Aramis är nu inne på sin tredje vilovecka och så fort sadeln kommit tillbaka från Passier så blir det till att börja rida igen. Börjar onekligen längta...
Nu när hösten verkligen är här så känns det fantastiskt att ha ett ridhus hundra meter från stallet, att känna stress bara för att mörkret kommer är alltså inget jag behöver göra - känns som en fantastisk fördel att ha ett ridhus! Jag avundas verkligen inte alla ni som sitter utomhus året runt...

Nu önskar jag att någon kunde tillföra lite växpiller till Aramis så att hans "korta" framdel kan skjuta i höjden några centimeter och äntligen komma ikapp den höga bakdelen. Han har sett ut så här sedan jag köpte honom och nu börjar jag bli lite orolig att han ska stanna i denna nerförsbackeställning (hoppas hoppas inte) :-S Å andra sidan så har han ju ett tag till på sig att växa. Så länge han är så pass gänglig och ofärdig i sin kropp så tar jag det lite försiktigt med honom. Min förhoppning hade varit att ta ut honom på någon liten tävling nu i höst, men jag får se hur han ser ut i kroppen om en månad (särskilt intressant efter en viloperiod). På återhörande. Och för övrigt, på kastrationsfronten så är jag nog idag inne på att behålla famlijens kronjuveler ett tag till ;o)