Idag har jag och Mr himself (= Rigoletto) varit ute på skrittrunda (skritt och skritt...). Det hela började så lugnt och städat. Jag skrittade (barbacka) till banan, där två andra ekipage fanns på plats. Eter en kort stund lämnade det ena ekipaget banan och kort därefter var även det andra ekipaget färdiga med sitt ridpass. Kvar blev jag och Rigoletto, ensamma. Eftersom jag känner Rigoletto mycket, mycket väl så vet jag också att det är lika med total katastrof att bli kvarlämnad själv på banan. Rigoletto blev totalt galen! Började piaffera, trampa, slå med frambenet hysteriskt i marken, gnägga, frusta, stampa och trampa, gå i sidled, springa i sidled, backa i vansinnig fart. Jag tänkte att jag får väl trava lite för att få honom på andra tankar, men efter tre meter trav så skulle han kasta av mig, han hoppade rakt upp i luften, slet ner huvudet och sköt rygg, när han fått mig ur balans så bar det av i ytterligare bockserier. Jag kunde helt enkelt inte vara kvar på banan, utan fick styra mot stallet (hade jag bara haft sadel så hade jag stannat kvar - men risken var överhängande att jag skulle falla av). När jag (på en totalt helvild häst) lämnade banan så knäppte det till i ett buskage (sådant som bara inte får hända när man sitter på Rigoletto) och det slog ytterligare slint i huvudet på honom. Om han tidigare varit tokig så blev han nu fullkomligt tokig... Han började galoppera hysteriskt på stället, bytte galopp i varje steg, seglade fram i fantastiska öppnor och slutor om vartannat, backade in i staketet och for fram som en katapult, bockade och småstegrade om vartannat. Sträckan från ridbanan till stallet är cirka 100 meter lång och på denna bit hann Rigoletto alltså göra allsköns olika rörelser både på och ovan mark, sträckan kändes också fantastiskt mycket längre än just 100 meter. Både jag och schabraket jag satt på hade nu kasat rejält på sniskan och när vi äntligen kom fram till stallet så kunde Rigoletto slappna av. Jag red tillbaka till ridbanan och skrittade tillbaka (i något mer kontrollerad form än senast) till stallet en gång till. Sedan hoppade jag av, totalt slut och längtade efter en lugn och städad ridtur på min 4-åriga hingst...

 

Helene

25 september 2008 09:13

Liv, Liv, Liv!
Vilken enastående balans du har. Imponerad!

 

Ida

29 september 2008 21:40

men lilla champinjonen då! Måste komma ner snart så jag får ta mig en titt på underverken... grattis till resultat på bedömningen! kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...