Suck... Igår var det en härlig dag (till en början i alla fall). Vi var flera i stallet och alla var på gott humör. Hästarna fixades i ordning för ridpass och sedan var vi några stycken (inklusive jag själv med Aramis och så Ida medryttare med Rigoletto) som begav oss ut på gräsbanan för att trimma lite. Aramis, longerad, skulle kliva över bommar och de andra utnyttjade den stora gräsängen ytor till allahanda olika övningar. När Aramis var färdig med sitt klivande över bommar (var jättefin!!!) promenerade jag runt med honom på gräset medan jag instruerade Ida och Rigoletto. De har börjat arbeta på ett nytt sätt nu och det såg riktigt trevligt ut! Rigoletto har börjat komma upp i formen lite och använder sina bakben mer och mer. 

Men något jag önskade lite mer av var tempo - så därför bad jag Ida trycka på Rigoletto i lite friskare galopp ett par långsidor (gräsbanan är väl runt 200 meter lång). Den första långsidan gick helt okej, den andra likaså. Men Ida saktade ner och ville ha sina stigbyglar (hade lagt upp dem) - hon tyckte att Rigoletto började bli lite pigg. Med båda fötterna i stigbyglarna blev det så ny galopp. När långsidan nådddes hände dock det som inte får hända. Rigoletto galenhäst blev som förbytt. Han blev rodeoRigoletto... (ja, det har hänt väldigt många gånger förr... dock ett tag sedan nu). Och medan han drog som en BLÅDÅRE fram genom landskapet kunde vi alla andra bara stå maktlösa och se på detta skådespel. Bockserier avlöste varandra och fortare och fortare gick det. Efter 200 meter bockserier blev det en totalgir åt höger och stackars Ida som redan hade tappat balansen flera gånger om slungades likt en rekyl rakt fram för att störta ner i jorden medan Rigoletto drog vidare som en katapult mot nya äventyr. 

Aramis som vid detta laget nästan gjort i byxorna av nervositet av allt ståhej stod vid mattes sida och ville hålla handen. Jag däremot fick försöka fånga in min bruna nu mer vilda än tama häst som for runt över fälten, lycklig som aldrig förr med svansen i vädret. Detta uppdrag var dock störtomöjligt! Han skenade runt med sadel och tyglar slängandes och hängandes, tog en tur bort till skadeskjutna medryttaren, svepte runt henne ett varv med krökt nacke och for sedan vidare... Jäkla häst!!! Och i mitten stod jag med Aramis och försökte förgäves fånga in den bruna förvildade saken. Efter ett tag kom dock hjälp och Rigoletto kunde fångas in. Själv kunde jag nu springa bort till stackars Ida (som tack och lov redan hade fått sällskap vid sin sida). Hon låg i en hög på marken och stönade mest. Usch så hemskt allt var :o( Stackars, stackars Ida... Alldeles full av jord och helt omtöcknad! Till slut fick vi upp henne på fötter - hon mådde illa, var yr, hade ont i fot, knä och halva ansiktet. Väl inne i stallet kunde vi kontsatera att det inte såg ut att vara fara för liv - men att ett besök på akuten nog inte skulle skada med tanke på illamåendet och yrseln. 

Inne i boxen stod en glad och brun häst och mumsade på sin kvällsmat och tyckte nog att kvällens pass kvalade in till i alla fall topp tio under hans karriär (jag skulle kunna ägna vääääääldigt många inlägg åt alla gånger som jag blivit avkastad av Herr Rigoletto...). 

Stackars Ida mår "bra" idag (men är mörbultad och lite vimmelkantig)!

Tusan vad man ska behöva skämmas :o(

Bjuder på en bockserie (så att ni kan få se hur han ser ut in action)!