Jag läste i Emelie Brolins blogg för en tid sedan om ytter- vs innertygeln och dilemmat dessa tyglar för med sig. Jag har, precis som de flesta andra ryttare, en grav tendens att fastna i innerhanden och får ständigt ha detta i åtanke då jag rider. Samtidigt blir jag lite fundersam när jag hör att man ska ha stödet på yttertygeln - det är förvisso korrekt att man ska ha ett stöd på yttertygeln; MEN! Man ska även ha ett stöd på innertygeln; målet är ju att ha lika stöd på båda tyglar. Ofta hör jag ryttare som absolut aldrig skulle kunna tänka sig att ta i innertygeln och för mig låter detta som ridning á la 1980-talet i Sverige. Då red vi hästarna helt och hållet på yttertygeln medan innertygeln egentligen inte hade någon större funktion.
Hur resonerar just du kring ytter- och innertygeln och dess olika funktion? Tänker du på ett särskilt sätt när du rider? Hur brukar du göra och vad är dina svagheter när det kommer till tyglarna?
Dagge
29 juni 2011 13:31
Jag rider helt efter diagonala principer. Eller snarare försöker rida enligt det systemet. Det aktiva diagonala paret är inner skänkel som ger energi till yttertygel + ytter tygel som fångar upp energin via halvhalter. Det passiva diagonala paret är ytter skänkel som passivt håller om hästen (och ser till att energin inte ramlar ut där) + inner tygel som inte har någon annan funktion än att passivt se till att nacken är på plats samt ge signaler till ställning. Jämn kontakt skall finnas i båda tyglarna.
Handen skall ALDRIG gå bakåt utan alltid ha en framåtverkande tendens. Det här har jag jätteproblem med.
Dessutom skall även skänkeln alltid komma före handen ... det har jag oxo jätteproblem med. Jag börjar gärna styra t.ex med innertygel.
Det är otroligt svårt att få till det här ... och vara konsekvent. Men jag jobbar febrilt på det :-D.
mia
29 juni 2011 22:41
Intressant inlägg. Läser med stort intresse, Dagges kommentar, av den enkla anledningen att vi delar samma filosofi. Önskar dig stort Grattis! till er fantastiska framgång! Jätteroligt att läsa dina inlägg och tankar och funderingar , så, keep going!
http://www.jonshage.bloggplatsen.se
Monica
29 juni 2011 23:41
Jag håller helt med dig Liv! Ett jämnt stöd på båda. För min del har jag svårare med att hålla det stödet på yttertygeln i vänstervarvet, är någon slags koordinationsmiss i min skapelse:)
http://tudeluu.blogg.se
Aramis - En dressyrblogg
2 juli 2011 10:58
Camilla: Ja det är alltid roligt med lite olika synpunkter och åsikter :o)
Dagge: Klokt inlägg (som vanligt när det kommer från dig)! Jag kan bara hålla med om allt du skriver. Mitt superdilemma nummer ett är att jag fastnar i innerhanden. Jag får ALLTID tänka på att inte fastna och vips så mycket bättre allt blir. En annan svårighet är att fastna i tygeltagen - jag tänkte främst på detta under framridningen igår och jädrans vilken skillnad det blir när man inte blir hängande i handen :-O
Mia: TACK tack snälla för din fina kommentar! Jag önskar er all lycka på FHS och hoppas att det blir en lönsam vecka för er alla.
Monica: Dessvärre är jag nog också försedd med någon form av koordinationsproblematik eftersom jag är starkare i vänsterhanden trots att jag är högerhänt?!?!?! Haha :o)
http://aramise.bloggagratis.se