Det blev faktiskt ingen ridhustur igår, nej jag trotsade allt vad mörker heter och begav mig ut på en fin uterunda istället. Efter att vitlindat gosse grå och klätt honom i några reflexer så gav vi oss rakt ut i det kolsvarta mörkret. Började med rundan runt åkern, ibland tyckte jag dock att Aramis vinglade till och trampade utanför vägen   Inte lätt när man inget ser... 

När vi haft några dispyter rörande vilket tempo man ska skritta i så blev det till slut mitt tempo som gällde. Det blev också en del halter där man bara ska öva på att stå helt still och slappna av. Något Aramis har väääääldigt svårt för. För det första sliter han alltid upp huvudet och står som en teleskophäst och för det andra kan han inte stå still, det är som att han har myror i benen... Men det blev faktiskt riktigt bra efter ett tags diskuterande. Sedan gav vi oss ut på Dragonvägen - en längre asfaltväg som går genom bebyggelse. Skrittade på med samma tankar i fokus - alltså INTE stresskritt utan luuuuugn och fiiiin. Svåååårt sade Aramis!!! När vi så kom bortom bebyggelsen så blev det någon kilometer trav på asfalt - nyttigt. Jag försöker att klämma in trav på asfalt varje vecka, även om det inte alltid blir så haha.

Just nu är jag trött på Aramis hävfasoner, trycker jag på med sätet och håller om så vill jag att han aktiverar sig bak - jag vill INTE att lägger sig på i handen. Att rusa är hans sätt att komma undan och bara paddla med bakbenen... Jag vill att han ska ha samma energi, dock vill jag att han aktiverar sina bakben genom att kliva in under kroppen - INTE genom att paddla iväg. Fick riktigt gott resultat igår måste jag säga - framförallt i skritten!!! Det är bara att kämpa på! Har man långa bakben så har man :o)

Nu studium!