Idag var det jag som var lite sen till träningen, men Mattias var lite sen de två senaste gångerna så nu ligger vi snart lika :o) Jag är en sann tidsoptimist och bryr mig inte värst mycket om jag får vänta på någon annan eftersom de flesta får vänta på mig alltid :) Hur som helst. Jag lastade ur Aramis på gårdsplanen i digert regn, susade in i ridhuset och fixade det sisya innan jag svingade mig upp. Inne i ridhuset svävade en vacker brun springare fram, en dam som tränade för Ebba (återkommer snart till detta synnerligen otrevliga ekipage). Mattias kom snart ner till ridhuset och vi påbörjade dagens träning. Startade med att trava på volt, hitta takt och balnas, rama in och när Aramis kändes fin var det dags att trycka på för att få lite trav i honom. Aramis är väldigt springig och snabb i benen i början av passet, mot slutet däremot svävar han fram med scwhungfull taktfast trav. Travarbetet gick ut på att få honom att bära mer vikt på bakbenen (som att det vore något nytt i dressyren, ha ha). Fick tips om en kalasövning, öppna utmed långsidan och diagonal skänkelvikning, öppna utmed långsidan och diagonal skänkelvikning. Superbra övning! När travarbetet var fint började vi med galopparbetet som idag gick ut på att fatta galopp från skritt (samma som förra gången). Vi började i vänster varv, av 20 möjliga fattningar fattade Aramis höger galopp i 18 :-o Här var det jobbigt! Trots att han fattade fel så sade jag till Mattias att han kändes bara finare och finare för varje fattning :) Det här var nyttigt arbete! Högergaloppen var mycket lättare. Gick tillbaka till vänster galopp och nu fattade han mycket lättare. Han var så otroligt fin i galoppen! Jag bara satt tillbaka, djupt i sadeln, hade ett lätt stöd i handen, kunde lossa helt i båda händerna och Aramis bar sig själv helt och hållet med hängande tygel!! Traven efter detta arbete var sagolik!

Nu till det otrevliga ekipaget! Mitt under pågående ridpass kom jag och damen på den bruna hästen ridandes mot varandra, jag i vänsterrvarv och hon i högervarv. Jag höll mig på spåret vilket hon också gjorde... Det slutade med att vi fick göra halt mitt framför varandra... Vad i herrens namn tänkte jag, hon rider ju för tusan i högervarv - hon ska vika av spåret och ge mig företräde (regeln: håll alltid till höger). Jag försökte släta över situationen genom att småle lite, men fick noll gehör. Hennes stela ansikte ville inte le! Hon såg snarare sur ut!!! Ingen av oss kom för sig att säga ett ord så hennes tränare fick säga "vi tränar program så det vore bra om du kunde hålla dig innanför spåret...". Vi red vidare åt varsitt håll. Jag är absolut inte rädd för att säga ifrån, men ville inte starta någon konversation idag, jag var ju mitt uppe i min träning och ville inte påbörja en dispyt! Jag tyckte att det var bättre att rida vidare och istället tänka både det ena och det andra :-o Hon ska kanske vara glad att jag inte var på krigsstigen idag, he he :) Ni läsare ska dock få den äran att höra mina argument... Hur i hela fridens namn ska JAG kunna veta att HON sitter och rider program??? Innan hon har berättat det för mig? En idé skulle ju kunna vara att hojta till mig när man ser att jag är kvar på spåret "Åhhh, jag rider program du skulle inte vilja vara gullig och gå innanför spåret?". Huuu vad jag kan bli irriterad på vissa människors beteende!! Natti natt och sussa sött :o)

Snart befinner jag mig i denna underbart vackra miljö och tränar :)