Jag har länge, länge stått i valet och kvalet om jag ska köpa mig ett fint dressyrträns med bred svart- och vit aachennosgrimma. Jag har funderat på att köpa ett Döbert, ett Passier, ett Stübben eller kanske OS. Men det tar självklart emot att hosta upp mellan 3.000 och 6.000 kronor på ett - TRÄNS!

När det nya Hööksutbudet kom till min  kännedom och jag där, i deras tränskollektion, så fann precis ett sådant träns som jag sökt för enbart 499 kronor så kan man ju inte låta bli att fundera; VAD är det som gör tränset för 5.500 kronor SÅ mycket bättre än tränset för 500 kronor?

Jag är vanligtvis en vän av kvalitet och köper oerhört sällan budgetvaror.  Ska det vara så kan det lika gärna vara kvalitet, brukar jag tänka. Och inte allt för många pryttlar i min egen eller hästens garderob är av "no name"-märken. MEN! Till saken hör att jag hört flera av varandra oberoende röster som talat just om hur dålig kvaliteten på Döberttränsen är - ett argument som ytterligare får mig att sätta morgonteet i halsen. OM man nu hostsar upp 5.500 kronor för ett träns (eller mer) - ja då måste det ju givetvis vara något ut över det vanliga; inte "bara" en liten metallbit som visar Döberts märke. Inte kan väl den vara värd så många tusen kronor?

Givetvis gäller inte frågan ovan bara träns - det gäller ju hela vår materiella värld! Hur brukar du resonera? Köper du hellre en kvalitetspryl och har den jättelång tid (OM den nu är av bra kvalitet) - eller köper du hellre en vara till lite lägre pris; men byter istället lite oftare (vilke ju kan vara ett nöje i sig det oockså)? Har du erfarenhet av att dyra varor håller just längre och bättre? Eller visar det sig att faktiskt en "budgetvara" visar sig hålla nästan lika länge? Finns det några varor som du alltid köper budget eller kanske aldrig någonsin skulle kunna tänka dig att köpa budget? Och förresten; hur är det med tränsen i diskussionen ovan? Är de dyra så mycket bättre än de billiga?

Nu när jag är i Stockholm och Linköping under en vecka har Aramis hamnat på äkta träningsläger hos min superduktiga tränare (som jag tidigare skrivit). Under hösten kommer jag att vara iväg tre hela veckor (utspritt lite här och var) och för att inte Aramis ska tappa den tävlingskondition som vi nu håller på att sätta (och för att han ska få gedigen utbildning under tiden) (och för att matte ska få många fina matnyttiga tips och råd på vägen) så är det en utmärkt lösning att göra på detta sätt :o)

Min kära tränare förser mig varje kväll med utförlig rapport och som jag hittills kan se arbetar vi på med exakt samma mål; nämligenn att Aramis att förvisso ta stöd i handen - men självklart inte mer när vi kräver samling! Då ska han vänligt kröka på bakbenen och inte häva sig eller krumbukta sig i sidled. Hans specialitet nänligen :o) För mig känns det otroligt bra att både jag och min tränare har precis samma uppfattning; då jobbar jag på helt rätt :o)

På tisdag är det examinationsdag för Aramis och då ska J visa hur "långt" de har kommit på den här veckan och hur jag ska arbeta vidare. Sedan åker vi hem till kära hemstallet och arbetar på själva :o) Söndagen den 18 väntar tävlingssäsongens första start :o) Håll tummarna redan nu!

Nehej - nu ska jag och undertecknads andra hälft och familjens kära vovve ut på äventyr - Mariefred tror jag minsann att vi bestämde :o) Watch out! Trevlig lördag!