Så var denna oerhört efterlängtade dag äntligen här! Och snabbt försvann den, hade jag fått välja skulle jag önska att det varade ännu längre!

Tillbringade hela kvällen i stallet igår, schamponerade, flätade svans, oljade hovar, putsade träns, putsade stövlar och förberedde det mesta. Satte på Aramis ett fleecetäcke och åkte hem och packade ner mig själv i sängen. Men först satte jag klockan på alarm 06.00

Kom till stallet vid 07, hade nu en timme på mig att förbereda det sista innan vi skulle lasta. J hade lovat mig att fläta Aramis - till min stora glädje, sådant tackar man ju knappast nej till. Flätorna var dessutom de bästa jag sett sedan mannaminne, satt som betong! När Aramis var tipp topp så styrde jag honom mot släpet. Lastningen gick fint, linor bakom rumpan och han gick rakt in. Väl framme möttes jag av mina supportande föräldrar och en annan supportande kär gammal hästvän. Aramis lastades ur och vi stegade iväg mot första stationen. Eftersom jag inte hittade till denna så fick Aramis sig en liten rundvandring i den vackra Stuterimiljön, inget ont som inte har något gott med sig. Nåväl, till slut nådde vi vår första station. Aramis var lite stojig när de skulle mäta honom, och naturligtvis hade matte inte med passet (trodde inte man behövde visa det i tid och otid, men jo så var det visst). Snälla hästvännen sprang på raska ben till bilen och hämtade - TACK!! Aramis mätte 23 cm på skenbenet och hela 166 cm över havet. Direkt efter id-kontrollen var det så dags för Ingrid Olsson att klämma och känna på Aramis. Nu hade han lugnat ner sig betydligt och mattes puls hade halverats. Veterinärbesiktningen gick superbra. Aramis fick 10 i uppförande och 9 på hälsodelen (osymmetriska hovar).

På väg tillbaka från veterinärbesiktningen möttes vi av hela stallet som nu anlänt! Vilken fantastisk support. Jag tror att de var 10 stycken från stallet där för att heja på! Sådant gläder en enormt.

Sedan hastade vi vidare till transporten med Aramis för att klä om till gångartsprovet. Där var lite småtryck i honom när jag skulle hoppa upp och skritten, när det bar av mot Kungsgården igen, gick inte av för hackor. På väg till framridningen möttes jag av ännu en supportklubb som anlänt! Man blir så glad när man möts av alla dessa folk från när och fjärran! Väl framme vid framridningsbanan började skritta fram. Jag travade några varv, var spänd och lite avknäppt i nacken, men hur snäll som helst. Tittade inte åt någon annan häst, helt otroligt snäll och samarbetsvillig häst! Jag hann galoppera två volter sedan var det dags för oss att gå in! Hjälp - redan? Jag skulle behövt ett par varv till... Så bar det av in i Craafordhallen, snacka stort ridhus! Och vilket härligt ljus. Aramis skulle ju bedömas tillsammans med ett sto, men han verkade överhuvudtaget inte lägga notis om att hon existerade :-P Inne på banan berättade speakern om vilka två hästar som nu var inne (stam et cetera). Sedan fick vi anvisningar om hur vi skulle rida, länga och korta, snett igenom, fri skritt, galopp på volter och spåret, länga och korta. Aramis var verkligen hur trevlig som helst. Som om han inte gjort annat i sitt liv... Var något spänd i sina gångarter, men fullt ridbar. Sedan skulle stoet exteriörbedömas och jag och Aramis fick lämna banan för att få hjälp med avsadling. När stoet var färdigbedömt var det Aramis tur att få sin exteriörbedömning. Själva bedömningen gick väldigt snabbt. En dam som skrev några kråkor på ett papper, studerade Aramis från olika vinklar och bad mig skritta och trava honom vid hand. Sedan var det klart. Då var gångarts- och exteriörbedömningen avklarad - nu återstod bara kritiken. Först fick stoet sin kritik och sedan var det Aramis tur. Han belönades med 7 7 7 8 i gångartsbedömningen och 8 7 7 i exteriörbedömningen. Jag var så glad för dessa betyg! I synnerhet 8:an, i gångartsbedömningen, som innebär att Aramis hade högsta betyg på tre av fyra punkter (där framåtbjudning, ryttarens inverkan, samarbetsförmåga samt utsikter för framtiden bedöms). Det vara bara åtta hästar till på hela kvalitetsbedömningen som fick det :)

Egentligen hade jag velatsluta skriva här, när allt är som bäst... men jag måste ju redogöra lite kort för sista momentet - det befarade och fruktade hopprovet. Det enda som verkligen var RIKTIGT roligt att se när Aramis seglade in i stora ridhuset på Flyinge var hur fantastiskt vacker han var. Jag kom på mig själv med att sitta och gapa över hur fin han är (man ser ju sin egen häst så sällan riden). Han ägde ridhuset, han ägde banan. Han visade upp sig så fint och han rörde sig 10 gånger bättre än på gångartsbedömningen. Aramis trodde i sin enfald att han skulle trava runt och se vacker ut, att vi skulle nöja oss med det... ack vad besviken han blev när han insåg att han skulle hoppa. Jag kan väl egentligen bara säga så här; han stannade många fler gånger än han tog sig över och det slutade med att domare Leif Nilsson lät avbryta provet och ge Aramis underkänt i hoppbedömningen. Ja, faktum är faktiskt att det var detta som sumpade vår chans till klass I, men Aramis ska inte pressas till att hoppa. Han är inte ämnad att bli någon hopphäst och ska bara hoppa för att det är roligt och för att gymnastisera.

I gångartsbedömningen blev vi 9 mest lovande dressyrhäst av 37 starter ;) (inofficiellt, eftersom hoppningen gjorde så att vi kategoriserades som "avbröt", men våra poäng i gångarterna påverkas ju inte av detta). Inte illa alls. Jag är verkligen suuupernöjd! Nöjd med hur duktigt Aramis betedde sig hela dagen, nöjd med betygen och jätteglad för alla som kom och hejade på oss!

Nu ska Aramis vila i ett par veckor! Och jag ska börja skritta igång Rigoletto!
Bilder från helgen kommer vid senare tillfälle!