mig. Efter att provsvaren kommit kallades jag åter in till läkaren och nu fick jag reda på att jag har lunginflammation :o( Buhuuuuuu!!! Inte undra på att jag inte känt mig helt hundra senaste veckan. Allt går i ultrarapid och att bara gå ut med soporna kräver minst en timmes förberedelse... Nu är det strikt vila som gäller här - även om jag nog ska försöka ge mig ut till stallet och i alla fall mocka lite försiktigt. TUR att Aramis är behandlad i ryggen och inte ska ridas! Tajming :o) 

Nu gott folk, ska jag faktiskt ta igen mig lite - det har varit en hektisk dag, haha!

 

Igår var det så dags för herr grå att komma till farbror doktorn för en total genomgång från topp till tå. Under alla fyra år som jag ägt Aramis har jag aldrig varit iväg hos veterinär (!). Efter att ha anmält vår ankomst och klätt av gossen blev vi så inropade till löpargången där vi startade med att skritta fram och tillbaka så att veterinären kunde studera honom noga. Samma sak i trav följde och efter palpation i över hela hästen - verkligen noggrann!!! - var det longering på liten volt på hårt respektive mjukt underlag. Sedan följde böjprov av samtliga ben, både högt och lågt. Usch - jag tycker alltid att det är lika obehagligt när de böjer hästarna; är alltid livrädd för vad som ska komma fram :-S... När hela Aramis var genomböjd och välmotionerad (löpargången upp och ner X antal gånger) var veterinär, Aramis och jag OTROLIGT NÖJDA :o) Aramis visade ingen hälta överhuvudtaget och vi kunde alltså konstatera att det jag känt under en tid i alla fall inte kom från någon led :o)

Däremot visade Aramis på en muskelömhet i den muskulatur som fäster i bäckenbandets bakre del och bärknölarna. Så det blev raka vägen in till Håkan K där Aramis fick genomgå en noggrann undersökning följt av kiropraktik och strömbehandling. Han satt helt fast i vänster bäcken (SI-leden) och hade noll rörlighet här. Inte undra på att han inte kunnat ta i bak som jag önskat... När han var ordentligt behandlad hos Håkan tog veterinären över igen och nu fick Aramis en helt mängd med sprutor i musklerna över ländrygg och kors för att släppa på de kramper som musklerna här gått in i. Det var otorligt hägtigt att se! Från en häst med noll rörlighet blev det rena rama "dallret" :o) Haha - hans muskler skakade och vibrerade som aldrig förr :o)

Nu ska jag undersöka möjligheterna att sätta Aramis på rehab där han ska få traska på vattenband; något veterinären rekommenderade varmt eftersom det är en väldigt skonsam träningsform där man inte belastar ryggen (kommer ej att få belastas på en vecka). 

Jag är så OTROLGT GLAD och LYCKLIG!!! Det är inte allt för ofta som man åker till veterinären med en häst och kommer hem med den obehandlad i leder! Wihuuuuu! Detta ska firas :o) Själv är jag dock fortfarande lite krasslig även om jag börjar se ljuset i tunneln! Härlig fredag på er!

   

Nu är det inte så mycket ljud i källan från denna bloggens författarinna. Hon befinner sig i ett ständigt rus av någon värktablett och vill helst bara lägga sig ner i sängen och somna om. Fasen vad det är tråkigt och bedrövligt att vara sjuk!!! Hoppas att ni är friskare, där ute, så att ni får njuta av den underbart vackra höst som belägrar vårt land. 

Nej, det blir inte mer än så just nu! Bjussar istället på världens bästa låt!