Direktlänk till inlägg 3 februari 2009
Nu när jag och Aramis är på gång, tävlingslicens är beställd, alla ryggar är åtgärdade, kulor borttagna, vilor till ända och så vidare och så vidare. Då är det dags att börja se sig om efter en tränare som kan följa oss ett längre tag, en tränare som är engagerad och positiv. En tränare som tycker om oss. Ja för det där med tränare är verkligen inget enkelt kapitel. Jag har tränat för allsköns tränare, från landslagsmedlemmar till klubbtränare. Och allt däremellan. När jag tänker efter så har jag faktiskt haft tre tränare som varit med i landslaget i dressyr och det är alltid lika roligt och inspirerande att få ta del av deras gedigna kunskap - en del otroliga pedagoger - andra mindre duktiga på den biten. Hur som helst så är det väldigt roligt att träna för en person som har erfarenhet av de riktigt stora arenorna! Och alltid (nästan) när man avslutat ett sådant pass så går man därifrån full av inspiration. Minst lika viktigt är det också att din tränare tycker om din häst - jag har varit med om en tränare som inte alls gillade hästen jag satt på (danskt halvbblod, väldigt komplicerad häst) och jag märkte hur det tog musten ur en vid varje pass. Istället för att lämna träningspasset med en god portion självförtroende så vankade man därifrån med svansen mellan benen. En sådan tränare ska man inte ha - en sådan tränare passar säkert kanon till en del ekipage (men mindre bra till andra).
Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|