Först vill jag börja dagens inlägg med att bjuda på helt underbart härliga salsatoner från Miami Vice - skruva upp volymen och låt musiken flöda! Jag drömmer mig bort till Kubas varma stränder, klubbar längs gatorna, salsa, dans och glädje! 

Nu lämnar vi Kuba och återgår till ett tämligen grått och regnigt Lund istället :o) Haha... Idag har jag haft ett par elever, arbetat med Zäta, gått långrunda med Zäta, utfört sedvanliga stallsysslor, ridit en härlig Aramis och haft det allmänt trevligt. Jag skulle vilja prata lite om Aramis och hans samlingsarbete som nu faktsikt går riktigt framåt. Anledningen till att det nu går så mycket bättre än tidigare är givtevis att Håkan har låtit behandla honom i bäckenet, vidare har han haft en mycket bra igångssättning med uppbyggnadsarbete i mest rigorösa anda. Jag har också, under denna period, passat på att förkovra mig i min egen ridning och vad jag själv kan förbättra för att nå om inte stjärnorna så i alla fall trädtopparna :o)

Främst har jag kommit fram till att mitt största bekymmer är att jag låter hästen ligga på för mycket i handen - när jag lämnade iväg min häst till min tränare under en vecka (för ett par månader sedan), fick jag veta att Aramis tog alldeles på tok för mycket stöd i handen. Han använde handen som ett femte ben. När jag sedan testade att träna ett minipass för en ny tränare var det första hon sade till mig att Aramis INTE får ligga på i handen så som han gjorde. För att dra en parallell så kunde det förr hända att mina ringfingrar var "döda" efter ett ridpass (alltså noll blodtillförsel...) - då kan ni ju tänka er hur fel allt var :o/

Så NU är det ANDRA BULLAR!!! För det första är jag EXTREMT noga med att Aramis INTE får ta handen som ett FEMTE ben. Ja, inte något tredje eller fjärde heller för den delen. Drivningen ska förvisso fångas upp mjukt i handen - men det får inte bli någon häveffekt av allt och drivningen jag ger ska generera aktvitet och bakbensengagemang - INTE något vansinnestempo raktframraktner... *hmpf*. Innan Aramis faktiskt förstod vad jag menade hade vi några diskussioner (se ett par veckor tillbaka) - men nu är han som förbytt!!! Jag har ett härligt stöd fram, alldeles lagom, mina ringfingrar lever efter varje ridpass, Aramis tar i mer och mer bak för varje pass och jag sitter numera på en häst som verkligen går i rak uppförsbacke!

Även om jag nu har börjat nosa på samlingen så är givetvis Aramis inte stark här - det märker man tydligt när man begär liiiite mer... Då orkar han inte utan faller isär. Så mina förhoppningar rörande morgondagens tävlingar är ju inte att vi går in och sopar banan precis :o) Men förhoppningsvis ska jag kunna visa upp en, i alla fall då och då, för klassen krävd form. Sedan är bytena lite hejkomochhjälpmig :o) Men!!! Viktigast av allt - vi är på gång :o)

Önskar nu oss lycka till och håll tummarna klockan 16.06 imorgon, för då rider vi in på MSVB:2-banan :o)

Ha en härlig lördagskväll!