Idag var det en mycket känslig (känsligare än vanligt) herr grå som jag satt upp på. Vi skrittade iväg och värmde upp och i lagom tid för trav var vi framme vid min lilla finurliga dressyråker (den mäter ungefär fyra gånger etthundratrettio meter (det blir många raksträckor på ett pass, ha ha). Traven till en början kändes rena rama tripp trapp trull... Spänd herre! Det är en enorm svårighet att rida Aramis, samtidigt som det är enormt lätt att rida honom... Svårt eftersom han  är så sanslöst känslig! Sitter jag ytterst lite snett, lägger till en skänkel, tar i en tygel så får jag omedelbar respons! Och jag som suttit på ångloket Rigoletto (som reagerar lite si och så) så har jag fått vänja mig vid att alltid ge klara tydliga hjälpgivningar, och har man halkat än hit och än dit i sadeln så har inte skeppet bytt riktning för det. Annat är det dock med Aramis. Det är ju en fantastisk gåva att ha fått en så härlig häst - men det ställer genast större och främst andra krav än vad jag är van vid. Aramis är så känslig att jag inte ens kan peta (och nu menar jag verkligen peta) med spöet på rumpan innan han måste gödsla! Idag har vi arbetat på rakriktning och att komma till ro, hitta balans och takt. Efter varje raksträcka har jag gjort halt och klappat om honom på halsen och berömt honom, för att han ska finna lugn och vara trygg. Jag måste vara ytterst försiktig när jag driver Aramis in i handen, han kan lätt blir stressad om jag håller för hårt i honom. Det känns som att han inte riktigt kan härbärgera sina kvaliteter, inte riktigt vet hur han ska hantera dem ännu - därför blir han istället stressad. Efter tjugo minuters arbete på vår bana hade han en fin trav som hade god takt och balans, han arbetade fint med ryggen och var lugn och sasnsad. Nattinatti! Bild efter dagens pass! Tycker att han har biffat på sin hals :)

På förmiddagen har Aramis och Rigoletto stått i varsin hage och vid 15-tiden lunchfodrade jag Aramis med kraftfoder, därefter släpptes de ystra två ut i den stora hagen! Jag bara stod och log medan de dundrade fram i hejdlös galopp medan man och svans yrde :o) Det är härligt att se så glada hästar! Jag har sysselsatt mig med att mocka, rasta vovvar, skulpteraoch rensa ridbanan idag, det senare är ett digert arbete...  Nu är förresten den femte skulpturen färdig, snart snart är det dags att sätta igång ugnen för en första bränning! Ha en fortsatt skön sommardag!

Idag blev det en sen tur för mig och Aramis, det har varit stekande hett idag och hästarna har betat halva dagen i de skuggiga partierna av den stora hagen. Vid 18-tiden ville jag ta in mina små fålar, men icke sade Nicke! Jag ropade och ropade men inte en häst syntes till så de fick vara ute ett tag till. Vid 19-tiden kom de travandes mot mig när jag ropade (då passade det tydligen att masa sig in, hi hi). Så först 21 var det med sadel på ryggen som Aramis tågade ut genom stallet med mig i släptåg. Det var en bedårande vacker afton som höll oss sällskap under ridpasset! Jag började med att skritta ut en härlig runda, samlade ihop gossen när vi nått halvvägs - han kändes jättefin. Efter vår uteritt fortsatte vi på en ärtåker (!) trodde att underlaget här skulle vara kalas, men det visade sig vara lite "djupt, sandigt och tung" varför jag fortsatte hemåt och avslutade passet hemma i egen hage. Här fick jag verkligen koll på herr Aramis och han kändes superfin! Jag är medveten om att jag ibland ligger lite i framvikt i min sits (kommer tyvärr efter att jag ridit en galen Rigoletto i alldeles för många år och blivit avkastad alldeles för många gånger). Hur som helst, jag tänkte på detta hela tiden under dagens ridpass och kände plötsligt hur hela hästen kom upp med frampartiet - bara för en så enkel sak som att jag flyttar bak mitt överliv (fördelar på så sätt mer vikt bakåt). Jag längde dessutom stigläderna två hål på varje sida då jag tycker att de sett lite korta ut på fotona. Plötsligt hände jättemycket  och det blev så mycket mer bekvämt där uppe i sadeln! Sitsen - det är avgörande för hur hästen ska kunna arbeta! Nattinatti :o)