Klockan 15.00 tog jag in hästarna för lunch. Nymockade, nyströdda fina boxar med mat inlagd välkomnade sommarregnsblöta fålar som glupskt tog sig an den serverade lunchen. Frottéhandduk gnuggade den våta pälsen medan varsamma käkar nogsamt tuggade i sig den krossade havren. Fleecetäcken lades på ryggar och ljuset dämpades. Själv tågade jag ut i verkstaden för att fortsätta mitt skapande. Regnet forsade ner utanför fönstret och radion spelade musik. Jag höll som bäst på att skapa ryggen och rumpan till min nästa stora skulptur när jag hörde märkliga ljud från stallet (som ligger vägg i vägg med verkstaden). Jag stannde upp och försökte lokalisera ljudet, det kom definitivt från stallet. Lät Zäta stanna kvar i verkstaden och gick ut i stallet för att kontrollera saken. I sin box stod Aramis och såg ut att inte må bra. Han sparkade av och an, skrapade med hoven i marken, riste på huvudet, andades väldigt häftigt, försökte lägga sig och hade redan varit nere i spånet några gånger. Hela boxen var en enda röra! Jag blev genast orolig och misstänkte naturligtvis direkt kolik. Jag ringde till akutmottagningen på Regiondjursjukhuset i Helsingborg och fick snart tala med en veterinär som rekommenderade mig att komma in. Jag tyckte själv att det lät som en väldigt god idé eftersom Aramis såg ut att vara i mycket dåligt skick. Jag tog på nytt täcke, transportskydd, lastade honom och åkte raka vägen in till Helsingborg. Klockan kvart över fyra var vi framme och vi fick komma in direkt eftersom de väntade oss. Veterinären som hade bakjour hade stannat för att kunna ta emot för eventuell operation. De började med att ta ett blodprov, sedan följde ett antal undersökningar av mindre trevlig karaktär. Till exempel så utförde man en rektal undersökning av Aramis bakre del av buken med hjälp av hela armen, han sonderades och blev ipumpad paraffinolja - det var hemskt att titta på Aramis medan dessa undersökningar pågick (även om jag vet att de gjordes i allra största välmening). Man kunde konstatera att Aramis hade gaser i magen, att han var något dehydrerad och inga eller få tarmljud. Man ville behålla honom för observation över natten, någon operation var det dock inte tal om i nuläget. Jag fick skriva på en hel hög med papper och gick in till Aramis och pussade honom hejdå. Han fick stå i en avdelning där man ständigt har koll på hästarna (intensivvårdsavdelning), bestående av fyra boxar alldeles i anslutning till det utrymme där alla undersökningar görs på hästarna (ett utrymme där veterinärerna och djursjukvårdarna ständigt vistas). Imorgon ska de höra av sig efter morgonronden och är allt bra får jag hämta hem honom igen! Nu håller vi tummarna för en lugn och skön natt. Sov gott alla omtänksamma och engagerade läsare - tack snälla för alla era kommentarer!

Kort inlägg för lägesrapport: Aramis är på Regiondjursjukhuset i Helsingborg efter kolikkänningar i eftermiddags. Återkommer med mer fakta under kvällen.

Nu närmar sig Falsterbo med stormsteg och här hemma produceras det hästar :o) Det är så roligt att skapa hästar i keramik och ännu roligare är det att se dem komma ut från ugnen efter andra bränningen då glasyren kommit på plats! Jag ska naturligtvis fotografera hela processen så att ni läsare får en inblick i hur en av mina hästar skapas! Från lerklump till färdig skulptur :)

Igår när jag gick ut i stallet tittade två sömndruckna näsor ut ur sina boxar, båda hästarna var fulla av spån och hade precis sovit sin skönhetssömn... Sött! Nej, nu måste jag ut i verksta´n! Ha en härlig torsdag!

Släppte ut hästarna i varsin hage i morse och tog vovven på en promenad. Ett par timmar senare tornade kolsvarta moln upp sig på himlen och jag tog in hästarna strax innan det började mullra. De fick sedan stå inne ett par timmar medan jag var iväg och inhandlade spån, hippo bas, havre, vitaminer och saltsten! Det är mycket att tänka på när man har eget stall :o) När jag kom hem var det bättre väder och hästarna fick gå ut! Nu sitter jag i verkstaden och pysslar med keramik och har fönstret öppet, tittar jag ut möts jag av två hästar som står och kliar varandra på manken :o) Så skönt de har det!

