Jag tror inte riktigt att jag förstår vilken fin häst jag har! Kanske är det därför som dagar, som den idag till exempel, får mig att bli så uppenbart glad! Nåväl, kom till stallet vid kvart i fyra, ställde Aramis i gången och började göra i ordning honom för träningen som skulle börja 16.30 Aramis fick fina skydd på frambenen, golden stripe ländtäcke på rumpan och vitt schabrak. När även jag var redo och klädd ledde jag över honom till ridhuset där jag hade 20 minuter på mig att skritta fram innan träningen skulle börja! Perfekt! Efter att ha skrittat fram på lång tygel började jag samla ihop Aramis som fick skritta i en rund och fin form för att få upp ryggen och aktivera bakbenen. När han kändes riktigt igenom i skritten tog travarbetet vid, de första varven kändes inte allt för imponerande, lite "vad ska jag säga" - seg i sidan?! Hur som helst så kräver jag inte något vidare engagemang i första travarbetet men när han var uppvärmd och redo att sättas igång mer på allvar kunde jag efter en del genomflexning le STORT! Traven som kom ur min fina gråa häst var riktigt trevlig och min kära tränare J bekräftade detta! Härligt! Traven kändes lätt, energisk, elastisk och fullkomligt igenom ryggen och kroppen. Jag red honom i en rund form och kunde efter ett tag sitta och "leka" med formen genom att flexa honom från höger till vänster som om han hade gummi i sin hals :o) Skrittade sedan för att invänta att träningen skulle börja. Lektionspasset fortsatte där min uppvärmning tog slut och gick ut på att fortsätta hitta takt, balans, hålla rätt på bogar och känna flödet genom kroppen. När han var "med" mig provade jag att länga steget (två meter) för att ur detta på väg ner till "normalt" travtempo bibehålla steglängden. Måste tänka på att inte vara för abrupt i mina hjälper (Aramis är känslig) - för stora hjälper (vilket egentligen inte är speciellt stora hjälper alls) får Aramis att reagera för stort; vad vi vill med denna övning är en smygande övergång till normalt travtempo fast med bibehållen steglängd från travlängningen. Och detta arbete gör vi för att så sakteliga börja förbättra Aramis travkvalitet - nu vill vi se kadens och mer aktion i steget; gest! J sade till mig att Aramis travar en decimeter högre med framdelen med Wintecsadeln... Sedan tog galopparbetet vid, Aramis kändes väldigt fin! Hade bra takt och balans, kunde reglera form och tempo och jag kände att han var fin i sidorna. Då säger J plötsligt till mig. "Liv, nu vill jag att du rider upp vid A, gör en liten volt tillbaka, kommer ut på fyrkanten i förvänd galopp och vid passerandet av medellinjen vill jag se ett byte...". Min reaktion var ungefär: "???????!!!!!?????!!!!???". Nåja, det var bäst att göra som farbror J sade :o) Red in vid A, lade en liten volt tillbaka, kom ut på fyrkanten i förvänd, red över ridbanan och passerade medellinjen... Ja - och där någonstans tog det slut :) Det blev inget byte, det blev snarare hej-kom-och-hjälp-mig :-S Och det är väl egentligen inte så konstigt! Nu gällde det nämligen att hålla reda på äpplen och päron. J bad mig komma bort till honom och göra halt, vilket jag plikttroget gjorde. Jag fick övningen korrekt förklarad för mig och var nu riktigt förberedd inför nästa "byte". Även om det är svårt för Aramis så kan väl i alla fall matte försöka ge rätt hjälper (så det blir lite enklare i alla fall). Gjorde om precis samma linje, kom upp till medellinjen, passerade medellinjen. Hade Aramis ställd utåt (i den förvända galoppen), "taggade" honom med kommande innersidas skänkel, flyttade bak kommande yttersidas skänkel och PANG så bytte han (fram). Jag fortsatte galoppera och två steg senare kom bytet bak. Aramis fick massor av beröm och vi skrittade en stund. Sedan var det på samma linje igen. Vi kom till medellinjen och jag gav exakt samma hjälpgivning och vips så bytte han klockrent. Jag måste minst sagt ha sett ut som en fågelholk - att det skulle vara så här lätt? Vi gjorde ett par byten till åt samma håll sedan gick vi över till andra galoppen som är något svårare för Aramis. Men för att vara fem år och för att aldrig någonsin ha bytt galopp med ryttare på ryggen (Aramis har sanslöst god balans och kan galoppera hur som helst i sin förvända galopp) så gick det lekande lätt! Det sista bytet vi skulle göra glömmer jag aldrig :o) Red honom ett varv på volten i högergalopp, hade honom ordentligt inramad och fick vara extremt noggrann med att han inte rann iväg så fort vi kom ut på en raksträcka (där bytet skulle ske). Om så skedde fick jag omedelbart avbryta handlingen och samla ihop honom igen på volten. Jag red in på en serpentin och precis när jag passerade medellinjen skulle bytet ske; Aramis hade perfekt galopp, hjälperna kom i rätt sekund och Aramis visade därför ett klockrent byte med både gest och höjd :-D Alla jublade och jag var så glad! J berättade för mig att det sista bytet var inte bara ett unghästbyte utan ett "riktigt" dressyrbyte, i balans och riktiga "avstamp" innan bytet. Vi var trötta men oj så glada och nöjda efter denna roliga och intressanta träning! I veckan blir det mycket uteridning och på torsdag hoppar vi :) Ha en härlig vecka!