Skyndade mig som attsingen för att hinna ut med Aramis före mörkrets inbrott, turboryktade, på med reflexländtäcke och skydd på benen - sedan ut i den grådisiga dagern. Aramis hade turboturboväxeln i botten idag vilket innebar att rundan vi red gick avsevärt snabbare än vad den egentligen ska :o) Skrittade utmed gräsfältet, ner utmed en åker förbi fågelsjöarna, upp förbi fårhagar där Aramis fick syn på ett skjul som fåren bor i. Han blev så rädd att jag kände hjärtat dunka genom sadeln, han darrade i hela kroppen och var tvungen att gödsla. Jag klappade och talade lugnande vilket fick honom att passera det högst skrämmande skjulet. Sedan blev det lite trav och galopp på grusvägen! Efter denna travsträcka gav vi oss ut på en bit asfalt, svängde ner på en lerig gräsväg som nästan ledde oss hem till stallet igen. Rundan gick fint och Aramis skötte sig jättefint, men tusan vilket tempo han håller. Sista biten på asfalt hem gick det bara inte att skritta; han taktade och travade och gick med huvudet i luften som ett teleskop :) Jag själv hade fullt sjå med att försöka behålla samtliga organ på sina ordinare platser... När vi kommit hem till stallet igen rundade jag av ridpasset med tre varv inne i ridhuset. Han kändes mör och fin efter gårdagens pass! Ha en trevlig måndagkväll! På gensyn gott folk :)