Idag var det jag som var lite sen till träningen, men Mattias var lite sen de två senaste gångerna så nu ligger vi snart lika :o) Jag är en sann tidsoptimist och bryr mig inte värst mycket om jag får vänta på någon annan eftersom de flesta får vänta på mig alltid :) Hur som helst. Jag lastade ur Aramis på gårdsplanen i digert regn, susade in i ridhuset och fixade det sisya innan jag svingade mig upp. Inne i ridhuset svävade en vacker brun springare fram, en dam som tränade för Ebba (återkommer snart till detta synnerligen otrevliga ekipage). Mattias kom snart ner till ridhuset och vi påbörjade dagens träning. Startade med att trava på volt, hitta takt och balnas, rama in och när Aramis kändes fin var det dags att trycka på för att få lite trav i honom. Aramis är väldigt springig och snabb i benen i början av passet, mot slutet däremot svävar han fram med scwhungfull taktfast trav. Travarbetet gick ut på att få honom att bära mer vikt på bakbenen (som att det vore något nytt i dressyren, ha ha). Fick tips om en kalasövning, öppna utmed långsidan och diagonal skänkelvikning, öppna utmed långsidan och diagonal skänkelvikning. Superbra övning! När travarbetet var fint började vi med galopparbetet som idag gick ut på att fatta galopp från skritt (samma som förra gången). Vi började i vänster varv, av 20 möjliga fattningar fattade Aramis höger galopp i 18 :-o Här var det jobbigt! Trots att han fattade fel så sade jag till Mattias att han kändes bara finare och finare för varje fattning :) Det här var nyttigt arbete! Högergaloppen var mycket lättare. Gick tillbaka till vänster galopp och nu fattade han mycket lättare. Han var så otroligt fin i galoppen! Jag bara satt tillbaka, djupt i sadeln, hade ett lätt stöd i handen, kunde lossa helt i båda händerna och Aramis bar sig själv helt och hållet med hängande tygel!! Traven efter detta arbete var sagolik!

Nu till det otrevliga ekipaget! Mitt under pågående ridpass kom jag och damen på den bruna hästen ridandes mot varandra, jag i vänsterrvarv och hon i högervarv. Jag höll mig på spåret vilket hon också gjorde... Det slutade med att vi fick göra halt mitt framför varandra... Vad i herrens namn tänkte jag, hon rider ju för tusan i högervarv - hon ska vika av spåret och ge mig företräde (regeln: håll alltid till höger). Jag försökte släta över situationen genom att småle lite, men fick noll gehör. Hennes stela ansikte ville inte le! Hon såg snarare sur ut!!! Ingen av oss kom för sig att säga ett ord så hennes tränare fick säga "vi tränar program så det vore bra om du kunde hålla dig innanför spåret...". Vi red vidare åt varsitt håll. Jag är absolut inte rädd för att säga ifrån, men ville inte starta någon konversation idag, jag var ju mitt uppe i min träning och ville inte påbörja en dispyt! Jag tyckte att det var bättre att rida vidare och istället tänka både det ena och det andra :-o Hon ska kanske vara glad att jag inte var på krigsstigen idag, he he :) Ni läsare ska dock få den äran att höra mina argument... Hur i hela fridens namn ska JAG kunna veta att HON sitter och rider program??? Innan hon har berättat det för mig? En idé skulle ju kunna vara att hojta till mig när man ser att jag är kvar på spåret "Åhhh, jag rider program du skulle inte vilja vara gullig och gå innanför spåret?". Huuu vad jag kan bli irriterad på vissa människors beteende!! Natti natt och sussa sött :o)

Snart befinner jag mig i denna underbart vackra miljö och tränar :)

Dagens pass gick lysande! Han var så enastående fin. Började med min traditionella skrittrunda på 20 minuter, sedan värmde jag upp inne på banan (mest i skritt), traven här kändes suuuuper! Han var så fin, rund och mjuk. Gick därför ut på gräset där vi fortsatte med galopparbete, arbetade väldigt mycket med fattningar från skritt, han kändes superfin mot slutet då han fattade galopp genom att verkligen ta i med bakpartiet. I travarbetet efter kändes att bakbenen var mer engagerade. Han blev lite låg mot slutet, tillät jag dock  - tror att han faktiskt blev lite trött av alla fattningar idag :o)

Idag får ni följa med Aramis och mig på några meter från dagens skrittrunda! Jag tänkte att han skulle skritta i form, vilket han också gör (svårt att se kanske - ni får tro mig på mitt ord :), vill dock tillägga att jag rider på en hand :o) Ha en fortsatt härlig måndag!